Xavier Nolan
Den multibegåvade fransk-kanadensiske skådespelaren, filmskribenten och regissören Xavier Dolan närmast attackerade redan som knappt 20-åring 2009 hela filmvärlden med sin debutfilm Jag dödade min mamma. Kritikerna häpnade och har gjort det sedan dess över de åtta filmer han regisserat samtidigt som han spelat och skrivit en mängd andra filmer.
I fokus sätter Dolan ofta unga män i queertrubbel, som Laurence Anyways (2012) om den sexige maken som en dag kommer ut som kvinna inför sin fru, och Tom at the farm (2013), där huvudpersonen reser till sin nyss avlidne pojkväns familj för att ta del av en gemensam sorgeprocess, men där familjen var ovetande om sonens och broderns homosexualitet.
Dolan chockerar ofta med sina berättelser, men det är inte de homo- och transsexuella huvudrollerna som chockerar utan de ”normerade” heterosexuella som sätter sprätt på historierna med sitt stränga normsystem, sin rädsla och sitt våld.
Louis oväntade ankomst utlöser också minnen av saknad och bitterhet som leder till oavbrutet uppblossande gräl.
I Inte hela världen? kommer den kända författaren Louis hem till familjen som han inte träffat på tolv år. Han ska berätta att han är sjuk och inte har lång tid kvar att leva, och försöker gång på gång hitta ett tillfälle. Men familjemedlemmarna har så mycket gamla skuldkänslor, sår och egna tillkortakommanden att släpa på. Louis oväntade ankomst utlöser också minnen av saknad och bitterhet som leder till oavbrutet uppblossande gräl.
Manuset pekar på hur syskon och föräldrar, trots en långvarig skilsmässa, så snabbt plockar upp gamla roller. Här finns småknarkande lillasyster som får skulden för allt dåligt, storebror som brister ut i martyriska sarkasmer och modern som suckar förbittrat.
Och så då Louis, det tysta mellanbarnet, som valt det fria författarlivet med kärleken utan familjens inblickar och kommentarer. Han som tog patent på queer-rollen till mammans besvikelse men behärskade acceptans. Kärleken ser man i hans ögon men också smärtan och till sist uppgivenheten.
Det är en sorglig historia, man känner hur nära det skulle kunna vara ett verkligt möte mellan alla dessa sårade, känsliga och i grunden goda människor och hur dörren genast slås igen när jämvikten rubbas. Det här är ännu ett mästerstycke av Xavier Dolan.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


