SD, svenskheten och monarkin

Sverigedemokraterna skriver i sitt principprogram: ”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet” – observera att ”föräldrar” formuleras i plural. Vad innebär det tillämpat på ett kungahus där många till vardags inte ens talat svenska?

Nationaldagsspecial
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vid ankomsten till banketten på Stockholms slott med anledning av kung Carl Gustafs 70-årsdag. Frågan är vad SD:s politik skulle innebära om den tillämpades på det svenska kungahuset.
Foto: Henrik Montgomery/TT

På torsdag är det den 6 juni, Sveriges nationaldag. Vad händer om vi vid denna nationalistiska högtid tittar på kungahusets historia med sverigedemokratiska ögon?

För övertygade Sverigedemokrater måste frågan rimligtvis leda till en besvärlig följdfråga: Hur ser partiet på de kungar och drottningar som snubblade med svenskan och därför föredrog andra språk? Det stora antalet invandrare i kungafamiljerna har länge varit känd.

Det stora antalet invandrare i kungafamiljerna har länge varit känd.

Räknat från Gustav Vasas första hustru och fram till i dag har nämligen så många som 18 av 24 svenska drottningar varit födda utomlands. Hur ser det ut för kungarna?

Från Gustav Vasa och framåt har 4 av 21 kungar varit födda utanför Sverige, inklusive Oskar I som kom hit från Frankrike som 11-åring. Om vi därtill inkluderar kungar som föddes i Sverige men som hade två invandrade föräldrar kan ytterligare 4 kungar läggas till listan.

Den sistnämnda kategorin förefaller inte vara oviktig. I sitt Principprogram menar Sverigedemokraterna nämligen: ”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.” Observera att ”föräldrar” formuleras i plural.

Problemet fördjupas därför. Förutom ovanstående kungar har ytterligare 10 kungar varit födda i Sverige med en (1) utländskt född förälder, som oftast var modern. Vilket innebär att totalt 18 av 21 kungar sedan Gustav Vasas dagar haft minst en utländskt född förälder, eller själv varit född utomlands.

Giftermål med andra länders privilegierade döttrar har således varit det normala för Sveriges kungahus. De har kommit från länder som Polen, Tyskland, Frankrike, Danmark, Storbritannien. Och Brasilien, genom drottning Silvias mamma.

Denna europeiska familjebildning har förstås påverkat kungafamiljernas språk. Historikern Svante Norrhem skrev i Populär historia för några år sedan att kungafamiljerna och hoven ofta har varit minst tvåspråkiga, dels beroende på personens ursprung men hade också andra orsaker. Tyskan var vanlig under stormaktstiden och franskan blev vanlig på 1700-talet.

Franskans inträde ska inte ha berott på att någon i kungafamiljerna då hade franska som modersmål utan blott därför att franska språket hade hög status. Franska var inne helt enkelt. Och seklet dessförinnan skrev Gustav II Adolf brev till sin tyskfödda mor (och svensk änkedrottning) på tyska men till moderns hovfröken på svenska. På 1800-talet pratade förstås första kungaparet Bernadotte inte svenska med varandra.

På 1800-talet pratade förstås första kungaparet Bernadotte inte svenska med varandra.

Nationen är helt central i Sverigedemokraternas föreställningsvärld. I deras Principprogram sägs nationen vara ”den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen”.

Principprogrammet anser förvisso inte att nationen är den enda källan till gemenskap, som de kallar det, utan säger sig betrakta gemenskapen ”i fallande ordning”. Efter nationen kommer den nordiska gemenskapen, därefter kommer den europeiska, den västerländska och sist den globala. När kungahusen sökte sig till Europa för familjebildning sökte de sig alltså till det område som hamnar nere på tredje plats i Sverigedemokraternas fallande ordning.

Att Sverigedemokraterna vurmar för Norden minskar inte problematiken. För vad händer om de nordiska länderna hamnar i krig med varandra? Danmark var som bekant en svensk fiende i hundratals år. Antalet lik i slaget vid Lund räknas i tusental efter tusental.

Slutsatsen blir att Sverigedemokraterna hamnar i ett dilemma: Ju hårdare partiets nationalism och invandringskritik blir, desto mindre svenskt riskerar kungahusets – och Sveriges – historia bli, enligt Sverigedemokraternas nationalism.

Skulle Hedvig Eleonora (1636–1715), här avmålad av David von Krafft cirka 1706, anses som tillräckligt assimilerad?
Foto: Wikimedia Commons

Konsekvenserna skulle kunna bli märkliga ifall nationalisterna bestämmer sig för att läsa och bedöma Sveriges historia. Då måste monarkins svenskhet rimligen utvärderas. Att många kungar och drottningar har varit invandrare förefaller inte vara meningsfullt att förneka, och då återstår bara att bedöma deras assimilation.

Som vår första Bernadotteska drottning Desideria till exempel, som snudd på vände i dörren vid ankomsten till Sverige år 1810 och återvände till Frankrike efter bara cirka ett halvår här. Desideria kom sedan tillbaka till Sverige först år 1823 och hade då redan varit svensk kronprinsessa och drottning i flera år.

Eller drottning Hedvig Eleonora, alltså Karl X Gustavs hustru. Trots flytten till Sverige upprätthöll hon av allt att döma sin kontakt med Holstein-Gottorp. ”Hänsynen till hemlandet kom att i många fall påverka hennes utrikespolitiska ställningstaganden, ibland även de inrikespolitiska” berättade Stellan Dahlgren i Svenskt biografiskt lexikon. Var Hedvig Eleonora tillräckligt assimilerad?

Och vad tycks om Gustav II Adolf – alltså son till en invandrande mor – vars armé i slaget vid Lützen bestod av runt 90 procent utländska legosoldater, enligt historikern Lars Ericsons bok Svenska knektar? Gustav II Adolf gifte sig själv därtill med en kvinna som inte var från Sverige.

Eller Gustav Vasas barnbarn Sigismund som på 1500-talet var kung över Sverige och Polen samtidigt – anses han ha varit mest svensk eller polsk? Hans mor var dotter till den polske kungen och hon blev sedan svensk drottning.

Sverigedemokraterna måste alltså brottas med en verklighet där ett (okänt) antal av Sveriges kungar och drottningar kan ha varit icke-assimilerade invandrare, enligt partiets synsätt. Men ifall partiet ändå skulle ge detta godkänt riskerar de ett motsatt problem. Då öppnas dörren för att varje människa inom sig kan bära flera identiteter samtidigt och att detta är okej. Vilket skulle vara en politisk kursändring för partiet.

Här finns således en del för nationalister att förtydliga.

Göran Svender

Källor:

Statistiken beräknad utifrån Svenskt biografiskt lexikon (nätupplagan), Ulf Sundberg Kungliga släktband 2004 och www.kungahuset.se. I dessa källor finns också informationen om Desideria, Oskar I och Sigismunds mor.

 

Läs mer:

Lars Ericson. Svenska knektar: Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred. Historiska media 2004.

Kungahusets hemsidas släktträd: https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/attenbernadotteslakttrad.4.19ae4931022afdcff3800010665.html

Ulf Sundberg. Kungliga släktband: Kungar, drottningar, frillor och deras barn. Historiska media 2004.

Svante Norrhems text: https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/hovet/konkurrens-for-svenskan-vid-hovet

Svenskt biografiskt lexikon: https://sok.riksarkivet.se/sbl

Sverigedemokraternas Principprogram: https://snd.gu.se/sv/vivill/party/sd