Vi kan inte prata till oss makt

Vad gör allt fokus på normbrytande och inkluderande språk för nytta egentligen? Alla dessa ”korrekta” ord är bara plåster på såren från de fördomar och dåliga tankar vi som människor bär på, i stället för att genom politik förändra dem.

Gästledare
”När jag formar läppar och tunga till ljud måste ljuden någorlunda följa en mall för att bli begripliga. Språk är norm av nödvändighet. Vad gör allt fokus på normbrytande och inkluderande språk för nytta egentligen?” skriver Amra Bajrić.
Foto: Gray's Anatomy, 1918/Wikimedia Commons

Haram, inshallah, mashallah. Jag rabblar ord och försöker hålla mig för skratt.

Veckans språkcafé för kvinnor handlar om att försöka bygga broar mellan de språk vi kan och det språk de måste lära sig. Det går trögt. De tycker mitt sätt att uttala deras ord på är underhållande. Jag blir avbruten med ett – Är du gift? Och mitt ”nej” besvaras med ett sammstämmigt ”nästa år, next year, inshallah”.

Det enda språkligt gemensamma vi har är dessa religiösa fraser som blir min ingång till att börja översätta meningar till svenska. En kvinna kommer fram till att jag inte är shaytan (djävulen) efter att jag skämtsamt förargat frågat vad hon menar med ”du är shaytan”. Medan jag efter mötet ställer in kaffekopparna i diskmaskinen förundras jag över hur något så grundläggande – att förstå varandra – kan bli så svårt.

Orden är till låns, en gemensam resurs; utan språk, inget samhälle.

Ingen talar sitt eget språk. Orden är till låns, en gemensam resurs; utan språk, inget samhälle, och tvärtom. Språk är inte privat, som Wittgenstein konstaterade.

När jag formar läppar och tunga till ljud måste ljuden någorlunda följa en mall för att bli begripliga. Alla ens tankar har redan sagts eller tänkts av andra, vi talar genom varandra och flyttar omkring orden till nya konstellationer – våra privata agressioner och vår ömhet strömmar genom gemensamma ord. Språk är norm av nödvändighet.

Vad gör allt fokus på normbrytande och inkluderande språk för nytta egentligen? Det stärker inte marginaliserade grupper utan skapar en kultur kring en redan prioriterad klass – den akademiska medelklassen, som nu kan få sin identitet som medvetna och goda människor stärkt genom att använda rätt terminologi. De akademiska fraserna staplar sig på varandra, men det är egentligen bara en passivt agressiv metod att foga in mänskliga relationer i välklippta rabatter utan motsättningarnas ogräs. Alla dessa ”korrekta” ord är bara plåster på såren från de fördomar och dåliga tankar vi som människor bär på, i stället för att genom politik förändra dem.

Moderniteten är en papperstiger; vad är byråkrati och rättsstat om inte gigantiska ansamlingar dokument? Det får oss lätt att tro att makt är språk – men ingen kan allena prata sig till makt. Om orden inte hakar tag i en större samhällelig makt så flyger de iväg som konfetti i vinden.

Vi pratar oss dummare och verkligheten försvinner bakom skugglika språkvarelser som lever sitt eget liv.

Mycket av den politiska diskussionen är i dag reducerad till fäktning med begrepp utan substans. Vad fan är ”klassism” och ”stadsnormen” för något? Vi pratar oss dummare och verkligheten försvinner bakom skugglika språkvarelser som lever sitt eget liv. Och mitt i allt detta nonsens vill jag vråla att världen brinner, hur klyschigt det än må låta.

Språkets funktion är mänsklig förståelse och sammanhang. Trots detta självklara syfte har vi inom vissa vänsterkretsar gett oss fan på att göra oss oförståeliga. Det hela är inte medvetet, säkert inte, men varken kvinnorna i mitt språkcafe, min mamma som kom hit 1993 eller en stor del av arbetarklassen får vara med.

Vem är språkets makt till för? Att förändra språket först, innan en förändrar människors förutsättningar, är att gå liberalismens ärenden: små, tunna bandage på ett forsande köttsår.

Jag struntar fullständigt i om jag kallas för blattehora på stan om jag samtidigt står utan bostad och arbete på grund av mitt namn. Ordets makt kommer från de materiella omständigheterna. Vi kan inte prata till oss makt lika lite som healing botar cancersvulster.