Litteratur #1/2019

Svart humor i spänningens Smalånger

Debutromanen Jag for till bror av Karin Smirnoff är nominerad till Augustpriset. Foto: Polaris

I Smalånger vet alla allt om alla. Ändå finns det frågetecken kring mord och ond bråd död. Därtill gamla oförätter och familjehemligheter så det räcker och blir över. Antagligen hade det här hade lika kunnat göras till en deckare. I stället är det en historia av det mörkare slaget. Jag for ner till bror är […]

I Smalånger vet alla allt om alla. Ändå finns det frågetecken kring mord och ond bråd död. Därtill gamla oförätter och familjehemligheter så det räcker och blir över. Antagligen hade det här hade lika kunnat göras till en deckare. I stället är det en historia av det mörkare slaget.

Jag for ner till bror är Karin Smirnoffs Augustprisnominerade debutroman. Hon är i dag ägare till en trävarufirma men har en bakgrund från restaurangbranschen, Systembolaget och har varit journalist, fotograf och karateinstruktör.

[BOK] Jag for ner till bror
Karin Smirnoff
Polaris, 2018

Jag for ner till bror tar oss med till norrländska byn Smalånger, berättad genom den återvändande Jana Kippo. Hennes bror håller på att supa ner sig. Jana inleder en något oklar relation med traktens konstnärlige outsidergestalt. Det finns ett ledigt arbete inom hemtjänsten. Hon börjar arbeta där. Ja, de verkar som hon kommer bli kvar i sin barndoms by nu sedan hon återvänt.

Tidigare har hon gått konstskola. I huset i Smalånger bygger hon lergubbar, en hel ”fyllebataljon” som hon kallar det. Ingen av männen i hennes liv tycks kunna vara utan alkohol, konstaterar hon.

Jana stack en gång en högaffel i sin far, och det enda hon ångrar är att hon inte lyckades döda honom.

På plats i Smalånger gör sig barndomen påmind för Jana. En uppväxt präglad av den otrygga tillvaron i det frireligiösa, strängt patriarkala hemmet. Jana stack en gång en högaffel i sin far, och det enda hon ångrar är att hon inte lyckades döda honom.

Till en början reagerar jag på Smalångers strikt patriarkala hållning. Det verkar både inskränkt och inavlat, komplett med den klassiska ”byhoran”. En kvinna beskrivs närmast som en huldra som ägt och förvridit synen på alla männen i byn, även de ålderstigna. Därtill finns också en undanskymd och kuvad modersgestalt, i Janas egen, tigande mor.

Som läsare slås man över det hisnande i hur mycket som kan tillåtas ske i stugorna, som folk runtomkring trots allt känner till. Smirnoff lyfter i Jag for ner till bror frågan om förlåtelse. Men hon levererar  inte den präktiga, allt-går-att-förlåta attityden. Snarare handlar det om att visst, mycket kan man förlåta eller åtminstone skaffa sig förståelse för. För andra saker krävs det blodig hämnd.

Författaren låter varken Smalånger eller människorna där vara speciellt ensidiga.

Intressant hos Smirnoff är på vilket sätt personskildringarna växer fram genom romanen och tillåts bli mer mångfacetterade. Författaren låter varken Smalånger eller människorna där vara speciellt ensidiga.

Inget är svart eller vitt brukar det heta. Däremot är det mycket som är riktigt nattsvart i Smalånger, men tur är att Smirnoff har ett sinne för humor som matchar det. Det är lika hemskt som spännande från start. Man dras in och kan inte lägga ifrån sig boken.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga