Det tysta folket

Ann-Charlotte 47, fick svårt att betala räk­ningarna efter en separation. Hon tog sig ur ett destruktivt förhållande och stod som ensam försörjare till tre barn. För att få pengarna att räcka började hon köpa kläder till barnen på postorder. Skulderna hopade sig och snart trillade inkassobreven in.

– Det är Halens, Jotex, Handelsbanken och diverse sms-lån, säger Ann-Charlotte och visar upp kravbrev från post­orderföretag, banker och andra kredit­givare.

– Nu har även min äldsta dotter hamnat hos Kronofogden. Det är det allra värsta, att mina barn går i samma fotspår.

Ann-Charlotte sitter vid köksbordet med en kopp kaffe. Tre katter stryker omkring och vill ha uppmärksamhet, ovetande om att mattes skulder har växt till 600 000 kronor.

– Den här månaden får jag bara 6 000 kronor i lön eftersom jag är sjukskriven. Om jag inte får pengar från Försäkrings­kassan i tid kan jag inte betala hyran, säger hon uppgivet.
Om jag inte får pengar från Försäkrings­kassan i tid kan jag inte betala hyran.

Ann-Charlotte 47, skuldsatt
Hon berättar att hon lider av dåligt min­ne, lätt blir stressad och att hon har svårt att gå på en buss om det är mycket folk. Den ständiga oron för pengar är en ond spiral. Just nu är hon sjukskriven från sitt jobb inom hemtjänsten på grund av stress. Men betalningskraven finns kvar.

Varje månad betalar Ann-Charlotte ett överenskommet belopp till sina fordringsägare. Efter flera år har hon beviljats skuldsanering, men om hon inte sköter månadsbetalningarna åker hon ur.

– Jag kämpar varje månad för att få kalkylen att gå ihop. Om tre-fyra år har jag ett nytt liv. Det har alltid varit min dröm att åka till USA, så det ska jag göra när jag har blivit skuldfri, säger hon.

Oförsiktig konsumtion är orsaken för endast 6–7 procent av dem som drabbas av överskuldsatthet. Ofta är det andra faktorer, som arbetslöshet, skilsmässa eller sjukdom, som är skälet till att människor får svårt att klara månadsbetalningarna, berättar Jonas Bondesson som är budget- och skuldrådgivare i Malmö.

– Många kan tackla en av dessa faktorer, men om flera uppstår samtidigt och du kanske både blir arbetslös och separerar, då är det många som inte klarar det, säger Jonas Bondesson.

Jonas Bondesson, socionom och budget-och skuldrådgivare i Malmö.
Jonas Bondesson, socionom och budget-och skuldrådgivare i Malmö.

Varje vecka vänder sig 35–40 personer till Malmö stads budget- och skuldråd­givning för att få hjälp med sin ekonomi. Det är människor från alla samhällsskikt som söker sig till kommunens rådgiv­ning, även om låginkomsttagare är överrepresenterade.

– De försöker få ekonomin att snurra en månad till. Kanske var det en desperat tanke om att barnen måste ha vinterkläder eller liknande. När det gäller sms-lån är det något man tar i den absolut sista desperata kampen, säger Jonas Bondesson.

– De flesta försöker in i det längsta att undvika att hamna hos Kronofogden. I stället gräver de gropen djupare och djupare genom att låna ytterligare. Vad många tror handlar om en typ av konsumtionsberoende kan i stället vara olika sätt att undvika att hamna i onåd hos myndigheter och inkassobolag. Para­doxalt nog är det är alltså den
höga betalningsmoralen som många gånger gör att man hamnar i allt djupare skuld.

Jonas Bondesson säger att det i princip enligt samtliga räkneexempel är sämre att få löneutmätning än att leva på försörj­ningsstöd.

– Det är egentligen felaktigt utifrån den ursprungliga tanken. Försörj­nings­stöd ska vara tillfälligt, kanske några måna­der, i avvaktan på att man kommer in i rätt system. Men Krono­fogdens system är tänkt som en varaktig lösning tills skulden är betald, säger han.

Marie Magnusson, skuldrådgivare i Lunds kommun, under ett möte med Aktionsgrupp Syd, en grupp skuldrådgivare från fyra sydsvenska kommuner som samarbetarför att lyfta frågor som rör långvarigt överskuldsatta. En av de brinnande frågornaär vad som händer när Kronofogden mäter ut samtliga inkomster och tillgångar.
Marie Magnusson, skuldrådgivare i Lunds kommun, under ett möte med Aktionsgrupp Syd, en grupp skuldrådgivare från fyra sydsvenska kommuner som samarbetarför att lyfta frågor som rör långvarigt överskuldsatta. En av de brinnande frågornaär vad som händer när Kronofogden mäter ut samtliga inkomster och tillgångar.
Leif förlorade allt under 1990-talets ekonomiska kris då räntan på det huslån han hade steg i höjden. I dag är han sjukpensionär. ”Jag är sjuk överallt och har inte många år kvar att leva”, säger han.
Leif förlorade allt under 1990-talets ekonomiska kris då räntan på det huslån han hade steg i höjden. I dag är han sjukpensionär. ”Jag är sjuk överallt och har inte många år kvar att leva”, säger han.

Enligt en rapport som LO gav ut 2016 är omkring en kvarts miljon personer i Sverige långvarigt överskuldsatta. De flesta av dem lever under ekonomiskt svåra förhållanden i åratal. Dessutom visar forskning att överskuldsatta i högre utsträckning än andra drabbas av sömnsvårigheter, självmordstankar, ångest, depressioner, alkohol- och narkotikamissbruk och hjärt- och kärlsjuk­domar.

Leif föll offer för de skyhöga bostadsräntorna i början av 1990-talet. Han och hans fru köpte en villa, men när räntorna steg och månadskostnaderna dubblerades blev de tvungna att sälja. De sålde huset för en bråkdel av vad de hade köpt det för, och stod utan bostad men med huslån på flera hundratusen kronor.

– Jag slängde kuverten från banken och Kronofogden. Det var ingen idé att ens försöka betala, säger Leif när vi träffas på torget i staden där han bor.

Han berättar att han köpte möbler och husgeråd på kredit, och sålde grejerna för att få ihop till hyran. Familjen flyttade runt till olika andrahandsboenden eftersom betalningsanmärkningarna hind­rade dem från att få ett hyreskontrakt. Stressen gjorde att äktenskapet sprack, och Leif började dricka allt mer.

Nu har han fått hjälp med skuldsane­ring, och har även en bostad.

– Efter att hyran är betald har jag kanske fyra-femtusen kronor kvar att leva på. Jag brukar äta middag hos mina barn för då sparar jag lite pengar. Jag har mått väldigt dåligt, säger han.

När bostadsbubblan sprack och ekonomin kraschade på 1990-talet
hamnade många i ekonomiskt trångmål, då deras lån var knutna i fastigheter och bostäder som rasade i pris, vilket gjorde det omöjligt att betala tillbaka lånen.
När bostadsbubblan sprack och ekonomin kraschade på 1990-talet hamnade många i ekonomiskt trångmål, då deras lån var knutna i fastigheter och bostäder som rasade i pris, vilket gjorde det omöjligt att betala tillbaka lånen.

Leifs berättelse är långt ifrån unik. Drygt 100 000 svenskar har varit skuldsatta i mer än 20 år. Den ständiga stressen gör att många blir sjuka, berättar Richard Ahlström, docent vid Malmö universitet och en av få som har forskat om överskuldsättning. Enligt honom drabbas två av tre över­skuldsatta av allvarlig psykisk och fysisk ohälsa.
FAKTA | Rekordmånga söker skuldsanering
2017 fick Krono­fog­den in cirka 19 000 ansök­ningar om skuld­sanering, jämfört med drygt 12 300 under 2016. Det mot­svarar en ökning med 54 procent. Enklare regler som infördes i slutet av 2016 ligger bakom ökningen, enligt ett press­med­de­lande från Krono­fogden, den myndighet som beviljar skuldsanering.
– När ens personliga ekonomi faller som ett korthus, då kommer ett påslag av mycket ångest och depression. En del människor som har psykiska problem har svårt att klara sig ekonomiskt, och många av dem hamnar i skuldfällan. Det krävs inte mer än oerhört små belopp för att de ska kollapsa ekonomiskt. Det blir en extrem påfrestning om du hamnar i en situation som du inte kan påverka. Hur du än vrider och vänder för att hitta en lösning blir det bara värre i och med att skulderna växer, säger han.

Hopplösheten blir en grogrund för ohälsa. Richard Ahlströms under­sök­ningar visar att överskuldsatta har nio gånger högre sjuklighet än människor i samma ålder i övriga befolkningen. 18 procent, mer än var sjätte person, har försökt ta sitt liv.

– De här resultaten går hand i hand med en stor registerstudie från Tyskland där man har tittat på de vanligaste orsa­kerna till självmord under 100 år, från 1896 till 1996. Att lida av en obotlig sjukdom, vara olyckligt kär eller att drabbas av skulder och konkurs var de främsta orsakerna till att människor tar livet av sig, säger han.

Richard Ahlström skriver just nu på en debattbok i ämnet.

– Jag tycker att det är skamligt att man från myndighetshåll inte bekymrar sig mer om de här människornas hälsa.

– För individen är det förkrossande. Det är en riktigt snuskig rättsskandal att det här får pågå år efter år, säger han.

Den tillfälliga räddningen. Det är inte ovanligt när ekonomin havererar
att den skuldsatte försöker pussla ihop tillvaron med kortsiktiga lösningar. Månad för månad ibland dag för dag. Men i många fall är det redan för sent då de väntat för länge med att söka hjälp.
Den tillfälliga räddningen. Det är inte ovanligt när ekonomin havererar att den skuldsatte försöker pussla ihop tillvaron med kortsiktiga lösningar. Månad för månad ibland dag för dag. Men i många fall är det redan för sent då de väntat för länge med att söka hjälp.

52-åriga Lena har levt med ett skuldberg sedan finans­krisen slog till i början av 1990-talet. Hon drev ett företag och importerade underkläder som såldes på homepartyn. Men när kunderna uteblev och räntorna skenade satt hon med ett lager av osålda varor – och skulderna hopade sig.

Vägen till skuldsanering har varit lång, berättar hon.

– Att ens söka skuldsanering är väldigt tärande. Man måste vara oerhört stark som människa för att orka gå igenom hela processen. Sedan lever man på exi­stensminimum i fem år, vilket är oerhört tufft. Men man har ändå något gott att se fram emot och det har man inte haft på länge, säger Lena, som numera jobbar inom vården.
Det finns så mycket skam och skuldkänslor kring det här så man säger ingenting, utan drar sig undan.

Lena, 52 år, som levt med skulder sedan 1990-talskrisen
Hon är en av nästan 200 personer bara i Skåne som har skulder hos Kronofogden som överskrider en miljon kronor. Det som från början var en relativt liten skuld har under åren växt till det mångdubbla.

– Man får alltid tacka nej till att följa med på resor och restaurangbesök. Det finns så mycket skam och skuldkänslor kring det här så man säger ingenting, utan drar sig undan. Skuldsatta män­niskor är det tysta folket, säger hon.

FAKTA | Budget- och skuldrådgivare

Det finns omkring 300 budget- och skuldrådgivare i landets kommuner. Ända sedan lagen om skuldsanering kom 1994 har kommunerna varit skyldiga att erbjuda budget- och skuldrådgivning.
Forskaren Richard Ahlström kallar överskuldsatthet en cancer i samhället, och pekar på att 20–25 procent av EU:s befolkning inte klarar utbetalningarna en vanlig månad. Ett folkhälsoproblem som drabbar människor från alla samhällsklasser.

– Du blir deprimerad när du märker att det inte går att få en rätsida på din ekonomiska situation. Efter några år riskerar du att få ett påslag av autoimmuna sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärl­sjukdomar. På grund av stressen får du aldrig någon vila, utan du är igång hela tiden med tankar på hur det ska gå i ditt liv, säger han.

Budget- och skuldrådgivaren Camilla Qvennerberg bekräftar den bilden.

– Att inte ha några pengar och samtidigt lida av dålig hälsa gör att man känner bitterhet och isolerar sig ännu mer, vilket påverkar hälsan ännu mer negativt. Konsekvenserna av detta blir att man har svårt att ta till sig information, man förstår inte och känner så klart frustration. Man fortsätter att kasta skit på sig själv för att man är dum eller har gjort dumma val, säger hon.

Entreprenören Nils Dahl satt med stora banklån när finans- och fastighetskrisen slog till i början av 1990-talet. Skulderna hopade sig, och snart hamnade han hos Kronofogden.

– Jag hade panikångest över att öppna brev och det var ett helvete att gå till pos­ten. Jag kan känna av det än i dag. När jag är på väg att öppna postboxen för mitt företag så gör det ont i magen, för jag är orolig för vad det finns i den, berättar han.

För fem år sedan tog han beslut om att ”flytta spelplanen” som han uttrycker det. I stället för att ansöka om skuldsanering har han hittat ett sätt att driva affärsverksamhet utan att ta ut någon lön. Mycket av arbetet är ideellt och sker genom stiftelser.

– Jag kan aldrig låta bolagen växa, för då snor de dem ifrån mig. Jag ligger och puttrar på en överlevnadsnivå. Lyfter jag lön mäter Kronofogden ut mig, säger han.

Nils Dahl funderade flera gånger på att ta sitt liv när han inte kunde komma i kapp med ekonomin. ”Endast tanken på mina barn hindrade mig och det har tagit mig år av terapi för att inse att jag är värd något även om jag har skulder”, berättar han.
Nils Dahl funderade flera gånger på att ta sitt liv när han inte kunde komma i kapp med ekonomin. ”Endast tanken på mina barn hindrade mig och det har tagit mig år av terapi för att inse att jag är värd något även om jag har skulder”, berättar han.

Nils Dahl har ingen fast adress och kan inte heller skaffa telefonabonnemang på grund av betalningsanmärkningarna.

– Det är klart att det begränsar mitt liv. Sätter jag mig ned kan jag börja gråta över relationen till mina barn. Jag går till psykolog för att hålla näsan över vatten­ytan, säger han och fortsätter:

– Samtidigt har jag lärt mig att värdera andra saker i livet, så det är inte bara av ondo. Jag har kontakt med människor som förstår problemet med att bygga ett samhälle med ständig tillväxt, ökade klyftor och fler skuldberg.

Nu jobbar Nils Dahl med att hjälpa andra människor som har hamnat i en liknande situation. Han är involverad i flera ekoby-projekt och diskuterar alternativa lösningar till dagens ekonomiska tillväxtsystem, som han menar förslavar män­niskor.

– När det var som jobbigast kände jag mig kränkt och misslyckad. Att få panik­ångest är en slags självskada. Man skapar ångest av att man upplever att man är en dålig människa. Men jag ser mig inte som en misslyckad människa längre. Jag har en massa kunskap och erfarenhet. Det går att leva även om man har Krono­fogden efter sig.

Några planer på att betala tillbaka sina skulder till banken har han inte.

– Jag har ingen förståelse för banksystemet som det fungerar i dag. Jag tycker att det är ett bedrägeri. För min del känns det omoraliskt att betala tillbaka till bankerna. Ska jag betala till djävulen själv i stället för att hjälpa människor som mår dåligt? Jag kan inte göra det.

 

Fotnot: Ann-Charlotte, Leif och Lena har alla bett om att få vara anonyma och därför har vi i reportaget gett dem fingerade namn.

Publicerad
22 hours sedan
”Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern.” Foto: Oscar Olsson / TT / Annie Hellquist / Montage: Arbetaren

Sensationalism när ETC granskar vänstern

Det senaste året har ETC publicerat artiklar som skapat diskussion om både Palestinarörelsen och den utomparlamentariska vänstern, inte minst vad gäller informationssäkerhet. Gabriel Kuhn och Ninïan Sassarinis-McGowan menar att artiklarna baseras på tvivelaktiga grunder och undrar om sensationalism borde få styra narrativ inom vänsterns medielandskap.

Under de senaste månaderna har ETC – en tidning som kallar sig för ”röd, grön och oberoende” – publicerat två artiklar som vi gärna vill kommentera. Artiklarna väcker flera frågor: Vem är det som ETC skriver för? Vad betyder det att vara en ”röd, grön och oberoende” tidning? Och vad är egentligen bra journalistik?

Den första artikeln publicerades den 10 mars 2026. Titeln är ”Mystiska mannen förföljde ministern – utpekas som israelisk infiltratör”. Enligt ingressen handlar artikeln om en person vars ”bakgrund skapar splittring och oro i rörelsen”. Problemet är att artikeln skapar betydligt mer oro i palestinarörelsen – och den oberoende vänstern – än den porträtterade personen eller dess bakgrund.

Det finns en väldigt enkel regel inom alla politiska rörelser när det gäller misstänkta infiltratörer: Antingen har en bevis på att de är infiltratörer, och då ska en gå ut med det så fort det bara går för att skydda rörelsen. Eller så har en inga bevis, bara misstankar, och då ska en efterforska diskret, just för att inte skapa oro inom rörelsen.

Artikeln undersöker inte, som ETC påstår, ”vad som är sant, vad som är rykten”, utan den bidrar bara till ännu mer ryktesspridning. Det finns inte ett enda bevis på eller ens ett övertygande argument för att den misstänkta personen är en infiltratör. Det som läsaren får veta är att personen har ändrat sina politiska åsikter under åren, att den har raderat tidigare innehåll på sina sociala medier, att artikelns författare inte förstår sig på personens ekonomi och att det tydligen finns anonyma röster inom rörelsen som säger saker som ”Om du frågar mig så är han en infiltratör”. Det kan anses vara anledningar att titta närmare på personen, men ingenting av detta är tillräckligt för att hänga ut den. Personen nämns visserligen inte vid namn i artikeln men är lätt att identifiera för alla som är aktiva inom palestinarörelsen.

Det som blir särskilt problematiskt är att vissa av de misstankar som riktas mot personen kan kopplas till dennes bakgrund. Det handlar om en person vars föräldrar kommer från utanför Europa, som är uppvuxen i en förort och som inte har fostrats i en vänstermiljö. Om en sådan bakgrund bidrar till att bli misstänkliggjord i en röd, grön och oberoende miljö, så borde denna miljö granska sina kriterier för att misstänkliggöra personer; annars reproducerar den mönster av politiska miljöer den påstår att rikta sig emot.

Den andra artikeln vi reagerade på publicerades den 2 juni 2026 med rubriken ”Därför blev jag Säpo-informatör i den autonoma vänstern”.

Denna artikel blandar två saker som inte ska blandas. Om ETC vill publicera en berättelse om hur det går till när en blir Säpo-informatör, så är det en sak. Om ETC vill skriva om den autonoma vänstern utifrån vad som en Säpo-informatör berättar, så är det en annan sak. Men här görs både och i en och samma text. Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern. ETC väljer till och med att peka ut en organisation vid namn. Bortsett från att det kan anses som ansvarslöst verkar valet godtyckligt. Bara för att en SÄPO-informatörer haft kontakt med en viss grupp blir den inte till statens fiende nummer ett. Hela artikeln präglas av en klichéartad beskrivning av den autonoma miljön. ”Sammandrabbningen blir brutal och i kaoset får två poliser röd färg kastat i ansiktet”, står det om en demonstration i Stockholm – en märklig tolkning av brutalitet.

Att ETC:s artiklar inte är bra för palestinarörelsen och den oberoende vänstern råder det inga tvivel om hos oss. Men ETC kan naturligtvis lätt säga att det inte är någonting de bryr sig om; att det där med ”röd, grön och oberoende” bara indikerar en viss värdegrund, att de inte alls är en rörelsetidning, och att de i stället vill ägna sig åt hederlig, objektiv journalistik. Fine. Men då får de också göra det. Att sudda gränserna mellan rykten och sanning, att blanda äpplen och päron och att använda sig av opålitliga källor för lite sensationalism och klickbete duger inte. Det blir fel, oavsett anspråk.

Ninïan Sassarinis-McGowan och Gabriel Kuhn

Ninïan Sassarinis-McGowan studerar lingvistik och journalistik. Gabriel Kuhn är skribent och översättare. Båda är medlemmar i SAC:s internationella kommitté.

5 days sedan
Senast Jonas Lundström röstade i ett riksdagsval var 2002. Johan Nilsson / TT / privat.

Att inte rösta är en etisk handling

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Jonas Lundström är aktivist och författare till bland andra avväpna människan och Batongerna slår nedåt

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Publicerad
7 days sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
4 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad