Film

Visuellt stiligt om en kuvad arbetarklass

"Alla bilar i vit skyddsplastfilm som står parkerade gör tillvaron helt anonym." Film: Anagram film

[FILM] Yarden Regi: Måns Månsson Biopremiär: 11 mars Måns Månsson är en filmregissör och filmfotograf som stuckit ut som en säregen röst i Filmsverige. Med dokumentärerna Kinchen, Herr Landshövding, Stranded in Canton har han skapat unika personporträtt och utmärkt sig i filmfoto i bland annat Axel Peterséns debutfilm Avalon. Efter den experimentella Hassel-Privatspanarna, som enligt […]

[FILM] Yarden
Regi: Måns Månsson
Biopremiär: 11 mars

Måns Månsson är en filmregissör och filmfotograf som stuckit ut som en säregen röst i Filmsverige. Med dokumentärerna Kinchen, Herr Landshövding, Stranded in Canton har han skapat unika personporträtt och utmärkt sig i filmfoto i bland annat Axel Peterséns debutfilm Avalon.

Efter den experimentella Hassel-Privatspanarna, som enligt hans egen utsago hade som mål att ”döda den svenska polisfilmsgenren”, har han tagit sig an Kristian Lundbergs självbiografiska roman Yarden.

Filmen inleds med ett mörkt och pampigt klassiskt stycke av Verdi, som visualiseras med en bild på ett mörkt hav med små ljuskällor i sundet utanför Malmö. Huvudkaraktären har som hobby att dyka ned i mörkret, eller rättare sagt mycket svårt att komma upp ur det.

Färgpaletten över lag i Yarden är grå, mörkblå och svart. Känslan av instängdhet går som kalla kårar i en. I första scenen där huvudkaraktären introduceras, kommer han gående från hyreslängan genom några buskar, det här är en man med stukat självförtroende.

Producenten Anagram film, som tidigare producerat Äta, Sova, Dö (2012) och Svenskjävel (2015), skildrar arbetarklassen bäst på film just nu.

Måns Månsson åkte över sundet till Danmark och hittade en perfekt skådespelare i Anders Mossling, som med sin minimala och nedtonade stil visar upp den intellektuelle men sorgligt kuvade kulturarbetaren.

I nästa scen står han och läser upp sin poesi. Lokalen är stor, kal och pampig, publiken gles och ingen ställer några frågor. Det är på samma gång en sorglig och komisk scen, där den pinsamma svenska tystnaden träder in. Artiga applåder och blommor delas ut.

Vi förstår att poesin inte säljer speciellt bra. Poeten försöker få en bokhandlare att ta in den senaste boken, men han kan bara ta in fem exemplar för ”lyrik säljer inte så bra”. I ett samtal med sin chefredaktör får han sparken efter att recenserat sin egen bok. I verkligheten hade Kristian Lundberg, som skrivit romanen Yarden, gjort sig omöjlig efter att både ha recenserat sin egen bok och en annan som han inte läst.

Sara Nameths manusbearbetning från bok till film är mycket bra, den iskalla känslan från romanen finns kvar och förstärks i Måns Månssons regi och i Ita Zbroniec-Zajts följsamma foto.

När huvudkaraktären söker ett jobb på Yarden – som Malmös bilhamn kallas – under högst förödmjukande former inkluderat urinprov, upphör han att vara en människa. På morgonens upprop räknas alla arbetare i Yarden upp med nummer och nu är huvudkaraktären endast ”11811”.

På en arbetsplats där de flesta är papperslösa och immigranter möts han med skepsis. En magnifik scen där arbetslaget sitter i en skåpbil på väg ut till jobbet med en PAOK-vimpel som gungar i takt med Demis Roussos ”Forever and Ever” från bilstereon får representera Måns Månssons otroligt fina regi. Bilhamnen i Bremen fick representera miljön som Yarden som både roman och film beskriver väl. Miljöerna är noga uttänkta.

Alla bilar i vit skyddsplastfilm som står parkerade gör tillvaron helt anonym. Företagsledningens medvetna strategi att hålla arbetarna i schack, med belöningssystem om de tjallar på sina arbetskamrater, är en nyliberalismens önskedröm där alla är utbytbara. Samhällskritiken är vass och visuellt stilig.

Producenten Anagram film, som tidigare producerat Äta, Sova, Dö (2012) och Svenskjävel (2015), skildrar arbetarklassen bäst på film just nu.

Hela Sverige borde gå man ur huse för att se Yarden. Filmen visar upp en klaustrofobisk värld som är skapad av en helt oreglerad arbetsmarknad där alla är förlorare. Det är dags för arbetarklassen att organisera sig och resa sig igen, för annars kommer vi alla hamna i Yarden. Där vet ingen vad du heter.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga