[FILM] Happy End Regi: Michael Haneke Kaos utbryter i familjen Dålig (och Rik). När medlemmarna råkar ut för olyckor eller försöker begå självmord finns ingen empati och de destruktiva konsekvenserna låter inte vänta på sig. Allt sker bakom kulisser, som dock blir allt genomskinligare. Det är som det ska i Haneke-land. Under lupp krälar vuxna […]
Regi: Michael Haneke
Kaos utbryter i familjen Dålig (och Rik). När medlemmarna råkar ut för olyckor eller försöker begå självmord finns ingen empati och de destruktiva konsekvenserna låter inte vänta på sig. Allt sker bakom kulisser, som dock blir allt genomskinligare.
Det är som det ska i Haneke-land. Under lupp krälar vuxna och barn i hans Happy End vidare utan att verka ha minsta hopp om harmoni.
Legendaren Jean-Louis Trintignant är i rollen som familjens patriark en cynisk gammal trollgubbe, trött på livet men inte trött på att spotta ur sig spydigheter mot tjänstefolket. Ändå finns här en nobel charm.
Nästa generation försöker hålla skenet uppe men kan inte älska. Vassast är barnbarnet Eve som flyttar in till en frånvarande pappa, efter moderns död. Allt är, som städse i 13-åringars värld, ”okej” när de vuxna frågar. Men vem har det”okej” som 13-åring? – nej, inte Eve heller.
Hennes lilla gestalt på väg ut i vuxenvärlden som hon ser är så ful är ett av det skarpaste porträtt jag sett på bio på länge. Att slutet ska vara lyckligt är att önska sig för mycket inser hon som är den klokaste här.
Det får mig att fundera länge på de nästan omöjliga ekvationerna i de tidiga tonåren, att vara till lags medan man går på ett gungfly. Den skickligaste – och samtidigt dummaste – balansgången man ägnar sig åt i livet.
Se filmen för Eves skull.
