Det är knappast synd om uthängda nazister

Det går inte att vara nazist i det här jävla landet längre. Det är slutsatsen i två inslag i P1:s Tendens. I programmen bortser man helt från vilka som faktiskt utgör en fara för hbtq-personer, fackligt aktiva, folkvalda kommunpolitiker, mörkhyade och alla som på ett eller annat sätt öppet står upp för människors lika värde.

Signerat
Johan Apel Röstlund, reporter på Arbetaren.
Foto: Jan-Åke Eriksson

I något slags naivt försök till problematisering ägnade Sveriges Radios ofta utmärkta dokumentärprogram Tendens i P1 veckans två inslag åt fenomenet #nazispotting.

Twitterkontot som skapades strax efter den våldsamma attacken på en grupp antirasister i Kärrtorp 2013 samlar in och lägger ut bilder på sociala medier av svenska nazister.

En metod av flera inom den antifascistiska rörelsen. Ett viktigt verktyg för att hålla koll och sprida informationen till så väl allmänhet som till andra delar av de grupper som dagligen lever med hot om trakasserier och nazistiskt våld.

Var problemet med den här typen av verksamhet egentligen ligger var svårt för reportrarna att förklara. Möjligtvis att en och annan nasse kunde känna sig illa till mods och att det kan bli jobbigt för deras anhöriga. Dessutom, menade reporten med hänvisning till forskning från Segerstedtsinstitutet vid Göteborgs universitet, kunde en uthängning snarare stärka den nazistiska identiteten.

En avhoppad vik makt-aktivist och före detta fotbollshuligan berättade i en utdragen historia känslan av att vara uthängd nazist.

Här blir programmet nästan plågsamt provocerande och det är uppenbart att Tendens helt har missat poängen. Det ska nämligen vara jobbigt att gå med i en nazistdemonstration. Det måste få konsekvenser att hänga med grupper som Nordiska Motståndsrörelsen eller Alternativ för Sverige, allt annat är fullständigt orimligt.

Men Tendens halkar rejält och hakar på de senaste årens trend om den så kallade ”kålsuparteorin” där man stoppar nazister och antinazister i samma mörka säck.

De bortser helt från vilka som faktiskt utgör en fara för hbtq-personer, fackligt aktiva, judar, folkvalda kommunpolitiker, mörkhyade och alla som på ett eller annat sätt öppet står upp för människors lika värde.

Programmet rullar vidare och en kvinna, före detta lärare, berättar om hur hon hängdes ut inför elever och personal på skolan. Det skedde sedan hennes medlemskap i den militanta nazistsekten Nordiska Motståndsrörelsen avslöjats.

Kvinnan fick, helt självklart, en varning från rektorn och valde självmant att sluta. Fullt rimliga konsekvenser om du ena dagen hyllar Hitler och nazistisk terror och nästa ska undervisa barn i grundläggande värderingar och demokrati.

Men Tendens fortsätter sin fåniga problematisering och lyckas väl egentligen inte med någonting annat än att måla upp snyfthistorier om att det knappt går att vara nazist i det här jävla landet längre.

Jag stänger av programmet och stoppar lurarna i fickan. Funderar ett varv till. Var i ligger problemet och vilka är det som hängs ut?

Jo, det är ju samma människor som vill att andra ska hängas upp. I lyktstolpar och på galgbackar.

Så tagga ner, Tendens.