Liv, frihet – och mammaroller

Scen
Alexandra Zetterberg Ehn i rollen som mormor Margit i Projekt: Mamma.
Foto: Tomas van der Kaaij

[SCEN] Projekt: Mamma

Av och med Alexandra Zetterberg Ehn

Scen Ö2, Östgötagatan 2

Spelas 27 februari samt 4, 5 och 6 mars 2019

Redan entrén är märkvärdig. Här är det publiken som får göra ett storslaget, intåg i teaterrummet. Skådespelerskan Alexandra Zetterberg Ehn tar som karaktären Margit i hand och hälsar välkommen, bjuder publiken att ta plats vid kaffebordet. När vi bänkat oss i ett rum fyllt av bilder, brev och blanketter och 1970-talskläder på galgar, gamla leksaker och telefoner, börjar skådespelerskan och pjäsförfattaren Alexandra Zetterberg Ehn läsa ur sin mormor Margits dagbok, med avstamp 1966. Det var då Alexandra föddes i Paris, barn och barnbarn till två kvinnor som sökte liv och frihet i Europa. Frågan var vem som skulle ta hand om barnet.

Men här finns framför allt en stark kärlek – som ofta räddade upp en kaotisk situation.

Med hjälp av Margits dagbok och andra efterlämnade papper och bilder har barnbarnet satt samman en berättelse om tre kvinnor som kämpade med ansvarsrollen men fann den väl stor. Margit, fortfarande relativt ung, var den som fick ta med en fransktalande liten flicka till Sverige som inofficiellt fosterbarn medan dottern Stina helt enkelt vägrade vara mamma, hon ville festa och jobba och försvinner nästan skugglöst ur handlingen då mormor blir mamma igen.

I föreställningen ryms smärta och svek men också förståelse för mormor Margits egna frågor om vilket ansvar hon egentligen hade för dotterns övergivna barn. Alexandra Zetterberg Ehn tvingar publiken med i frågeställningarna kring att ta ett ansvar som hon aldrig bett om. Här finns igenkänning; att le och blåsa upp ballonger fast man helst vill dricka drinkar och dansa i spansk sommarhetta, eller ligga i ett mörkt rum och bara gråta – vilken mamma har inte erfarenhet av det?

Men här finns framför allt en stark kärlek – som ofta räddade upp en kaotisk situation. Man anar att mormor Margits förtvivlan och skam över sin oförmåga rymmer både över- och underdrifter. Visst finns kanske svek redan i Stinas barndom som lade grunden till hennes oförmåga att knyta an till sin dotter. Samtidigt var det Margit som tog ansvaret till slut.

Alexandra Zetterberg Ehn vågar ställa också obesvarbara frågor. När föreställningen är över har vi gjort en resa tillsammans som man är tacksam och hedrad att ha fått delta i.