Krönika: Ung och inlåst #2/2017

”Inget julpynt, ingen familj, ingen tomte”

"Det enda som finns är de kalla hörnen där det skulle kunna stå en grann grön gran. Och TV:n som sätts på klockan fem på dagen då ingen vill känna sorgen av att inte få vara hemma", skriver David som firat jul på ett ungdomshem. Foto: Håkon Mosvold Larsen/TT

David tycker om att fira jul, men inte på ett ungdomshem. Det enda som lyser upp i mörkret är alla vykort som familjen har skickat till honom.

Julen är bra när man är hemma, men inte på ett ungdomshem. Presenterna är det minsta man tänker på, det enda man ser fram emot är den vita julen hemma.

”Skriva för förändring” är ett nationellt Arvsfondsprojekt för frihetsberövade ungdomar. Ungdomarna utbildas i journalistik och uppmuntras att skriva om den egna situationen och erfarenheter av inlåsning, missbruk och brott. Arbetaren har tidigare skrivit om – och publicerat material från – projektet. Under helgerna publicerar vi nu texter som rör de ungas tankar kring julen.

Jag heter David och är uppväxt i ett område i Göteborg där julen alltid är strul. Jag minns hur jag och familjen alltid firade julen i hemmet med en del av släkten. Vi alla satt på soffan och softade till TV:n där Kalle Anka gick från start till stopp innan den röda och söta tomten kom.  Men eftersom jag sedan åkte in på ungdomshem så finns inte detta längre kvar.

Julen på ungdomshem kan vara en av de sämsta högtiderna som finns i Sverige. Man vaknar upp och allt ser likadant ut som dagen innan. Inget julpynt, ingen familj som är nära en, ingen söt röd tomte som kommer – och ingen Kalle Anka.

Det enda som finns är de kalla hörnen där det skulle kunna stå en grann grön gran. Och TV:n som sätts på klockan fem på dagen då ingen vill känna sorgen av att inte få vara hemma. Maten är densamma som resten av dagen: ris och kyckling, inget märkvärdigt.

Det enda bra med denna mörka jul är att familjen har det bra och att man får vara uppe en timma längre.

Efter maten så får vi våra presenter som staten har köpt till oss. Det vanligaste och det man verkligen inte ser fram emot är en svart dyster almanacka som får en att tänka på hur lång tid man suttit inne och hur lång tid det är hem.

När den vita snön inte längre syns i mörkret så vet man att det snart är dags att lägga sig. Det enda bra med denna mörka jul är att familjen har det bra och att man får vara uppe en timma längre.

Det enda som lyser upp det kalla mörka rummet är alla vykort som familjen har skickat till en. När man ligger under det mysiga och varma täcket så ser man minnena från förr då alla hade de bra.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar