Signerat #26/2017

I gigekonomins tidevarv

Sarah Liz Degerhammar, skribent och redaktionsmedlem i Brand. Foto: Axel Green

Matbudsindustrin profiterar på arbetare på likartade sätt som frilansare och andra inom prekariatet utnyttjas. Men kapitalet gör givetvis sitt bästa för att förtäcka detta faktum. När vi börjar se likheterna som svetsar oss samman besitter vi nyckeln till motstånd.

De senaste månaderna har det rapporterats om missförhållanden på matbudsmarknaden, om hur kurirerna som levererar finkäk för företagsplattformarna Foodora och Uber eats utnyttjas. Om deras uppstyckade arbetsdagar, hur de underbetalas och jobbar helt utan säkerhet.

Det kostar inte så fasansfullt mycket för den helt okej avlönade att slippa gå på restaurang eller hämta sin egen mat. Det är rentav en prisvärd bekvämlighet som blir allt vanligare, överallt i större städer swishar buden förbi, dag som natt.

Och när priset på den här lyxen avslöjas vara riktigt sugiga arbetsvillkor för ”den andre”, budet, kuriren, ja den ofta utlandsfödda, som levererar maten, så är väl ingen förvånad. Liksom när taxitjänsten Uber uppenbarades som ganska ofräsch i flera avseenden, så handlar det inte om att folk inte visste – folk ville bara inte veta.

Relationerna arbetskamrater emellan, på till exempel Foodora och Uber eats, speglar också en annan isolation.

Då passar det bra att relationen mellan den som använder tjänsten på rutin och den som utför den, är så pass förfrämligad som den är. Ett bud, en medlare, anställd av en mellanhand, som inte har någonting med matbeställarens borgerliga normalitet att göra. En fördel given en viss klass, som alienerar denna ytterligare från produktionskedjan – från där maten odlas, lagas, serveras och nu budas.

Relationerna arbetskamrater emellan, på till exempel Foodora och Uber eats, speglar också en annan isolation. Som anställd vid en så kallad ”plattformsdistrubutör” är du separerad från dina kollegor. Du jobbar ensam, mot en app eller algoritm, och ansvarar för allt själv, likt en frilansare.

Självklart är villkoren olika, men det är viktigt att se mekanismerna, se vad kapitalet måste göra för att vinstmaximera. Det måste till exempel se till att du som frilansande designer, journalist, whatever, inte känner igen den egenanställda matleverantören, se till att det går en tydlig gräns mellan er och upprätthålla idén om att det är i ditt eget intresse den finns.

Det måste försäkra sig om att människor inte snackar ihop sig, för börjar vi identifiera de likartade sätt på vilka vi blir utnyttjade, satta i hälsofara, otrygghet och ensamhet i gigekonomins tidevarv, så besitter vi plötsligt en nyckel till motstånd.

På flera håll i Europa pågår en mobilisering mellan sektorer och yrken.

Det hjälper inte att deppa ihop över att facken inte har några uppfinningsrika idéer för vad som bör göras med den här ”nya” arbetsmarknaden. Inte heller över att den här situationen blivit ett faktum. Analysen av dessa förändringar i de politiska och tekniska villkoren för exploatering finns, liksom metoderna för att bekämpa dem.

På flera håll i Europa pågår en mobilisering mellan sektorer och yrken. Grupper möts och gaddar ihop sig och blir på så sätt en starkare motkraft. Italienska Foodorakurirer kallar det ”digital exploatering” och har genom strejker, blockader och regelbundna flygbladsutdelningar på restauranger anslutna till Foodora lyckats få igenom några av sina krav.

Och i England har sociala rörelser och autonoma grupper gått in och stöttat cykelbuden på Deliveroo (en liknande plattform som Foodora och Uber eats), så att buden, tillsammans med andra arbetarkollektiv, kan driva en självorganiserad arbetarkamp. Mellan flera städer i England, men även internationellt, har ett nätverk av motstånd formerats, vilket möjliggjort för buden att strejka och få igenom krav den vägen.

Det här är bara ett par exempel på vad som kommit att kallats en socialisering av kamper. En metod som till exempel den globala kvinnostrejken den 8 mars i år tillämpade. Det är kamper som svetsar samman en sargad, prekariserad klass igen. Det är individer som känner igen varandra, såsom varande livegna under kapitalismen.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984