Vägra lyda toppen

Vem är det som äger kapitalet, vem är det som jobbar var och vem är det som bestämmer? Inte är det de som bygger vägar och bostadshus, jobbar natt som undersköterska, tar hand om barn på förskola, utbildar nästa generation eller producerar varor. Trots att Brasilien och Sverige skiljer sig åt är det viktigt att komma ihåg att det är liknande strukturer som kväver oss alla.

Signerat
Vendela Engström.
Foto: Axel Green

– Jag vågar inte ha på mig den här tröjan på jobbet, jag kommer att få problem, säger en.

På tröjan står ”Brasil acima de nada. Deus está morto” eller ”Brasilien över ingen. Gud är död”. Det är Jair Bolsonaros valslogan, men omvänd.

– Folk har blivit tystare, säger en annan som minns militärdiktaturen.

Jag befinner mig i Brasilien och kalla vindar blåser över landet där en nyvald högerpopulistisk ledare stryper sociala rättigheter.

Någon sover på gatan i São Paulo, under tjocka filtar. Hon läser en bok och ser ut att vara lika gammal som jag.

Någon slår fast gatusten med en hammare där andra går förbi i kostym.

Någon målar om grinden till ett gated community, till ett liv personen aldrig kommer vara en del av.

Någon ockuperar mark för att kunna få mat på bordet.

En president, som delvis väljs in på grund av hatet mot den tidigare socialistiska presidenten Lula da Silva, vill att markägarna ska ta till vapen för att skrämma bort de som odlar, äter, bor. På en plats där ingen annan odlar, äter, bor.

Kapitalism bygger på utnyttjandet av andras kroppar och systematiskt rasistiskt förtryck. Det pågår än idag, men under andra former.

Makten är långt borta och bygger på tidigare generationers kolonisering, från en tid då arbetskraft hämtats in från andra länder för att bygga välfärd åt den vita
 eliten. Kapitalism bygger på utnyttjandet av andras kroppar och systematiskt rasistiskt förtryck. Det pågår än idag, men under andra former.

– Finns det fattiga i Sverige? Frågar en person mig.

– Ja, svarar jag.

– Är Sverige segregerat? Frågar samma person.

– Ja, svarar jag.

Även om klasskillnaderna inte är lika djupa här påverkar hudfärg, härkomst och klass ofta vilket jobb du får, vilken del av staden eller landet du bor i och hur mycket skit du måste ta varje dag.

Vem är det som dör på jobbet, vem är det som stressar ihjäl, vem är det som inte orkar mer?

Inte är det de på toppen. Inte är det de som bestämmer över våra liv och som lagstiftar inskränkningar i arbetsrätten när vi behöver den som mest. Inte är det de som äger banker, storföretag och marker. Inte är det de som har råd att bo där de vill och som kan ge sina barn bästa möjliga förutsättningar.

Statistiska centralbyråns årliga inkomstrapport noterar att 87 procent av allt intjänat kapital under år 2017 tillföll de rikaste i landet och att inkomstskillnaderna aldrig varit så stora sedan myndigheten inledde mätningarna år 1991.

Vem är det som äger kapitalet, vem är det som jobbar var och vem är det som bestämmer?

Inte är det de som bygger vägar och bostadshus, jobbar natt som undersköterska, tar hand om barn på förskola, utbildar nästa generation eller producerar varor.

Trots att Brasilien och Sverige skiljer sig åt är det viktigt att komma ihåg att det är liknande strukturer som kväver oss alla.

Klasskampen måste vara internationell och intersektionell. Det är bara tillsammans som vi vågar vägra lyda toppen.