Intervjun #8/2017

”Det krävs folklig aktivism mot frihandelsavtalen”

Li Eriksdotter Andersson är historiestuderande lärare som föreläser och opinionsbildar om frihandelsavtal. Foto: Jan-Åke Eriksson

Ska företag kunna kräva ersättning för vinst de ännu inte fått måste man också säga att arbetare ska ha rätt till inkomst som de för­väntar sig i framtiden. Det menar läraren och historiestudenten Li Eriksdotter Andersson som under många år arbetat med och opinions­bildat kring frågan om frihandelsavtal som CETA och TTIP.

Det är dags för nedskärningar på företaget du jobbar på och du är en av dem som sägs upp. Du hade tänkt arbeta där i åtminstone fem år till. Förmodligen hade du blivit befordrad och fått högre lön om ett par år. Du hade räknat med den framtida inkomsten.

Som tur är finns det möjlighet att stämma företaget. De pengar du inte tjänat in än är företaget skyldigt dig. Du har kanske inte arbetat de timmarna än, men du hade ju gjort det om inte företaget hade satt käppar i hjulet.

Du har investerat i det här jobbet, valt det framför andra arbeten, fortbildat dig. Din löneutveckling hade förmodligen varit mycket god. Det är klart att du måste kunna kräva företaget på det du skulle fått. Åtminstone om du använder dig av samma logik som ligger till grund för frihandelsavtal som CETA och TTIP.

– Ska företag ha rätt till den vinst de säger sig ha räknat med måste man också säga att arbetstagare ska ha rätt till den inkomst de förväntat sig.

Ska företag kunna kräva ersättning för vinst de ännu inte fått måste man också säga att arbetare ska ha rätt till inkomst som de förväntar sig i framtiden.

CETA OCH TTIP

CETA, Comprehensive Trade and Economic Agreement, är ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada. Avtalsförhandlingarna påbörjades 2009 och undertecknades 2014. Nu inväntar man att EU:s instanser ska ratificera det. Den 2 februari röstar EU-parlamentet och Kanada om det.

Avtalet syftar till att undanröja alla handelshinder, såväl i form av tullar och skatter som när det gäller tjänster, investeringar och offentlig upphandling. 98 procent av tullarna mellan EU och Kanada beräknas försvinna med avtalet.

Kritiken mot CETA handlar primärt om det så kallade investeringsskyddet som medger att företag kan stämma stater för potentiell framtida vinst i speciella domstolar, vilka ligger utanför landets normala rättsväsen. Kritikerna befarar också att landvinningar som gjorts på miljöområdet sätts på spel.

TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership, är ett frihandelsavtal mellan EU och USA som just nu förhandlas.
Förhandlingarna, som inleddes 2013, har dragit ut på tiden men väntas bli klara under 2017.

Förespråkarna av TTIP vill skapa världens största regionala frihandelsområde genom att minska handels- och investeringshinder mellan EU och USA.

Kritiken mot TTIP handlar främst, liksom i CETA:s fall, om investerings­skyddet. En annan invändning är att miljö-, hälso- och djurskyddet riskerar att hamna på undantag genom att miljölagar i endera land framställs som handelshinder och att människor och djur därigenom kommer att utsättas för ämnen de i dagsläget genom lagstiftning är skyddade ifrån.

Det säger Li Eriksdotter Andersson, som till vardags är historiestuderande lärare. Hon föreläser och opinions­bildar om frihandelsavtal.

– Jag har ingen utbildning i juridik el­ler ekonomi i botten, utan har läst på och försökt förstå med hjälp av kompisar som är mer insatta. Nu har det gått ganska många år sedan jag började intressera mig för det här och jag känner att jag har börjat landa.

Motståndare till frihandelsavtal fram­­­­­ställs ofta som att de är emot fri han­del i allmänhet eller USA-fientliga, me­nar Li Eriksdotter Andersson. Men knäck­frågan, säger hon, är snarare hur ekonomin ska organiseras, vem som har rätt att bestämma över gemensamma resurser och hur befolkningen ska få insyn i det.

– Det har varit viktigt att informera om att de här avtalen finns och vad de går ut på rent praktiskt. Men nu är det dags att ta det vidare och diskutera de ideologiska impli­kationerna. För om det finns en fråga som sammanfattar ideologiska mot­sättningar i samhället så är det den här, säger hon.

Enligt Li Andersdotter Eriksson ut­gör frihandelsavtal inte bara ett hot mot demokrati, arbets­rätt, miljö och livsmedelsskydd. De bidrar dess­utom till en förskjutning av själva ägande­rättsprincipen.

En av de mest uppmärksammade de­lar­na av frihandelsavtal som CETA och TTIP har varit mekanismerna för så kallat investeringsskydd. Tanken är att om ett land inför lagstiftning som påverkar ett företags förväntade vinst negativt ska företaget kunna kräva ersättning från det landet.

– Expropriering är när staten beslagtar något från exempelvis ett företag, mot dess vilja. Företaget förväntar sig skälig ersättning för det. Men i det här fallet används ett luddigare begrepp, indirekt expropriering. Man kräver alltså ersättning för vinst man ännu inte fått.

Ett pågående exempel är den rätts­process som Vattenfall driver mot Tyskland i den överstatliga skilje­dom­stolen ICSID i Washington DC. Efter det tyska beslutet 2011 att lägga ned all kärnkraftsverksamhet kräver Vattenfall 43 miljarder kronor i kompensation för framtida vinster som företaget förväntat sig. Man menar att Tyskland gjort sig skyldigt till brott mot handelsavtalet Energy Charter Treaty.

Ska företag inte ha möjlighet att skydda sina investeringar?

– Företag kan redan skydda sig mot de här problemen genom att teckna försäkringar som kompenserar för lägre vinster än förväntat. Problemet är att det nu skrivs in i lagstiftning och kan drivas i överstatliga domstolar. Och det bygger på en logik som inte gäller i någon annan del av samhället.

Att Tyskland bestämt sig för att sluta använda kärnkraft innebär dessutom att reaktorerna Vattenfall äger egentligen inte längre kan skapa värde, menar Li Eriksdotter Andersson.

– Ska företag kunna kräva ersättning för vinst de ännu inte fått måste man också säga att arbetare ska ha rätt till inkomst som de förväntar sig i framtiden. Det borde gälla för alla delar av samhället, annars blir det snedvridet, säger hon.

Demonstration mot frihandelsavtalen i Warszawa i oktober förra året.
Demonstration mot frihandelsavtalen i Warszawa i oktober förra året. Foto: Alik Keplicz/TT

Utifrån en marxistisk analys beskriver Li Eriksdotter Andersson en historisk utveckling där man först utbytt varor mot varor, för att sedan övergå till att byta varor mot pengar, som bytts mot nya varor. Med introduktionen av aktiemarknaden kunde pengar plötsligt bytas direkt mot pengar, i överförd be­mär­kelse.

Men det vi ser i och med frihan­dels­avtalen, säger Li Eriksdotter Andersson, är ett skede där negationen av pengar ut­byts mot pengar.

– Att de inte kommer tjäna några pen­gar ger helt enkelt företag rätt att stämma länder.

Vad är problemet med att låta över­statliga domstolar lösa den här typen av frågor?

– Förutom problematiken med kärnan i det hela, indirekt expropriering, är det inte vilka företag som helst som kan driva sådana här processer. Det handlar om företag som har möjlighet att investera i andra länder och dessutom har råd med rättegångskostnaderna, som ligger på mil­jonbelopp.

Att lägga in värdeord som legitimitet innebär att man överlåter till jurister att tolka vad som är legitimt.

Ett annat problem är att det inte finns några högre instanser att överklaga till, som det annars gör inom nationella rättsväsenden. Inte heller finns det möj­lighet för medborgare att driva fall mot företag i de här domstolarna.

Dessutom brukar frihandelsavtal även innehålla formuleringar om att stater har rätt att genomföra legitima förändringar för det offentligas bästa, berättar Li Eriks­dotter Andersson.

– Att lägga in värdeord som legitimitet innebär att man överlåter till jurister att tolka vad som är legitimt. Och vid de här dom­­stolsinrättningarna, i Stockholm, Washing­ton och New York, handlar det om en liten kärna av skiljemän som ibland agerar domare och ibland företräder de olika parterna.

”Knäck­frågan är hur ekonomin ska organiseras, vem som har rätt att bestämma över gemensamma resurser och hur befolkningen ska få insyn i det”, säger Li Eriksdotter Andersson.
”Knäck­frågan är hur ekonomin ska organiseras, vem som har rätt att bestämma över gemensamma resurser och hur befolkningen ska få insyn i det”, säger Li Eriksdotter Andersson. Foto: Jan-Åke Eriksson

Ytterligare en ideologisk konflikt som kodifieras till lagtext i frihandelsavtal, enligt Li Eriksdotter Andersson, är den om privatisering.

– I CETA-avtalet ingår en klausul om att verksamheter som är privatiserade när avtalet undertecknas inte kan åter­förstatligas om de inte explicit listas. Det gäller också sådant som kanske säljs ut i framtiden, även det måste listas om det ska vara möjligt att återta.

Det krävs en stor organisation som trycker på, eller en starkare folklig aktivism, för att det ska bli en riktig fråga.

Förhandlingarna kring TTIP har stan­­nat av i och med USA:s nytillträdde pre­sident Donald Trumps påstått frihan­dels­fientliga inställning. Huruvida han som president håller fast vid det eller omförhandlar avtalet till något han kan sätta sitt eget namn på får framtiden utvisa, säger Li Eriksdotter Andersson.

Men CETA-avtalet mellan EU och Kana­­da ska EU-parlamentet rösta om redan den 2 februari.

– Det kommer nog att gå igenom, men sedan är det upp till de natio­nel­­­la parla­men­ten att rösta om inves­terings­skyddet i avtalet. Då kan riks­dagen rösta nej, men det är nog mer troligt att det sker i Spanien, Tyskland och Belgien, med tanke på hur motståndet ser ut där.

I Sverige har det varit svårare att bilda opi­nion mot frihandelsavtal, säger Li Eriks­dotter Andersson. Hon beskriver Sve­rige som traditionellt frihandels­vän­ligt och säger att facken här är rädda att stöta sig med arbetsköparsidan.

– Samtidigt tror jag att opinion kan väckas kring investeringsskydden. LO har till exempel blivit mer skeptiska mot dem i takt med att kritiken växt. Men det krävs en stor organisation som trycker på, eller en starkare folklig aktivism, för att det ska bli en riktig fråga. Om det inte sker nu, gör det förhoppningsvis det framöver, när man inser vad som står på spel. Jag hoppas det.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp