Initierat om komplexa franska förbindelser

[BOK] Terroristen i Toulouse Anteckningar om Frankrikes algeriska historia Alice Petrén Appell förlag, 2017 När andra världskriget tog slut 1945 var i princip hela Afrika under europeiskt styre, endast fem länder var självständiga. Frankrike fick lite grand ta på sig uppgiften att hålla ordning på de afrikanska förbindelserna, och kraven. Algeriet hade varit en nybyggarkoloni […]

När andra världskriget tog slut 1945 var i princip hela Afrika under europeiskt styre, endast fem länder var självständiga. Frankrike fick lite grand ta på sig uppgiften att hålla ordning på de afrikanska förbindelserna, och kraven.

Algeriet hade varit en nybyggarkoloni sedan 1830-talet – här fanns enorma tillgångar på råvaror som strömmade in i Frankrike under mer än 100 år och i slutet av 1800-talet bodde här en halv miljon fransmän. Under omkring tio år pågick en extremt blodig befrielsekamp med determinerade aktörer från båda håll, innan Algeriet blev formellt självständigt 1962. (En film som berättar något om den kampen är Gillo Pontecorvos Slaget om Alger från 1966, som fortfarande finns att hitta på nätet.)

Majoriteten av algerierna hade varit undersåtar i Frankrike och kunde nu flytta fritt till ”moderlandet” där skitjobben, eller arbetslösheten, och rasismen väntade. Och självständigheten innebar inte på något sätt att de intima förbindelserna upphörde.

Petréns bok är alltså inte bara kall faktasamling, författaren berättar initierat om hur kulturella uttryck delas eller skiljer sig.

Alice Petrén, mångårig korrespondent i bland annat Frankrike för Sveriges Radio, söker i Terroristen i Toulouse, Anteckningar om Frankrikes algeriska historia rötter och trådar som fortfarande binder samman de två länderna och påverkar deras relation i samtiden.

När tolv medarbetare till tidningen Charlie Hebdo mördades i januari 2015 hade de två gärningsmännen algeriskt ursprung. Attentatet är ett av Alice Petréns nedslag i boken, men hon poängterar att härkomsten inte pekar i en självklar riktning kring bevekelsegrunden för dådet. Dock är Petréns bok en bra bakgrund till dagens terrorhot internationellt, och Frankrikes politiska utveckling nationellt.

Historien om de två ländernas gemensamma historia vindlar hit och dit över tid och kontinenter, och lite på samma sätt är boken en vindlande historia som hoppar nästan associativt från en situation till en annan. En viss förkunskap kan underlätta, men har man den inte är boken ändå informativ och till och med spännande, men kräver lite bredvidläsning för att ge full utdelning.

Petréns bok är alltså inte bara kall faktasamling, författaren berättar initierat om hur kulturella uttryck delas eller skiljer sig. Den som vill ha en svartvit historia kommer knappast att bli nöjd med denna också ibland personliga resa.