Litteratur #92/2018

Tjänstekvinnans plats

Anita Haglöf ger tjänstekvinnan röst. Foto: Sevda Svensson

Vid ett tillfälle säger Anita Haglöf ifrån till Ingmar Bergman: ”Du går på de svaga”. Det är ett citat som är både typiskt för arbetsköparen Bergman, och otypiskt eftersom tillfället är i princip unikt. [FILM] Jag var Ingmar Bergmans hushållerska Anita Haglöf och Håkan Lahger Lind & Co, 2018 Anita Haglöf arbetade som Ingmar Bergmans […]

Vid ett tillfälle säger Anita Haglöf ifrån till Ingmar Bergman: ”Du går på de svaga”. Det är ett citat som är både typiskt för arbetsköparen Bergman, och otypiskt eftersom tillfället är i princip unikt.

[FILM] Jag var Ingmar Bergmans hushållerska
Anita Haglöf och Håkan Lahger
Lind & Co, 2018

Anita Haglöf arbetade som Ingmar Bergmans hushållerska i åtta år, större delen halvårsvis i Stockholm respektive på Fårö.

Tio år efter hans död har hennes berättelse om att vara utlämnad åt en nyckfull och despotisk arbetsköpare kommit i tryck.

Arbetet som hon utförde var ett lågstatusjobb jämfört med det som Ingmar Bergman blev berömd för. Hennes uppgift var inte att synas och märkas utan att se till att hans privata tillvaro flöt friktionsfritt. Umgänget var formellt för det mesta, utom då hans ångest behövde lindras med lite zonterapi som hon är utbildad för, eller en pratstund som gick ut på att han pratade och hon lyssnade.

På ett ställe i boken nämner hon att han aldrig intresserade sig för hennes tankevärld. Det kan man tänka sig att han aldrig själv reflekterade över – det var ju inte det Anita Haglöf var anställd för.

Jag var Ingmar hushållerska är en bok om klass. Anita Haglöf arbetade i Dramatens växel och extraknäckte som zonterapeut åt spända och stressade skådespelare i teaterhuset när Bergman frågade om hon ville börja arbeta för honom. Knappt 9 000 kronor i dagens kurs för en halvtid var lönen. Plus några hundralappar i ett kuvert med en liten vers på köksbordet varje fredag.

Till att börja med försökte Bergman locka fram Haglöfs privata hemligheter – men hon ville inte servera sin barndom eller sitt sexliv som intressanta historier för honom att tugga på eller förvanska i sina verk.

Arbetet utfördes på det exakta vis som han önskade, hon kunde hitta en linjal på hans säng som en påminnelse om hur långt täcket skulle stoppas in, eller tvingas göra en extra resa för att handla mat och kläder till honom på ett ställe där hon själv aldrig skulle ha råd att handla.

Föraktet för hennes person kom spontant när Bergman kände sig irriterad, ledsen eller ångestfylld.

Utbrotten var legio, föraktet för hennes person kom spontant när Bergman kände sig irriterad, ledsen eller ångestfylld. På Fårö dolde hon att hon sov över hos bekanta i stället för i den anvisade gamla gården, ett ställe som Anita Haglöf upplevde som hemsökt. Små saker blev till stora utskällningar, han kunde förstöra saker själv för att kunna påstå att städningen inte varit perfekt.

Trots att Anita Haglöf var i femtioårsåldern med en lång yrkeskarriär bakom sig när hon anställdes privat av Ingmar Bergman behandlades hon som en outbildad tonåring. När Bergman flyttade på heltid till Fårö och hon inte kunde tänka sig att bo året om på ön fick hon gå på dagen. Rehabiliteringen efteråt skedde på sjukhus under lång tid och Bergman ignorerade henne helt när de råkade stöta ihop på stan.

Anita Haglöfs beskrivning av dessa erfarenheter är en beskrivning av en prekariatsituation i det fördolda. Städerskor, barnflickor och andra privata hemarbetare förväntas också presentera undergivenhet och tystnad förutom sina strikt reglerade arbetsuppgifter. Ingen frågar efter deras önskningar eller bakgrund men de förväntas lyssna på husbondens röst när det är påkallat.

Än mer viktig är berättelsen av hushållerskans egen värld, en inte så vanlig huvudperson i litteraturen.

Beskrivningen av mannen som vuxit upp med tjänstefolk och lärt sig relationen till dem under 1920-talet, är intressant nog. Än mer viktig är berättelsen av hushållerskans egen värld, en inte så vanlig huvudperson i litteraturen.

Anita Haglöf föddes av en ensamstående tonårsflicka och växte upp på nåder hon sina morföräldrar. Hon födde själv sitt första barn som tonåring och började arbeta som receptionist på Dramaten i Stockholm 1968. Den historien ville hon inte servera Bergman och han var nog egentligen inte särskilt intresserad heller.

I hennes bok stiger tjänstekvinnan fram och ger röst åt en undanskymd klass som fortsätter att ta stryk i den privata sfären.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Prenumerera på nyhetsbrevet och få vår samlade rapportering om kurdisk frihetskamp i inkorgen.

Klicka här för att stänga