Inrikes #27/2017

Återhållsamhet gav låglönesatsning

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson (th) och avtalssekreterare Torbjörn Johansson kommenterar det nya industriavtalet, under en pressträff i LO-borgen på tisdagen. Löneökningsnivån med avtalsvärdet på 2,2 procent per år är den lägsta under industriavtalets 20-åriga historia. Foto: Anders Wiklund/TT

Facken fick till slut in både LO:s låglönesatsning och mer pengar till deltidspensionen i industriavtalet. Priset blev kompromisser och ett återhållsamt avtalsvärde, trots högkonjunktur. Men även inom IF Metalls avtalsråd finns känslan av att konflikt hade kunnat ge bättre avtal.

Efter en hård ordstrid mellan fack och arbetsköpare och hot om att dra sig ur blev det till slut ändå ett industriavtal. I fredags, samma dag som det gamla avtalet löpte ut, kom parterna slutligen överens. Det slutliga treåriga avtalet innehåller både nya pengar till deltidspension och den låglönesatsning som förblev konfliktomgärdad intill slutet. Avtalsvärdet landade på 6,5, varav 0,5 är avsättningar i deltidspension.

Industriavtalsfakta: Så gick det på de fyra huvudområden

Lönerna – 6 procent på tre år
Facken krävde 2,8 procents löneökning per år och låglönesatsning. Arbetsköparna sade ursprungligen att ett nollbud vore bäst, men absolut inte över 1,5 procent. Slutvärdet blev 2 procent per år, sammanlagt 6 procent, det vill säga 0,3 procent närmare arbetsköparnas bud än fackens. Det totala avtalsvärdet per år på 2,2 är det lägsta någonsin i industriavtalets historia.

Deltidspensionen – 0,5 procent avsättning på tre år
Facken hade krav på avsättningar, arbetsköparna gav nollbud. Det landade på 0,2 första året, inget andra året och 0,3 under det sista. Avtalet kan sägas upp efter två år. Unionens nya flexpensionsavtal är beroende av att nivån höjs. Resultatet betyder att de privata tjänstemännen nu får avsättningar även på sitt område.

Kampen om arbetstiden – inget hände
Arbetsköparnas krav om ökad möjlighet att förlänga vissa arbetsveckor och förkorta andra efter behov och kunna beordra mer övertid släpptes. Så också kravet på att kunna förlägga semester även i maj och september. Facket krävde precis motsatsen. Allt föll och tidigare skrivningar gäller även i det nya avtalet.

LO:s låglönesatsning – införs med lite variation
På IF Metalls avtalsområde kommer varje företag att avsätta pengar till lönepotten med två procent beräknat på månadslöner på minst 24 000 kronor. I företag med många lågavlönade innebär det en extra löneökning på några tiondelar av en procent. På hela avtalsområdet blir det hundradelar av en procent. För textilindustrin beräknas löneökningarna per bransch.
    För lågavlönade skogsarbetare kommer, enligt arbetsköparna, inte lönerna att räknas upp – i stället kommer de högst betalda räknas upp mindre. GS-facket ger en aning annorlunda bild.
    Enligt facken är den här modellen nu att betraktas som en del av ”märket” och ska därför utan eftergifter kunna ingå i alla avtalsområden. Arbetsköparna hävdar att satsningen bara gäller industrin.

– Det känns bra. Vi har löst det som vi sade att vi skulle lösa. Vi är nöjda med nivån och har hamnat som vi har tänkt oss. Vi fick med deltidspensionsavsättning och en låglönesatsning helt i enlighet med LO-samordningen, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekretare i IF Metall.

Avtalets låglönesatsning har som syfte att höja lönerna under 24 000 kronor i månaden mer än de som tjänar över och är en rätt teknisk historia. För varje anställd avsätts en summa motsvarande 2 procent av lönen till en pott. Men med den nya satsningen kommer de som tjänar under 24 000 kronor i månaden att räknas som om de har en månadslön på 24 000 kronor. Hur lönerna ur potten fördelas individuellt är sedan beroende av lokala uppgörelser. Det är alltså teoretiskt möjligt att en lågavlönad kan bli utan löneförhöjning.

– Vi har tidigare haft en väl fungerande modell, både i förhållande till IF Metall, Sveriges ingenjörer och Unionen. Den här låglönesatsningen har varit besvärlig och jag tror det kommer störa lönebildning på företagsnivå. Jag tror ändå vi har hittat en lösning som vi i alla fall kan leva med, sade arbetsköparparten Teknikföretagens Anders Weihe på en presskonferens, rapporterar Dagens Arena.

Enligt Veli-Pekka Säikkälä är satsningen en insamlingsmodell och dess effekter, om än blygsamma, kommer att jämna ut löneläget mellan branscher och arbetsplatser, inte mellan individer.

Det är alltså inte säkert att de som tjänar under 24 000 kronor kommer att få de 480 kronorna mer i lönekuvertet?

– Nej. Men det kommer att innebära extra pengar för lönehöjning för exempelvis tvätterier och anställda på Samhall. Eftersom de har en väldigt liten lönespridning så kommer det naturligtvis innebära att mer går till lågavlönade, säger han.

En fråga som av många bedömare skulle komma att bli en het stridsfråga var frågan om arbetstiden och makten över den. Arbetsköparna krävde möjlighet att förlägga semestrar även i maj och september. Vidare krävde de också att kunna förlänga och förkorta arbetsveckan efter behov och att kunna beordra mer övertid. Facket krävde det exakt motsatta.

Det slutade med att båda parter strök kraven och avtalet förblev oförändrat på den punkten. Det innebär att inget av arbetsköparnas villkorskrav fick effekt i avtalet. Men vad fick dem då att gå med på avtalet?

Vad fick ni i facken sälja för att få igenom satsningen?

– Ingenting. Vi sålde arbetsfred så nu har vi inte konflikträtt med avtalet varar. Vi har träffat avtal utan att sälja bort villkor, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Det är dock ett faktum att löneökningsnivån med avtalsvärdet på 2,2 procent per år är den lägsta under industriavtalets 20-åriga historia, enligt en sammanställning gjord av tidningen Arbetet. Den är visserligen bara 0,1 procent lägre än förra avtalet, tecknat 2013, och bara 0,2 mindre än det första avtalet från 1998.

Men till skillnad från de senaste årens avtal tecknades detta i en tid av högkonjunktur och uppsving för industrin. Det rådande konjunkturläget höjde förväntningarna på att detta avtal skulle kunna ta tillbaka lite av förlorade löneökningar i förhållande till företagens vinster. Slutnivån hamnade också närmare arbetsköparnas tidigare bud på 1,5 procent än fackens ursprungliga krav på 2,8.

– Givet omständigheterna och de förväntningar som myndigheter och banker piskat upp betraktar vi ändå nivån som balanserad, säger Anders Weihe i ett pressmeddelande.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga