Scen #87/2018

Politiken som kammarspel

Stran Çeti, Figge Norling, Happy Jankell och Jesper Adefelt i Revolution. Foto: Figge Norling.

[SCEN] Revolution Av Kawa Zolfagary Regi: Figge Norling Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm Spelas till 24/11 Varje grupp behöver en stadig ledare. Det är vad ordföranden i ungdomsförbundet till vänsterpartiet med traditioner hävdar, och menar sig själv, i Kawa Zolfagarys korta pjäs Revolution. Man kan tillägga att det också brukar finnas en muttrande gammgubbe som […]

[SCEN] Revolution
Av Kawa Zolfagary
Regi: Figge Norling
Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm
Spelas till 24/11

Varje grupp behöver en stadig ledare. Det är vad ordföranden i ungdomsförbundet till vänsterpartiet med traditioner hävdar, och menar sig själv, i Kawa Zolfagarys korta pjäs Revolution. Man kan tillägga att det också brukar finnas en muttrande gammgubbe som förlorat alla illusioner, en pigg men tyvärr sällan närvarande ung snubbe, och en tjej som kokar kaffe medan hon drömmer om den dag då hennes intressefrågor ska få plats.

Zolfagary har, med uppenbar egen erfarenhet och satiriskt öga, skrivit en pjäs som enligt uppdrag skulle vara ”politisk” – och lyckas ganska bra få fram budskapet att genren också till stor del är personlig.

Efter ett antal trötta möten som börjar och slutar med att samma vänsterbroiler, med båda föräldrarna uppsugna av det politiska etablissemanget, slår klubban i bordet har den lilla gruppen närapå somnat in.

När årets val av ordförande stundar störs beslutet av en nykomling. Trevligt med en ny medlem, dessutom arbetarklass med invandrarbakgrund – men Hêlîn vill inte riktigt nöja sig med att vara kaffekokarassistent. Hon lyckas få var och en att fundera på varför de egentligen befinner sig i lokalen. Är det Marx eller den egna karriären som lockar? När någon typ av högerextremistiska demonstrationer utanför hotar blir frågan akut.

Brunnsgatan fyra i Stockholm är en liten intim teater som kanske inrymmer 150 personer, om man klämmer ihop sig ordentligt, och publiken trevligt entusiastisk. Det behövs inte mycket för ett skratt eller en applåd, ändå kanske man hade kunnat lägga ner lite mer tid på gestaltningen här och var – även om själva berättelsen är smart uttänkt och texten sitter.

Det är en konst att lyfta det ”politiska” dramat till fler än till dem med erfarenhet av miljön, för det är viktiga frågor som ställs. Harvandet med effektiva men i längden icke förpliktigande tomma mötesformer är träffande beskrivet och lämnar ett öppet slut som lämnar till publiken att fylla. Det gillar jag.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984