Krönika: Ung och inlåst #1/2017

”Ingenting kändes som julafton där hemma”

"Jag blev lite nere först och kände att hela dagen var förstörd, men bestämde mig snabbt att ändå försöka vara glad. För jag är trots allt på ett SiS-hem och inte på något hotell. Jag satte mig därför och tittade på Barnkanalen", skriver "L" om sin första jul på institution. Foto: Yvonne Åsell/TT

Hur är det att vara tonåring och fira jul på en sluten avdelning på ett ungdomshem? Här berättar "L" om sitt första julfirande som inlåst, utan familj och vänner.

Jag sitter inlåst på ett av Statens institutionsstyrelses ungdomshem och ska berätta om hur det kändes att fira jul utan min familj och i stället fira med sex personer jag inte hade någon relation till.

”Skriva för förändring” är ett nationellt Arvsfondsprojekt för frihetsberövade ungdomar. Ungdomarna utbildas i journalistik och uppmuntras att skriva om den egna situationen och erfarenheter av inlåsning, missbruk och brott. Arbetaren har tidigare skrivit om – och publicerat material från – projektet. Under helgerna publicerar vi nu texter som rör de ungas tankar kring julen.

Jag tyckte det var ett helvete då jag är van att fira jul på ett helt annat sätt. Jag är uppvuxen i en svensk familj och trodde att alla i Sverige firar jul på samma sätt som min familj, även SiS. Men så var det inte.

Jag vaknade typ vid åtta på julaftonsmorgonen, vi hade fått sovmorgon till tio men jag var ändå uppe då jag var inställd på att julklapparna låg under granen och att det fanns en julklapp i strumpan jag hade köpt. Jag tänkte även att det skulle finnas kanelbullar och pepparkakor vid frukosten.

Därför tog jag på mig kläderna snabbt och gick ut på avdelningen. Men där fanns inget. Varken pepparkakor, glögg eller julklappar under granen. Ingenting såg ut eller kändes som julafton där hemma.

Jag blev lite nere först och kände att hela dagen var förstörd, men bestämde mig snabbt att ändå försöka vara glad. För jag är trots allt på ett SiS-hem och inte på något hotell. Jag satte mig därför och tittade på Barnkanalen.

När vi ätit klart gick jag ensam in på mitt rum och spelade Need for speed.

När alla hade klivit upp så åt vi en helt vanlig brunch och inte mat som jag lärt mig att man äter på julaftonsmorgonen. Detta gjorde mig ännu mera ledsen då jag tänkte att det inte alls kändes som julafton.

När vi ätit klart gick jag ensam in på mitt rum och spelade Need for speed. Några timmar senare började det dra ihop sig till att äta julmaten och se på Kalle Anka.

När vi gick ner till julbordet så kände jag mig genast gladare och kände att det ändå var helt okej att fira jul på ett ungdomshem.

När vi hade satt oss ner för att äta sade en personal att vi skulle lyfta på tallrikarna och kolla på pappret som finns där under. Alla hade fått varsitt papper under tallriken där det stod någonting som vi sedan skulle beskriva för varandra utan att säga något. Det blev en rolig stund.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga