Mitt förtroende för ordningsvakter är noll

Skakiga mobilfilmer i sociala medier har en tendens att skapa starka reaktioner och röra upp känslostormar åt båda håll innan någon riktigt hinner tänka efter. Allt är inte alltid som det ser ut och ibland kan verkligheten vara vansinnigt mycket värre. Men när det kommer till just ordningsvakters oproportionerliga våldskapital borde det vara få som tvivlar på vad som försiggår i filmerna.

Signerat
Johan Apel Röstlund, reporter.
Foto: Arbetaren

”Det är farligt med för snabba slutsatser av filmer och vittnesmål om explosiva våldshändelser.”

Det skriver Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmersson efter den senaste tidens uppmärksammade historier kring våldsamma ordningsvakter i Stockholms tunnelbana. I sak har han naturligtvis alldeles rätt. Skakiga mobilfilmer i sociala medier har en tendens att skapa starka reaktioner och röra upp känslostormar åt båda håll innan någon riktigt hinner tänka efter. Allt är inte alltid som det ser ut och ibland kan till och med verkligheten vara vansinnigt mycket värre. Men när det kommer till just ordningsvakters oproportionerliga våldskapital borde det vara få, i alla fall bland dem som tillbringat några år utanför sin skrivbordsplats, som tvivlar på vad som försiggår i filmerna.

Jag vet inte hur många historier jag hört från vänner som åkt på stryk för saker som knappast borde gett mer än tillsägelse.

Jag vet inte hur många historier jag hört från vänner som åkt på stryk för saker som knappast borde gett mer än tillsägelse.

Själv har jag tappat räkningen på de gånger jag drabbats, även om det är längesedan nu. Jag har fått mig en smäll, blivit brutalt nedbrottad, bortkörd, omkullknuffad och stampad på av människor i uniform och med ordningsvaktsbricka. Jag kan absolut erkänna att allt inte varit helt oförtjänt, jag var en dryg jävel åren strax innan och efter 20 år.

Erik Helmersson får naturligtvis tycka som han vill och ibland behövs en röst för att lugna debatten. Men i ett läge då till och med forskningen visar att människor med annan hudfärg än vit drabbas hårdare och oftare av både polis- och väktarvåld vore det kanske intressant om just det lyftes fram i stället för att passivt aggressivt beskylla offren.

Från polisens sida blir det bara larvigt med locket på och tomt prat om utredning pågår efter det vi såg hända den höggravida kvinnan. Oproportionerligt våldsamt är naturligtvis också det stryptag som så tydligt syns på filmen från 2018 där en annan kvinna brottas ned av en stor jävel med både batong och vaktuniform.

För att uppnå trygghet för alla så måste det till enorma förändringar.

Mitt förtroende för ordningsvakter är sedan länge lika med noll även om jag inser att de behövs.

Men för att uppnå trygghet för alla så måste det till enorma förändringar. Uppenbart olämpliga snubbar, det är oftast snubbar, som kastas ut i en ibland stökig verklighet måste ha mer än tio dagars pajasutbildning hos något privat vaktbolag innan de ges batong och våldsmonopol på fickan.

Gör om, gör rätt.