1976. Samma år som Ulf Lundells roman Jack och Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna utkom, kom även Gun-Britt Sundströms lite mindre skandalartade Maken. Nu kommer en tjock bok med ett urval ur Sundströms dagböcker från tiden då hennes böcker gavs ut. [BOK] Liv. Från första boken till första barnet Gun-Britt Sundström Albert Bonniers förlag, 2018 Det […]
1976. Samma år som Ulf Lundells roman Jack och Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna utkom, kom även Gun-Britt Sundströms lite mindre skandalartade Maken. Nu kommer en tjock bok med ett urval ur Sundströms dagböcker från tiden då hennes böcker gavs ut.
[BOK] Liv. Från första boken till första barnet
Gun-Britt Sundström
Albert Bonniers förlag, 2018
Det finns något Jane Austin-aktigt över Sundströms roman, hon skräder orden men hymlar inte, innan man vet ordet av har man med romanens hjältinna dragits, från en noggrant balanserad och planerad tillvaro, in i en komplicerad intrig. Hur gick det till? Det vet bara hjärtat som nu ligger där och blöder. Ingenting av Gun-Britt Sundström har fått samma genomslag som Makan, inte ens hennes version av Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken, För Lydia, som kom tre år tidigare, och var ett smakprov av hennes förmåga att väva samman det stora och det lilla livet.
Hon har medvind men mellan raderna framkommer att det finns ett pris att betala – behagets pris.
När Sundström ger ut en tjock bok med ett urval ur sina dagböcker från tiden då hennes böcker kom ut, och hon själv väldigt mycket yngre, förstår ändå var och en som skrivit dagbok att det bara är en liten del av det som skrevs. Det är lätt att snabbt fylla många anteckningsböcker med små och stora detaljer kring händelser och tankar. Rent läsligt är det njutbart, att följa en trevande karriär som kulturredaktör på Dagens Nyheter och planerna på frilansproduktion av bland annat böcker. Hon har medvind men mellan raderna framkommer att det finns ett pris att betala – behagets pris.
Det står också med, när männen på redaktionen blir närgångna får hon skratta bort deras händer och gränslösa kommentarer – annars gör hon sig helt enkelt omöjlig.
Ibland är det riktigt obehaglig läsning. En passage kring årets kulturmiddag: ”Framåt natten är det några som börjar dansa, Roy drar i mig men jag har inte lust. Hela tillställningen har förlorat sitt skimmer … det är bara fulla människor och tristess nu, och det är inget smickrande utan enbart förödmjukande att bli tafsad på bara för att man råkar sitta närmast; i taxin därifrån gör Per Garthon närmanden utan att ens veta vem jag är. … Klibbig och ledsen känsla.”
Hon är inte fyllda 24, Sven som drar i håret är skribent på DN, författare och 52 år.
En annan tillställning bland kollegorna: ”…När han passerar mig på vägen drar han mig lite i håret. Eller bara rör vid det, i förbifarten så där. … Bengt vill ha mig i knät och det kan han väl få – han är en arbetskamrat, nästan som familj…”
Hon är inte fyllda 24, Sven som drar i håret är skribent på DN, författare och 52 år, Bengt som vill ha henne i knät är litteraturkritiker på tidningen och 46. I gryningen utbryter knytnävsslagsmål och hon tar en taxi hem. Samtidigt som hon alltså på kvinnors vis får ta en del ansvar för att rädda ansiktet på fulla och gränslösa män kämpar hon på med sin egen karriär och sina funderingar kring hur kärleken ska tillåtas dominera tankelivet.
Sundström diskuterar här liksom i Maken sin frihetslängtan kontra kärlekspartnernas krav på varandra.
Sundström diskuterar här liksom i Maken sin frihetslängtan kontra kärlekspartnernas krav på varandra. Hon söker ofta sin filosofi i texter av män, som dominerade parnassen. Högst upp under en period satt Olof Lagercrantz, beundrad och föraktad (också han en som tröttsamt tafsar under bordet).
Parallellt med iakttagelser över livets små och stora frågor för en ung människa pågår skrivandet av den stora sociopolitiska kärleksromanen Maken. Vi som febrigt läste den följer arbetet lika febrigt i Liv. Från första boken till första barnet. Gun-Britt Sundström är en av Sveriges bästa stilister och hittar djupet i så många detaljer att man som vanligt blir alldeles yr av njutning.