[FILM] Bakom masken Regi: Albert Duponel Biopremiär den 13 april En viss kulturskymning råder i Sverige, efter branden på Bastugatan i måndags kväll ligger delar av Ivar Lo-Johanssons bibliotek sotigt och blött utkastat på gatan i väntan på att transporteras bort i en container. Sådan tur då att vi bland annat genom Svenska Akademien sedan […]
Regi: Albert Duponel
Biopremiär den 13 april
En viss kulturskymning råder i Sverige, efter branden på Bastugatan i måndags kväll ligger delar av Ivar Lo-Johanssons bibliotek sotigt och blött utkastat på gatan i väntan på att transporteras bort i en container. Sådan tur då att vi bland annat genom Svenska Akademien sedan länge är uppkopplade med det franska kulturlivet där glädjen över det sublima aldrig mattas.
En ny fransk film på svensk biorepertoar skapar förväntningar, och det är extra synd då den inte infriar dem, som i fallet med Albert Duponels Bakom masken, efter en roman av Pierre Lemaitre. Romanen fick Frankrikes 2014 mest prestigefyllda litteraturpris, Goncourtpriset, vilket skapade stor irritation eftersom den ansågs för lättviktig emedan författaren tidigare mest skrivit kriminalromaner.
Starkast är de inledande scenerna från självmordsverksamheten vid fronten där de sista ihopskramlade resterna av armén slits i stycken i leran tillsammans med sina hästar.
Boken och filmen handlar om två soldater som räddar varandra under den omänskliga slakten i andra världskrigets skyttegravar. Ett prestigefyllt befäl skjuter ett par soldater i ryggen för att själv framstå som framgångsrik och försöker eliminera de två vittnena. När de tre stöter på varandra i Paris en tid senare – en av dem under falsk identitet – trasslar de in sig i olika affärer kring pengar, kärlek, sex och utpressning under falska identiteter.
Filmen är ett högbudgetprojekt med fantastiska kostymer och masker, återskapade miljöer från det gamla Paris som borde vara mellankrigstid men fokuserar på det överdådiga sekelskiftets prägel, med bohemiska konstnärsvindar och palats där de rika vältrar sig i konst och skurkaktiga affärer bakom sammetsdraperierna.
Men bygget blir tomt eftersom ingen av karaktärerna engagerar. Starkast är de inledande scenerna från självmordsverksamheten vid fronten där de sista ihopskramlade resterna av armén slits i stycken i leran tillsammans med sina hästar. Illusionstricken därefter berör inte det minsta.
