”Det här handlar om massor av pengar, megabucks. Ska vi prioritera den här sortens projekt, som alltid går långt över budget, mitt bland nedskärningar, arbetslöshet och flyktingströmmar?
Klockan är fem på eftermiddagen, men den nederländska EU-parlamentarikern Sophie in ’t Velds arbetsdag är långt ifrån över.
Bilden skakar på min datorskärm; vi pratar via videolänk medan hon tågar igenom korridorerna i Bryssel, förbi myllret av parlamentskollegor och tjänstepersoner, mellan ett möte och nästa. Hon är vice ordförande för liberala gruppen i EU-parlamentet och starkt kritisk till ett av EU-kommissionens senaste förslag för att stärka unionens gränser: att införa så kallade ”smarta gränser” – smart borders.
När de korsar EU:s gränser ska tredjelandsmedborgares personuppgifter, fingeravtryck och ansiktsbilder lagras i databasen EES. Informationen ska sparas i fem år.
Systemet ska automatiskt räkna ned den tid en resenär har kvar av sin tillåtna vistelse i EU och meddela myndigheter när den gått ut. Myndigheterna ska kunna använda den lagrade informationen för att utföra identitetskontroller. Brottsmyndigheter ska ha tillgång till systemet.
Enligt kommissionen är de datasystem som används för att kontrollera resor in i och ut ur EU otillräckliga. 2013 föreslog kommissionen därför att ett nytt system ska skapas, större och mer omfattande än något av dem som redan finns – som samlar in både personuppgifter och biometrisk data om alla som korsar EU:s gränser utan uppehållstillstånd eller europeiskt medborgarskap.
Det nya systemet ska automatiskt beräkna hur många dagar som kvarstår av en godkänd vistelse inom EU och hjälpa medlemsländernas myndigheter att identifiera dem som inte gett sig av i tid, så kallade overstayers. Det för att därefter vidta ”lämpliga åtgärder”, som det står i kommissionens förslag.
Men kommissionen fick ta tillbaka planen efter ett brett motstånd bland parlamentariker och medlemsländer. Konsekvenserna för privatliv och asylrätt ansågs mycket betydande och datainsamlingen bedömdes vara för omfattande. Dessutom var den kostsam: 1,1 miljarder euro låg i potten.
Tre år och en flyktingkris senare togs den dock upp igen. Kommissionen presenterade ett omarbetat förslag i april i år som, trots en mer än halverad budget, snarare ger kritiker än mer fog för sin oro. Ansiktsigenkänning, utökade datalagringstider och möjlighet att använda systemet för terrorism- och brottsbekämpning är några av de nyheter som kommissionen kommit med.
”Frågan om huruvida ett in- och utresesystem är nödvändigt och önskvärt är inte längre i centrum för den politiska debatten. Den verkliga frågan (…) är hur ett sådant system bör utvecklas”, konstaterade kommissionen i konsekvensanalysen.
Men för Sophie in ’t Veld, som följt utvecklingen av smart borders i flera år, är det fortfarande långt ifrån självklart att det behövs.
– Kommissionen sade först att det här skulle underlätta för resenärer, sedan att man ville komma åt overstayers, sedan att det handlar om säkerhet. Så vad handlar det om egentligen? Det är inte trovärdigt.
Smart borders över tid:
2004:
Grunden i smart borders, in- och utresesystemet EES, föreslås som alternativ till databasen VIS som då diskuteras som verktyg för att lagra visuminformation.
Men kostnaderna för EES bedöms vara orimliga och dess konsekvenser för privatliv och mänskliga rättigheter som ”mycket betydande”.
I stället utvecklas VIS, som börjar användas 2011.
2010:
Stockholmprogrammet, en femårsplan för EU:s rättsliga och inrikes frågor, antas under svenskt ordförandeskap. I programmet uppmanas EU-kommissionen att komma med förslag på ett in- och utreseprogram.
2013:
EU-kommissionen presenterar sitt första smart borders-förslag. Efter omfattande kritik drar kommissionen tillbaka det.
Mars–september 2015:
Teknologin som kan komma att användas i ett smart borders-system testas i 12 medlemsländer, bland annat på Arlanda i Sverige.
April–maj 2015:
EU-kommissionen presenterar två inriktningsförklaringar för EU:s framtida arbete med säkerhet och migration. Smart borders ingår i båda dokumenten.
Juli 2015:
Smart borders debatteras i EU-parlamentet.
Meningarna går isär.
November 2015:
Terrordåd i Paris. 130 personer omkommer.
Januari 2016:
FN rapporterar att 2015 varit det dödligaste året för flyktingar som försökt korsa Medelhavet till Europa.
3 771 personer har omkommit.
Mars 2016:
Tre självmordsattacker sker i Bryssel. 32 personer döda.
April 2016:
Kommissionen presenterar ett nytt smart borders-förslag.
Början av 2017:
Ministerrådet och EU-parlamentet förväntas ta ställning till förslaget.
EU:s insatser för att stärka gränserna de senaste åren har skett utan att man först definierat vad man vill uppnå och utan att kartlägga vad som redan fungerar, säger Sophie in ’t Veld. Vid det här laget är det så många åtgärder som vidtagits att det inte går att få någon överblick, menar hon.
Men en sak säger sig Sophie in ’t Veld vara säker på:
– Det är kristallklart att det finns ett enormt ekonomiskt intresse för säkerhetsfrågor. Jag är inte emot att företag tjänar pengar och tror inte heller att det finns olagliga band mellan kommissionen och affärslivet. Men vi får inte vara naiva, mer transparens behövs.
I början av nästa år förväntas EU-parlamentet rösta om förslaget. Bland de svenska EU-parlamentariker som Arbetaren varit i kontakt med är det få som hunnit ta ställning. Lars Adaktusson, KD, säger att han är försiktigt positiv.
– Det kommer att förenkla inresa för tredjelandsmedborgare, samtidigt som det blir lättare att kontrollera terrorister och brottslingar. Biometrisk information är unik för varje människa. Det innebär att efterlysta får svårare att gömma sig bakom falska papper, men också att rättssäkerheten ökar, genom färre misstag och fall med förväxlad identitet, säger han.
Men Bodil Valero, MP, är starkt kritisk till det argumentet.
– Det här är ännu ett försök av EU att bekämpa terrorism genom att automatiskt massregistrera tredjelandsmedborgare utan grund för misstanke. Jag ser endast problem med förslaget, säger hon till Arbetaren.
Hon menar att förslaget är integritetskränkande och strider mot grundläggande rättigheter.
Malin Björk, V, är inne på samma spår. Hon menar att något förändrades efter terroristattackerna i Frankrike förra året. De som fortfarande stöttade förslaget efter att det lagts ned 2013 var snabba att lyfta fram det igen efter attackerna, säger hon.
– Det sker en avsiktlig sammanblandning mellan flyktingar och terrorister för att misstänkliggöra flyktingar. Det spelar ingen roll hur många gånger man påpekar att säkerhetsriskerna kommer inifrån. Smart borders handlar inte om en teknisk fråga, det handlar om grundläggande fri- och rättigheter. Det här är inte proportionerligt med att skapa en fungerande gränskontroll.
Även EU:s datatillsynsman EDPS och europeiska datainspektioner har flera gånger uttalat sig om problem med proportionalitet när det gäller smart borders-förslaget. Kommissionen har inte bevisat att vare sig systemet eller de lagringstider som föreslås är nödvändiga, enligt organisationerna.
– Grundtanken i dataskyddslagstiftning är att alla personer själva ska kunna styra över uppgifter som finns om dem i olika sammanhang. Det handlar om rätten till privatliv, säger Elisabeth Jilderyd, jurist vid svenska Datainspektionen, till Arbetaren.
Hon säger att begränsade intrång ibland behöver göras, men att ett berättigat ändamål i så fall måste bevisas. I kommissionens förslag har man inte lyckats göra detta, säger hon. Hon påpekar också att införandet av biometrisk data i systemet innebär att det handlar om ett särskilt känsligt register.
Men den svenska regeringen gör motsatt bedömning: datainsamlingen är proportionerlig med de mål kommissionen säger sig vilja uppnå. Det säger Karin Thormann, handläggare vid justitiedepartementet och ansvarig för att framföra regeringens ståndpunkter i de pågående smart borders-förhandlingarna medlemsländer emellan.
– Man anser att det kommer förenkla och effektivisera resandet till och från EU och att det bidrar till att ordning och reda upprätthålls i gränskontrollen, säger hon.
Att det skulle finns en risk att användningsområdena i framtiden utökas för de data som samlas in tar Karin Thormann inte för troligt. Hon menar att det måste finnas laglig grund för det och säger att en utvidgning inte kan ske bara för att datasystemet existerar.
Men EU-kommissionen har redan uttryckt planer på att undersöka möjligheterna till att sammankoppla olika datasystem, som för närvarande uppfyller olika syften och därmed också har olika tillämpningsområden.
Smart borders baseras på ett ”in- och utresesystem”, EES. Enligt förslaget ska detta vara sammankopplat med visumsystemet VIS, som sattes i drift förra året. Kommissionen har sagt att den framöver ska se över möjligheterna att sammanlänka dessa med Schengens informationssystem, såväl som EURODAC, polisregister och framtida datasystem.
Det här sammankopplandet av databaser kallas i kommissionens uttalanden för interoperabilitet. Och det verkar vara av högsta vikt. Ju mer information som finns tillgänglig, desto mer effektiv blir både brottsbekämpning och gränskontroll, skriver kommissionen. Och desto tryggare blir medborgarna i det EU som kommissionen har börjat kalla för ”Säkerhetsunionen”.
Ordet interoperabilitet, som dyker upp i alla möjliga EU-dokument, har ett militärt ursprung, enligt den holländska forskaren Marijn Hoijtink. Efter kalla kriget har säkerhetshot i USA och Europa alltmer kommit att definieras enligt det som på engelska kallas för emergence; fokus ligger på framväxten av hot som ännu inte existerar.
Att genom data och statistik förutspå och hitta avvikande mönster har blivit en framträdande strategi för att bemöta okända men möjliga hot. Interoperabilitet är i sammanhanget tänkt att möjliggöra tillgång till, och skapa ett flöde mellan, data i olika system.
Under samma historiska skede har krympande försvarsmarknader inneburit att försvarsindustrin sökt sig allt närmare den civila marknaden, till exempel genom utvecklingen av teknologi för dubbel användning, både inom den militära sektorn och den civila säkerhetssektorn.
Men likt hoten är även säkerhetsmarknaden, där gränskontroll ingår, under framväxt och svår att förutsäga. Därför är det en marknad som är spekulativ i dubbel bemärkelse, enligt Marijn Hoijtink; den är baserad både på spekulationer om framtida hot och på spekulationer om framtida produktion och vinst.
Det är viktigt att inse att det finns fler intressen än nationalistiska bakom ökad gränskontroll. Globala aktörer framställs ofta som antinationalistiska och för ökad rörlighet, men säkerhetsindustrin är ett bra exempel på att globala intressen snarare kan bidra till att blockera rörlighet.
Martin Lemberg-Pedersen, migrationsforskare vid Aalborg universitet i Danmark
Och EU verkar stå inför kolossala hot de närmaste åren. Åtminstone om man ska tro marknadsanalytiker, som förutspår en minst sagt ljus framtid för europeisk gränskontroll.
EU-finansierad säkerhetsforskning, skriver Marijn Hoijtink i tidskriften Security Dialogue, är en av de huvudsakliga verksamheterna som driver utvecklingen av marknaden. Sedan början av 2000-talet har EU-kommissionen initierat omfattande forskningsprogram, bland annat inom just säkerhet. Statewatch, en frivilligorganisation som granskar EU:s institutioner, beskriver i rapporten ”NeoConOpticon”, från 2009, framväxten av ett ”säkerhets-industriellt komplex” där forskningsprogram och europeisk säkerhetspolitik utformas med betydande inflytande från de största europeiska försvars-, säkerhets- och IT-profilerna.
Industrins lobbyorganisationer framhäver också gärna själva de starka band de har till nyckelpersoner inom EU. 2012 organiserade till exempel European Organisation for Security, EOS, en konferens om just gränssäkerhet. Organisationens medlemmar utgörs av försvarsgiganter som Thales, Safran, Indra och Saab.
Enligt rapporten från konferensen ”sponsrades” den av EU-kommissionärerna Antonio Tajani och Cecilia Malmström, som höll konferensens öppningstal. Under sammankomstens gång påpekade flera talare att den interna europeiska marknaden ger industrin en viktig möjlighet att visa upp sina produkter inför framtida export.
Gränskontroll skulle dessutom kunna utgöra ett område där upphandling kan ske utan kontroversiella diskussioner om subsidiaritet, menade den tyska EU-parlamentarikern Christian Ehler. Eller mer tydligt uttryckt: här är ett område där medlemsländerna inte behöver blandas in.
Flera av EOS’ förslag ingår i de senaste årens policys om gränsbevakning inom EU, om än i urvattnat format, enligt organisationen Transnational Institute.
– Det är viktigt att inse att det finns fler intressen än nationalistiska bakom ökad gränskontroll. Globala aktörer framställs ofta som antinationalistiska och för ökad rörlighet, men säkerhetsindustrin är ett bra exempel på att globala intressen snarare kan bidra till att blockera rörlighet, säger Martin Lemberg-Pedersen, migrationsforskare vid Aalborg universitet i Danmark, till Arbetaren.
Julien Jeandesboz, som forskar om EU:s säkerhetspolitik vid belgiska Université Libre de Bruxelles, tror att EU-kommissionens täta band med säkerhetsindustrin för kommissionens del handlar om att stärka sin legitimitet.
Att arbetsområdet ”frihet, säkerhet och rättvisa” – rättsliga och inrikes frågor – hamnade under kommissionens ansvar vid millennieskiftet är inte okontroversiellt bland medlemsstater, berättar han. Han menar att relationerna med industrin i sammanhanget handlar om att mobilisera stöd, en sorts valkrets.
– Det är en ömsesidig process mellan kommissionen och den privata sektorn, säger han till Arbetaren.
Och utan vare sig en EU-gemensam brottsbalk eller tvångsmakt att luta sig mot, är åtgärder som handlar om att underlätta utbytet av information och data de mest högprofilerade som kommissionen kan föreslå för att förmedla känslan av att EU faktiskt gör något på området.
Men Julien Jeandesboz menar att tröghet, snarare än ekonomiska intressen, bättre kan förklara just smart borders, den ”zombieåtgärd” som han kallar idén som nu cirkulerat i minst 12 år. Dessutom tror han att kommissionen är rädd att ett tillbakadragande skulle vara vägledande för framtida diskussioner om databaser.
– Frågan är om man ska lägga ned idén eller fortsätta, med tanke på hur mycket som har investerats. Men att man lagt så mycket resurser på detta innebär samtidigt att vi vid det här laget verkligen vet att det inte är ett bra förslag. Det är dags att släppa det, säger han.
