Artikel 1 av 3

Här är svenskarna i Agenda Europe

Det högerkristna nätverket Agenda Europe koordinerar kampen för att inskränka hbtq-personer och kvinnors rättigheter i Europa. Bland medlemmarna finns flera svenskar. Tre av dem jobbar som människorättsjurister, och två av dem för katolska kyrkan i Stockholm.

Inrikes
Med på medlemslistan finns personer som företräder svenska organisationer som Respekt och Skandinaviska Människorättsjuristerna.
Foto: Arbetaren

På nätverkets egen lista över medlemmar i Agenda Europe från 2016, som Arbetaren har tagit del av, återfinns elva svenskar som representerar sju olika organisationer. En av dessa är Skandinaviska Människorättsjuristerna, vars chefsjurist Ruth Nordström står på listan tillsammans med medarbetarna Rebecca Ahlstrand och Gabriella Asklund.

Byrån är känd för att från och med 2015 driva barnmorskorna Linda Steens och Ellinor Grimmarks rätt att avstå från att utföra abort, så kallad samvetsvägran, i en rad svenska domstolar och i Europadomstolen. Ellinor Grimmark fick inte arbete som barnmorska efter att ha sagt att hon inte tänkte medverka vid aborter, ge dagen efter-piller eller sätta in kopparspiraler.

FAKTA Medlemmar 2016 enligt Agenda Europes egen lista

  1. Ruth Nordström (chefsjurist Skandinaviska Människorättsjuristerna)
  2. Rebecca Ahlstrand (jurist, se ovan)
  3. Gabriella Asklund (jurist, se ovan)
  4. Helena D’arcy (ordförande Respekt, katolska kyrkan)
  5. Benedicta Lindberg (generalsekreterare Respekt, katolska kyrkan)
  6. Lukas Berggren (chefredaktör Världen Idag)
  7. Bitte Assarmo (f.d. chefredaktör Katolskt magasin/skribent)
  8. Johan Lundell (f.d. generalsekreterare Ja till livet/företagare)
  9. Josef Gäreskog (f.d. administratör Älska livet, nu kommunpolitiker KD)
  10. Malin Schelin (f.d. informatör Ja till livet, nu ordförande Livsval)
  11. Ingvild Segersam (ordförande Haro)

Fotnot: Flera av personerna på listan säger i intervju med Arbetaren att de lagts till på medlemslistan utan sin vetskap.

Målet förlorades i alla instanser, men genom fallen blev begreppet ”samvetsvägran” plötsligt upplyft i den svenska debatten tillsammans med förslag på en restriktivare aborträtt. I januari 2017 avslöjade Sveriges Radio Ekot att rättsfallet var en del av en internationell kampanj för att påverka europeisk aborträtt.

– Man ska vara medveten om att det står i deras strategi att rikta in sig på just progressiva länder som Sverige. Det vore en fjäder i hatten för dem att vrida tillbaka abortlagstiftningen här i en mer restriktiv riktning, säger Ulrika Karlsson, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna och tidigare ordförande i European Parliamentary Forum on Population and Development, EPF, som är en organisation för sexuell och reproduktiv hälsa.

Den 19 oktober 2014 skriver Ruth Nordström på Facebook ”På väg till München för att träffa europeiska kollegor och lägga upp långsiktiga strategier för arbetet några år framöver”. Samma dag, några timmar senare, inleds Agenda Europes första konferens i samma stad.

Konferensdeltagarna hälsas välkomna av Sophia Kuby, direktör för strategiska relationer på Alliance Defending Freedom International, ADF. Organisationen, som beskrivs som ”en av världens mäktigaste kristna lobbyorganisationer”, kommer senare att delfinansiera rättegångskostnaderna för de samvetsvägrande barnmorskorna.

Arbetaren har kontaktat de tre medarbetarna på juristbyrån som är listade som medlemmar i Agenda Europe, men de vill inte svara på frågor i en intervju. I stället svarar de skriftligen med en rad allmänna uttalanden. Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand svarar, och Gabrielle Asklund meddelar att deras svar även gäller för henne.

”I internationella samarbeten och miljöer, som gällande det informella informationsnätverket Agenda Europe, är det oftast så att vi samarbetar kring en fråga, men är högst oense i andra frågor”, skriver de.

På frågan om samvetsfrihetsfallen varit särskilt viktiga att driva gentemot Sverige svarar Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand med att beskriva den rådande lagstiftningen i Sverige.

På frågor om den hbtq- och abortfientliga plattformen CitizenGo med kopplingar till högerradikala spanska partiet Vox, som Arbetaren tidigare rapporterat om, och att CitizenGo:s företrädare Luca Volante tilldelats priset Scandinavian Human Rights Awards 2011 av juristbyrån, blir svaret att Luca Volante fick det ”för sitt arbete och sina insatser som ordförande för EPP-gruppen i Europarådet och dess parlamentariska församling”. Ruth Nordström har också så sent som 2014 med ett diplom i handen tackat CitizenGO i en video på organisationens Youtubekanal för att de röstat fram henne som årets förebild i Uppsala.

Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand skriver att de kontinuerligt hjälper hbtq-personer som söker juridisk hjälp i flyktingärenden.

”Skandinaviska Människorättsjuristerna tar helt avstånd från de ståndpunkter som kommer fram i bloggen Agenda Europe, den så kallade ’Restoring the natural order’ etcetera”, svarar byrån. De tar likt Agenda Europes officiella uttalande avstånd från bloggen Agenda Europe och det manifestliknande ”Restoring the natural ordet – an agenda for Europe” (”Återupprätta den naturliga ordningen – en agenda för Europa”) som ska ha producerats av en medlem.

”Vi kämpar aktivt för alla människors lika värde och arbetar utifrån en kristen värdegrund”, är också ett av svaren från Skandinaviska Människorättsjuristerna.

Ruth Nordström tackar 2014 CitizenGO för att de röstat fram henne som årets förebild i Uppsala.
Foto: Arbetaren

Arbetaren ställer frågan till Katarina Bergehed, sakkunnig för kvinnors rättigheter samt sexuella och reproduktiva rättigheter på Amnesty International Sverige. Hon regerar på att Skandinaviska Människorättsjuristerna, likt andra organisationer med en agenda som står i strid med den gängse uppfattningen om innehållet i begreppet mänskliga rättigheter, ändå använder sig av ett begreppet.

Det finns en fara i detta. Mänskliga rättigheter är något som är oerhört viktigt för människor och stater. Det är ingen slump att man väljer den här typen av namn, att man i sin strategi väljer att rikta in sig på samvetsklausuler och inte går in på abortlagstiftningen direkt. Det innebär ju att man har koll och känner sin kontext, säger Katarina Bergehed och fortsätter:

Man vet att man inte skulle komma en millimeter i Sverige om man skulle propagera för att inskränka aborträttslagstiftningen. Helt klart är detta ingen slump utan en genomtänkt strategi.

Man vet att man inte skulle komma en millimeter i Sverige om man skulle propagera för att inskränka aborträttslagstiftningen.
Katarina Bergehed, sakkunnig på Amnesty International Sverige

Med på listan över svenska medlemmar är även Helena D’Arcy och Benedicta Lindberg, ordförande respektive generalsekreterare i den abortkritiska organisationen Respekt. Organisationen tillhör katolska kyrkan och sorterar direkt under det katolska biskopsämbetet i Stockholm. De svarar individuellt, skriftligen, på Arbetarens frågor, men bekräftar båda att de är medlemmar i vad de kallar ”ett informellt nätverk”. Helena D’Arcy får frågan vilken roll hon har i nätverket.

”Ingen. Som jag har försökt säga består nätverket av ett hundratal (gissar jag på – jag har faktiskt ingen aning) människor i Europa som antingen arbetar direkt med eller på annat sätt är berörda av de ganska spretande frågor nätverket tar upp. Eftersom nätverket är en google-grupp är det endast administratörerna som har egentliga roller; övriga medlemmar är endast mottagare av de mail som medlemmarna väljer att skicka till varandra”, svarar hon.

Men beskrivningen haltar. I Agenda Europes officiella material som Arbetaren tagit del av framgår tydligt att det finns en slags hierarki inom nätverket där vissa har statusen av rådgivande experter, medan andra benämns som medlemmar.

Både Benedicta Lindberg och Helena D’arcy säger att de ”deltagit på möten” (Lindberg) och ”en träff” (D’Arcy). Helena D’Arcy bekräftar senare att de båda deltog på konferensen i Dublin 2015. Någon strategiplanering eller workshops säger hon sig dock inte ha varken märkt av eller deltagit i, detta trots att passen är tydligt utskrivna i konferensprogrammet.

Jag tycker det låter som om någon har läst lite för mycket Da Vinci-koden och liknande böcker.
Helena D’Arcy, ordförande Respekt

Angående EPF:s anklagelser mot nätverket om att de försöker infiltrera beslutsfattande nationella och internationella organisationer svarar Helena D’Arcy: ”Tja, om man på allvar tror att hundra personer (eller kanske ett par hundra – jag har ingen aning) kan infiltrera beslutsfattande myndigheter i hela Europa… Jag tycker det låter som om någon har läst lite för mycket Da Vinci-koden och liknande böcker.”

Vi alla samarbetar dagligen med människor som vi inte fullt ut delar alla åsikter med. Detta är en av demokratins fundamentala funktionssätt.
Benedicta Lindberg, generalsekreterare för Respekt

Båda får frågan om de anser det oproblematiskt att ingå i ett nätverk med personer och organisationer som förordar totalförbud för aborter, preventivmedel och homosexualitet svarar Benedicta Lindberg:

”Vi alla samarbetar dagligen med människor som vi inte fullt ut delar alla åsikter med. Detta är en av demokratins fundamentala funktionssätt.”

Helena D’Arcy meddelar senare i telefon att hon tydligt uttryckt till övriga medlemmar att hon inte ser något problem med samkönade äktenskap.

Med på Agenda Europes medlemslista står även Lukas Berggren, chefredaktör för den kristna tidningen Världen Idag. I ett mejl svarar han följande:

”Jag vet inte hur jag har hamnat i Agenda Europes Google-grupp. Jag vet inte vad det är för grupp eller vad den står för i olika frågor. Jag har aldrig ansökt om att komma med i den och har heller inte engagerat mig i den på något sätt.”

Ett liknande svar får Arbetaren från Bitte Assarmo, tidigare chefredaktör för Katolskt magasin och numera skribent, bland annat på webbsidan Det goda samhället:

”Jag ser det som direkt kriminellt att lägga in personer på mailinglistor, eller vad det nu kan röra sig om, utan deras vetskap. Klassiskt nät-trollande.”

Johan Lundell, tidigare generalsekreterare för antiabortorganisationen Ja till livet och som av Expressen 2017 avslöjades som spökskrivare för Sverigedemokraternas abortpolitik under 2012, är även han listad som medlem. Han säger sig ha gått med i nätverkets Googlegrupp runt 2012, innan den formaliserats som tillhörande Agenda Europe. Han säger att han sedan 2013, då han avgick från sin post i Ja till livet, inte varit delaktig utan i stället satsat på sitt företag.

Du var listad som medlem 2016. Är du fortfarande med i google-gruppen?

– Jag har inte fått några mejl och har inte loggat in, säger han.

Med på listan är även Malin Schelin, ordförande i abortkritiska organisationen Livsval. Hon säger att hon gick med i gruppen 2015 under sin tid i Ja till livet för att ”hålla sig uppdaterad kring vad som hände i nätverket”. Uppgiften stämmer överens med Agenda Europes egen notering om organisationens tillhörighet. Sedan hennes mejladress på Ja till livet avslutades har hon inte mottagit eller skickat några mejl, skriver hon.

Malin Schelin beskriver sin nuvarande roll som ”100 procents inaktiv och trodde jag var borttagen ur nätverket”.

Josef Gäreskog sitter numera i kommunfullmäktige för Kristdemokraterna i Uppsala. 2016 hette han Josef Agnarsson och var administratör på organisationen Älska livet, en abortkritisk ungdomsorganisation. Han säger att han kan ha anmält sig till listan vid en utbildningsresa för organisationen i Bryssel.

Josef Gäreskog säger att sedan han 2015 slutade som administratör upphörde mejladressen och därmed hans kontakt med Agenda Europe. Han kan inte svara på varför han fortfarande är listad 2016.

Varje människa är fri att älska vem man vill. Men det här är frågor jag inte jobbar för eller pratar om.
Josef Gäreskog, ledamot i kommunfullmäktige i Uppsala (KD)

Hur ställer du dig i frågor om abort och homosexualitet i dag?

– Jag ställer upp på Kristdemokraternas linje. Varje människa är fri att älska vem man vill. Men det här är frågor jag inte jobbar för eller pratar om, säger han.

Eftersom jag jobbar med en organisation som driver helt andra frågor blir det allvarligt att bli ihopkopplad med sådant.
Ingvild Segersam, ordförande för Haro

Den sista medlemmen på listan är Ingvild Segersam, ordförande för organisationen Haro. Hon säger att hon vet att hon fått mejlen från Agenda Europe, men att hon inte vetat vad det varit, eller är säker på hur hon hamnat på listan.

Hur ser du på du som medlem i listan ingår i samma sammanhang som representanter för organisationer som arbetat för stoppandet av Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor (CitizenGo), initierat lagförslag i Polen om kriminalisering av medhjälp till abort (Ordo Luris), samt inlett processen för förbud mot samkönade äktenskap i Kroatien (In the Name of the Family)?

– När det radas upp så förstår jag problematiken i det. Jag har aldrig uppfattat att jag genom att få de här mejlen är del av något större. Eftersom jag jobbar med en organisation som driver helt andra frågor blir det allvarligt att bli ihopkopplad med sådant. Det är inte alls roligt, säger Ingvild Segersam.

Artikel 2 av 3

EPF varnar för ultrakonservativ agenda i EU-valet

Profilerade personer i nätverket Agenda Europe vill bland annat avskaffa Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor i Europa, begränsa aborträtten, förbjuda provrörsbefruktning och inskränka rättigheter för hbtq-personer. När organisationen EPF, som jobbar för sexuell och reproduktiv hälsa, lanserade en rapport som satte ljuset på Agenda Europe utsattes EPF för en cyberattack. ”Det är ingen obskyr liten gruppering det handlar om, utan de har makt, pengar och inflytande”, säger EPF:s tidigare ordförande Ulrika Karlsson (M).

Utrikes
I EPF:s rapport beskrivs Agenda Europe som ett internationellt nätverk som arbetar för att inskränka kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Det handlar också om att inskränka internationella överenskommelser som Istanbulkonventionen.
Foto: Christian Lutz

En rapport som publicerades förra våren har aktualiserats i och med att debatten kring abortfrågan och sociala rättigheter har eskalerat. Runt om i Europa och även i övriga världen växer de högerkonservativa krafter som nu inriktar sig på att omformulera skrivningarna kring mänskliga rättigheter. Nyligen beslutade FN:s säkerhetsråd, efter veto-hot från USA, att sexuell och reproduktiv hälsovård inte längre ska täckas i den nya resolutionen om sexuellt våld i krig och konflikter.

Neil Datta, rapportförfattare.
Foto: EPF

I rapporten Restoring the natural order. The religious extremists’ vision to mobilize European societies against human rights on sexuality and reproduction söker rapportförfattaren Neil Datta beskriva nätverken som agerar för att inskränka sexuella och reproduktiva rättigheter i Europa i dag.

Rapporten är skriven på uppdrag av European Parliamentary Forum on Population and Development, EPF, en sammanslutning av arbetsgrupper inom bland annat EU-parlamentet som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa inom parlament i Europa. I den ingår grupper från ett trettiotal europeiska länder, men också representanter från länder som Ryssland, Azerbajdzjan och Turkiet deltar i arbetet.

EPF:s rapport kom till efter att många efterfrågat mer information. Neil Datta berättar att ledamöter i olika parlament kontaktade EPF angående ett växande abortmotstånd i många länder där det tidigare inte funnits en debatt. Länder som Frankrike, Litauen och Portugal.

– Vi började se samma namn figurera och dyka upp i olika sammanhang, och förstod att det fanns ett mönster och en närvaro av vissa bestämda aktörer inom det här området.

I EPF:s rapport beskrivs Agenda Europe som ett internationellt nätverk som arbetar för att inskränka kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Det handlar om aborträttslagar, tillgången till preventivmedel och att förbjuda IVF, assisterad befruktning, sexualundervisning i skolan och försvåra möjligheten till skilsmässa.

Vi såg olika initiativ på samma tema som inträffade i flera länder vid samma tidpunkt.
Neil Datta, rapportförfattare och sekreterare för EPF

Det handlar också om att försvaga eller avskaffa internationella överenskommelser som Istanbulkonventionen, som är den första juridiskt bindande överenskommelsen om åtgärder mot våld mot kvinnor i Europa.

– Vi såg olika initiativ på samma tema som inträffade i flera länder vid samma tidpunkt. Vi observerade utvecklingen och i rapporten försöker vi att förklara strategin som ligger bakom; vilka är aktörerna som möts, vad talar de om och vilka är nyckelspelarna? Framför allt undersöker vi vilka som har möjlighet att påverka institutioner på en internationell nivå, säger Neil Datta.

EPF har fått ta del av dokument om Agenda Europe som läckt i samband med arbetet med en fransk dokumentär om abort för Arte Television. Bland mötesdagordningar och mejlutskick var ett dokument särskilt framträdande – nämligen den 132 sidor långa manifestliknande texten ”Restoring the natural order – an agenda for Europe” (”Återupprätta den naturliga ordningen – en agenda för Europa”).

Två av initiativtagarna till den första sammankomsten som ägde rum i London i januari 2013 till det som senare skulle komma att bli Agenda Europe var den österrikiska parlamentsledamoten Gudrun Kugler och Terrence McKeegan från USA, som arbetat som rättslig rådgivare för Vatikanen i FN.

Sedan uppstarten 2013 har Agenda Europes möten ägt rum årligen. I mötesprogrammen har deltagarna uppmanats att hålla informationen om nätverket och mötena hemlig.

Inbjudna och huvudtalare på mötena har varit bland annat den amerikanske advokaten Brian Brown, som i dag leder två av USA:s mest inflytelserika hbtq- och kvinnofientliga organisationer, Sharon Slater från Family Watch och Ignacio Arsuaga från kampanjplattformen CitizenGO, en plattform som är känd för att bedriva hatkampanjer mot hbtq-personer.

De ville ställa oss inför rätta om vi inte drog tillbaka rapporten. Då kontaktade vi våra egna advokater och har inte hört något från dem sedan dess.
Neil Datta, rapportförfattare och sekreterare för EPF

I samband med att EPF:s rapport publicerades utsattes EPF för en cyberattack och bloggen med namnet Agenda Europe försvann spårlöst från internet samma dag. Den låg nere i omkring tre veckor och kom därefter upp igen med ett nytt inlägg fullt av sarkastiska kommentarer riktade mot EPF.

Några veckor senare kontaktades Neil Datta av advokater till personer involverade i Agenda Europe. En av dessa var advokaten till Ignacio Isagua från CitizenG0.

–  De anklagade oss för allt möjligt; upphovsrättsintrång, hacking och desinformation. De ville ställa oss inför rätta om vi inte drog tillbaka rapporten. Då kontaktade vi våra egna advokater och har inte hört något från dem sedan dess, säger Neil Datta.

Förutom hot om rättsliga åtgärder gick Sophia Kuby från den radikalkonservativa organisationen Alliance Defending Freedom ut med ett twitteruttalande där hon erkände att mötena äger rum och att nätverket existerar – men det inte bör kopplas till manifestet ”Restoring the natural order”.

– Samtidigt skriver man på bloggen att nätverket visst är en del av manifestet. Det finns interna motsättningar inom de här konservativa rörelserna, precis som det finns inom progressiva rörelser, säger Neil Datta.

Neil Datta ser en oroande utveckling i Europa, där allt fler partier går i en radikalkonservativ riktning.

– Nya partier har uppstått, som det ultrakonservativa Vox i  Spanien eller AfD i Tyskland. Ledande personer inom CitizenGo har också högt uppsatta positioner i  Vox.

Neil Datta menar att det är oroande att den etablerade högern och EPP-partierna nu antar en allt mer konservativ hållning.

– I Spanien säger EPP-partiet Partito Popular att de är öppet ”anti-gender” och emot ”genusideologi”. Det här är en utveckling vi också kommer att få se mer av i det kommande EU-valet.

Under den ultrakonservativa världskongressen "World Congress of Families XIII" som hölls i Verona sista helgen i mars anordnades en stor familjemarsch.
Foto: Julia Lindblom

Han menar att man måste inta ett historiskt perspektiv för att förstå på vilket sätt dessa rörelser länge arbetat i opposition. 1995 organiserades en stor FN-konferens i Peking som syftade till att erkänna kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter.

– För människorättsaktivister var detta en seger, men samtidigt var det ett misslyckande för andra. Vad hände då? Jo, många av dessa organisationer gick i opposition. De började fundera över nya strategier och narrativ.

I stället för att vara emot abort och attackera hbtq-personers rättigheter bestämde man sig för att vara ”för” någonting, som till exempel mänsklig värdighet.
Neil Datta, rapportförfattare och sekreterare för EPF

Neil Datta menar att det också varit viktigt för dessa rörelser att infoga språket i en kontext som ger en positiv vision av samhället. Samtidigt har den så kallade ”genusideologin” pekats ut som en klar fiende för dessa rörelser.

– I stället för att vara emot abort och attackera hbtq-personers rättigheter bestämde man sig för att vara ”för” någonting, som till exempel mänsklig värdighet. Några av pelarna i den här diskursen var just skyddet av livet, skyddet av den heterosexuella familjen och den religiösa friheten – och här kommer också samvetsfriheten i vården och abortfrågan in i bilden, säger han och fortsätter:

– De började omformulera sig. I stället för att ge uttryck för en religiös diskurs började man använda sig av sekulariserade argument. Man kan se det som att samma gamla idéer lades in i en tvättmaskin för att komma ut i ett människorättsspråk.

Människorättsorganisationer, institutioner och NGO:er har fått det allt svårare att bemöta och hantera nytillkomna organisationer som arbetar för att inskränka mänskliga rättigheter.

– I dag ser vi hur dessa rörelser, organisationer och partier underminerar och försvagar mänskliga rättigheter genom att annektera människorättsorganisationernas språkbruk, verktyg och taktiker. Samtidigt som institutioner ska bereda väg för olikheter inom det liberala ramverket är man inte förberedda på hur man ska hantera dessa organisationer som nu tar sig in i institutionerna, säger Neil Datta.

I år blev det tydligare än någonsin att många av de abortmotståndsgrupper som tidigare befunnit sig utanför FN-skrapan med bussar och plakat nu anordnar seminarier inne i byggnaden.
Hans Linde, ordförande för RFSU

Detta bekräftar också Hans Linde, ordförande för RFSU. När han deltog i FN:s årliga kvinnokommissionsmöte i början av mars, som var en uppföljning på kvinnokonventionstillägget Pekingplattformen, överraskades han av att många seminarier argumenterade för abortmotstånd ur ett människorättsligt perspektiv.

– I år blev det tydligare än någonsin att många av de abortmotståndsgrupper som tidigare befunnit sig utanför FN-skrapan med bussar och plakat nu anordnar seminarier inne i byggnaden.

De senaste åren har vi sett hur Sverigedemokraterna återkommande, både genom motioner i riksdagen och på kommunal nivå, ifrågasätter sexualundervisning.
Hans Linde, ordförande för RFSU

Hans Linde menar att diskussionen om vårdvägran och samvetsfrihet i Sverige är ett av de tydligaste exemplen på abortmotståndares argumentation om kränkta mänskliga rättigheter. De senaste åren har RFSU också märkt av ett ökat motstånd mot sexualundervisning i skolorna.

– De senaste åren har vi sett hur Sverigedemokraterna återkommande, både genom motioner i riksdagen och på kommunal nivå, ifrågasätter sexualundervisning. Detta har varit fallet både i Uppsala län, Örebro och Lund.

Neil Datta menar att många av dessa organisationer är specialiserade på att använda sig av demokratiska verktyg, såsom medborgarlistor och petitioner. Med hjälp av dessa kan de sätta tryck på statliga institutioner och samtidigt underminera kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Detta var också fallet när Bulgarien efter påtryckningar vägrade att ratificera Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

– I Spanien arbetar för tillfället det nya högerpopulistiska partiet Vox för att avskaffa lagen om mäns våld mot kvinnor. Samtidigt ser vi hur institutioner nu börjar att agera. Organisationen Alliance Defending Freedom, ADF, sökte deltagarstatus som NGO i EU, men fick avslag i januari just på grund av deras position i frågan om Istanbulkonventionen.

Ulrika Karlsson, tidigare EPF-ordförande.
Foto: Riksdagen

Ulrika Karlsson, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna, menar att det skulle få förödande konsekvenser om exempelvis biståndet från EU i dag inte fick gå till sexuella och reproduktiva rättigheter. Hon har tidigare varit ordförande för EPF och är en av initiativtagarna till EPF:s rapport.

– Man får inte vara naiv, för det här handlar inte endast om abort. Vi blev ju lite chockade på EPF när vi påbörjade arbetet med rapporten, vi trodde inte att man skulle ge sig på Istanbulkonventionen och tillåta mäns våld mot kvinnor, säger Ulrika Karlsson och fortsätter:

– Vi får inte stå oberedda inför dessa krafter och därför valde vi på EPF att släppa rapporten offentligt för att nå ut brett och till många. Det är ingen obskyr liten gruppering det handlar om, utan den har makt, pengar och inflytande.

Ulrika Karlsson instämmer i att nätverket Agenda Europe antagit ett medvetet språkbruk där man valt att tala om mänskliga rättigheter snarare än att hålla sig inom en religiös diskurs.

– I stället för en konfrontativ argumentation med till exempel foster på stora affischer antar man i dag en offer- och utsatthetsposition, säger Ulrika Karlsson.

Man ska också vara medveten om att det står i deras strategi att rikta in sig på just progressiva länder som Sverige.
Ulrika Karlsson, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna

Samtidigt menar hon att samtalet om abort förskjutits i Sverige och att allt fler artiklar som föreslår en restriktiv abortlagstiftning förekommer i debatten.

– Man ska också vara medveten om att det står i deras strategi att rikta in sig på just progressiva länder som Sverige. Det vore en fjäder i hatten för dem att vrida tillbaka abortlagstiftningen här i en mer restriktiv inriktning.

EPF:s rapport har ett år efter publiceringen åter hamnat i fokus och fått förnyad uppmärksamhet i många länder.

– Jag tror att det beror på flera sammanfallande faktorer, valet till Europaparlamentet och världskongressen för familjer som hölls i Verona i slutet av mars liksom den attack på sexuella och reproduktiva rättigheter som vi ser i världen just nu, säger Neil Datta.

Den 24 april skrev Sophia Kuby, ordförande för ultrakonservativa ADF, en debattartikel i den tyskspråkiga katolska dagstidningen Die Tagespost i vilken hon försvarade nätverket Agenda Europe. Hon anklagar EPF för att vara en lobbyorganisation för aborträtt finansierad av George Soros.

Sophia Kuby är inte ensam om att peka ut George Soros; i åratal har högerradikaler runt om i Europa attackerat Soros som ledare för en vänsterliberal konspiration.

För fyra och ett halvt år sedan höll samma Sophia Kuby en presentation om nätverket Agenda Europe på mötet Political Network of Values Transatlantic Summit i New York. Ett återkommande möte som detta år hölls i Bogotá och som Kristdemokraternas vice ordförande Lars Adaktusson aktivt deltagit i.

Rapportens kartläggning visar att det som kan framstå som spridda tendenser i olika länder på en högerpopulistisk utveckling i själva verket är välkoordinerade samarbeten mellan ultrakonservativa krafter i Europa och världen. Neil Detta menar att detta också kommer att ge utslag i det kommande EU-valet.

– Agenda Europes huvudsakliga mål är att på ett strategiskt maner verka på en internationell politisk nivå. Det vill säga att säkra att delar av världens befolkning – såsom kvinnor och hbtq-personer – ska ha färre rättigheter eftersom de inte lever upp till Agenda Europes religiösa syn på världen. Det är därför Agenda Europe håller sina möten slutna och privata.

Artikel 3 av 3

Agenda Europe vill inskränka mänskliga rättigheter

Det högerkristna nätverket Agenda Europe föddes ur idén om en kristen tankesmedja för anti-abortrörelsen i Europa. Liknelser om ”ett kulturellt krig” används återkommande av tongivande personer i nätverket, och budskapen sprids av högerpopulister i hela EU. Arbetaren presenterar unikt material som ger en inblick i hur Agenda Europe bildades och verkar sedan sex år tillbaka.

Utrikes
Sedan 2014 har Agenda Europe genomfört årliga strategikonferenser. Ett exempel på programpunkt är ”Nya hot genom anti-diskrimineringslagstiftning i Europa”.
Foto: Arbetaren

Ett medborgarinitiativ i Polen om fängelsestraff för medhjälp till abort. I Kroatien förbjuds samkönade äktenskap. I Sverige blir plötsligt barnmorskors rätt att vägra utföra aborter ett debattämne.

Till synes enskilda händelser i ett Europa där politiken går i en högerpopulistisk riktning. Men nu kan Arbetaren ge en inblick i hur det högerkristna nätverket Agenda Europe ”koordinerar strategin” för att genomdriva gemensam politik och agera inom nationella och internationella institutioner, som till exempel EU och FN.

– Det är väldigt oroväckande att det finns organiserade nätverk som arbetar för att inskränka andra personers mänskliga rättigheter, säger Katarina Bergenhed, sakkunnig på Amnesty International Sverige.

Agenda Europes huvudsakliga mål är att på ett strategiskt sätt verka på en internationell politisk nivå. Det vill säga att säkra att delar av världens befolkning – såsom kvinnor och hbtq-personer – ska ha färre rättigheter eftersom de inte lever upp till Agenda Europes religiösa syn på världen.
Neil Datta, sekreterare på European Parliamentary Forum on Population and Development

På Agenda Europes årliga konferenser, som inleds med högmässa, tillhandahåller nätverkets ”experter” workshops i strategier för massmobilisering och insamling av pengar, men också enskild konsultation. Konferensernas huvudsakliga mål är utarbetandet och utvecklandet av en ”koordinerad strategisk agenda för att föra fram våra gemensamma mål”.

– Agenda Europes huvudsakliga mål är att på ett strategiskt sätt verka på en internationell politisk nivå. Det vill säga att säkra att delar av världens befolkning – såsom kvinnor och hbtq-personer – ska ha färre rättigheter eftersom de inte lever upp till Agenda Europes religiösa syn på världen, säger Neil Datta, sekreterare på European Parliamentary Forum on Population and Development, EPF, till Arbetaren.

Arbetaren har tagit del av de officiella programmen från de årliga konferenserna 2014-2018. Programpunkterna har titlar som: ”Hur intresseorganisationer kan ta sig in i internationella och överstatliga institutioner” och ”Nya hot genom anti-diskrimineringslagstiftning i Europa”. Här hålls föredrag som ifrågasätter Istanbulkonventionen och hur effektiva kampanjer kan bedrivas mot ”jämlikhetslagstiftning”.

Den 16 januari 2013 i London samlas 21 ledande personer inom kristna och konservativa organisationer främst i Europa och USA. Mötet är ”strikt konfidentiellt” och det är även deltagarlistan. Journalister får inte tillträde till mötet.

Med på mötet är kända personer inom abort- och hbtqfientliga rörelser såsom Sophia Kuby från Alliance Defending Freedom, Ignacio Arsuaga från CitizenGO som bedrivit kampanjer i syfte att inskränka hbtq-personers rättigheter, den österrikiske parlamentsledamoten Gudrun Kugler och amerikanska Terrence McKeegan, som arbetat som rättslig rådgivare åt Vatikanen.

I London 2013 hålls ett två dagar långt uppstartsmöte för det som ska komma att bli nätverket Agenda Europe. Mötet är strikt konfidentiellt.
Foto: Arbetaren

Syftet med mötet är enligt programmet att upprätta en ”kristen tankesmedja” som kan ”forma språket” och ”utarbeta strategier” för anti-abortrörelsen i Europa.

Resultatet av mötet blir nätverket Agenda Europe. På den årliga internationella konferensen Political Network for Values i New York 2014 presenterar Sophia Kuby nätverket som ett ”säkert, stängt nätverk för pro-family, pro-life och pro-freedom-allierade”, det vill säga ett av nätverk av aktörer som vill genomdriva en abortfientlig agenda såväl som utökade kristna religiösa rättigheter.

Pro-family rörelser inkluderar ofta homofobi, motståndet mot samkönade partnerskap och äktenskap, möjligheten för samkönade par att adoptera eller på andra sätt skaffa barn, och andra former av motstånd mot jämställdhetssträvanden.
Katarina Bergenhed, sakkunnig på Amnesty International Sverige

Katarina Bergenhed säger att ”pro-family”-rörelser utgår från den heterosexuella kärnfamiljen.

– Pro-familyrörelser inkluderar ofta homofobi, motståndet mot samkönade partnerskap och äktenskap, möjligheten för samkönade par att adoptera eller på andra sätt skaffa barn, och andra former av motstånd mot jämställdhetssträvanden, säger Katarina Bergenhed, sakkunnig på Amnesty International Sverige.

Enligt Sophie Kubys presentation består nätverket Agenda Europe av en Googlegrupp där europeiska kyrkorepresentanter, experter och politiska aktörer ingår samt årliga ”strategikonferenser”. Arbetaren har tagit del av nätverkets egen lista över medlemmar i Googlegruppen från 2016. De var totalt 325 stycken.

På listan återfinns förutom kontroversiella namn som Brian Brown och Sharon Slater, Vatikanens dåvarande utrikesminister och dess statssekreterare, europeiska akademiker, EU-parlamentariker från en rad olika länder samt hundratals representanter för intresseorganisationer, varav flera är svenska.

Sedan 2014 har konferenserna samlat allt från tongivande representanter för konservativa och kristna organisationer, såväl som ministrar i europeiska regeringar och ledamöter i Europaparlamentet. De årliga mötena har ägt rum i München (2014), Dublin (2015), Warszawa (2016), Zagreb (2017) och Wien (2018).

Den första större sammankomsten hölls i oktober 2014 på slottet Fürstenried utanför München i Tyskland. En av programpunkterna hette ”lektioner vi lärt oss efter lyckade projekt”. I panelen satt bland annat CitizenGO:s ledare Ignacio Arsuaga och Alexej Komov från Ryssland. Han är en nyckelfigur i organiseringen av den ultrakonservativa världskongressen för familjer, som senast hölls i Verona. Senare under eftermiddagen talade Brian Brown, ordförande för en organisation som arbetar för att kriminalisera samkönade äktenskap i USA, om vikten av att försvara äktenskapet som institution.

Den första större sammankomsten hölls i oktober 2014 på slottet Fürstenried utanför München i Tyskland.
Foto: Wikimedia Commons

Organisationen Ordo Luris låg bakom det medborgarinitiativ som ledde till lagförslaget om att totalförbjuda abort och sexualundervisning i skolorna i Polen. Ordo Luris är en av flera tongivande aktörer i nätverket som upprepade gånger fördömt homosexualitet.

Under den ultrakonservativa världskongressen för familjer i Verona tidigare i år höll Ignacio Arsuaga, ledare för plattformen CitizenGO, ett sju minuter långt tal i vilket han uppmanade rörelser och partier att konfrontera ”familjens fiender”, i det han beskrev som ett ”kulturellt krig”.

– Fienderna till den naturliga familjen agerar i alla länder. De har infiltrerat nästan alla institutioner och maktstrukturer. De kontrollerar merparten av etablerad media, de kontrollerar partierna till vänster men också till höger och de är finansierade av liberala stiftelser som George Soros Open Societies, sade Ignacio Arsuaga i talet.

Liknelsen om det ”kulturella kriget” används återkommande av aktörer inom nätverket, såsom av författaren Gabriele Kuby som har hållit i föreläsningar på möten.

I programmet diskuteras kommande strategier och journalister är inte välkomna.
Foto: Arbetaren

Under den sista mötesdagen år 2014 diskuteras nätverkets kommande strategier och möten. I diskussionen lyfts också arbetet med en blogg. Endast en månad efter konferensen i Fürsteinreid, i november 2014, publiceras de första inläggen på en blogg vid namn Agenda Europe. Bloggen är öppen och tillgänglig för läsare och uppdateras regelbundet i flera års tid, men stängs ned i samband med att organisationen EPF som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa släpper sin kartläggning om nätverket.

På bloggen som har kopplingar till nätverket benämns återkommande äktenskap mellan hbtq-personer som "sodomi-äktenskap".
Foto: Arbetaren

Tre veckor senare återuppstår bloggen med ett inlägg fullt med sarkastiska kommentarer riktade mot EPF. För endast några veckor sedan lades lösenord på bloggen, men merparten av bloggposterna går fortfarande att läsa på bloggens Facebooksida och hitta genom internetarkiveringsverktyg. På bloggen går det också att ladda ned den 132 sidor långa manifestliknande texten ”Restoring the natural ordet – an agenda for Europe” (”Återupprätta den naturliga ordningen – en agenda för Europa”).

På en Facebook-sida vid namn Agenda Europe postas länkar till blogginlägg.
Foto: Arbetaren

I samband med publiceringen av EPF:s rapport skapade nätverket en hemsida där de tar avstånd från bloggen och manifestet. De skriver på hemsidan att nätverket Agenda Europe inte har några länkar eller kontroll över Agenda Europes blogg och att ”manifestet” inte hör samman med nätverket och att ”det är författat av en individuell person utan något engagemang i Agenda Europe”.

Men Agenda Europes oberoende från både bloggen och ”manifestet” är inte fullt så tydlig som det framställs.

Källor både inifrån EPF och Agenda Europe-nätverket i Sverige som Arbetaren talat med säger att en person som varit medlem i nätverket står bakom bloggen, liksom den manifestliknande texten ”Restoring the natural order”. Texten har också i olika former tillhandahållits genom bloggen. Personen ska också ha hållit i den första föreläsningen på den första officiella Agenda Europe-konferensen 2014.