Annemarie Dagerman är mest känd för att ha varit författaren och Arbetarenredaktören Stig Dagermans första fru. Att hon också är en av de sista som har levande minnen från revolutionens Barcelona är mindre känt. I år är det 80 år sedan spanska inbördeskriget, där den anarkistiska revolutionen var ett inslag, bröt ut. Vi återpublicerar här Per Lindbloms och Albert Herrans intervju med Annemarie Dagerman från april 2012.

Annemarie Dagermans skildringar från de så kallade ”majhändelserna” för 75 år sedan är i dag unika och innefattar ett perspektiv som ofta förbisetts eller förtigits i den svenska historieskrivningen.

Vi träffar Annemarie Dagerman i hennes hem i Sundbyberg. Hon var ett av de många krigsbarn som på 1930-talet tvingades växa upp alltför tidigt. Hennes uppväxt kom att präglas av tidens politiska rörelser, av landsflykt, krig, revolution och kontrarevolution.

Annemarie Dagerman var tio år då hon först kom till Barcelona.

– Jag var lång och mager som en gärdsgårdsstör så under hela inbördeskriget trodde alla att jag var mycket äldre än jag egentligen var. Jag har alltid stått mig bra med folk och har haft lätt att få kontakt. Jag vill inte skryta, men jag har alltid varit omtyckt, säger hon och skrattar. Kanske är det därför jag har fått vara med om så mycket.

Annemarie Dagerman föddes i Leipzig i Tyskland med efternamnet Götze. I hennes familj var farmodern Anna Götze den samlande gestalten. Anna Götze hade gjort en lång politisk resa från socialdemokraterna via Spartakistförbundet till kommunistpartiet för att slutligen hamna i det anarkosyndikalistiska FAUD, Freie Arbeiter Union Deutschlands.

Anna Götze hade tre barn. Den äldste sonen Ferdinand och dottern Irma var anarkister medan den yngre brodern Waldemar var kommunist. I anarkisternas ungdomsförbund hade Ferdinand träffat flickvännen Elly. På hösten 1924 föddes deras dotter Anne­marie. De bodde alla tillsammans hemma hos farmodern. I familjen blev de politiska diskussionerna många och ofta hetsiga. Men inför det nazistiska hotet höll alla ihop.

Efter nazisternas maktövertagande blev Ferdinand en av de ledande aktivisterna i FAUD:s underjordiska organisation. Han jagades av nazisterna och blev tvungen att lämna Tyskland.

Eftersom min farbror var kommunist hjälpte vi dem. Jag hade gömt deras papper i min väska och lämnat över dem på ett ställe. Det här var precis innan jag åkte till Spanien.

Tillvaron blev allt svårare. I början av 1934 flydde Annemarie Götzes mamma Elly till Barcelona. Hon lämnade sin då nioåriga dotter hos farmodern. I Leipzig hjälpte de två farbrodern Waldemar och dennes kommunistiska kamrater att smuggla dokument och propagandamaterial. Annemarie Götze brukade gömma kommunisternas flygblad i sin skolväska.

– Eftersom min farbror var kommunist hjälpte vi dem. Jag hade gömt deras papper i min väska och lämnat över dem på ett ställe. Det här var precis innan jag åkte till Spanien.

Hösten 1934 hade Annemarie Götzes mamma Elly installerat sig i Barcelona och skickade efter sin dotter. Annemarie, nu tio år, reste till Barcelona tillsammans med Karl Brauner, en ung anarkist som var fästman till faster Irma.

Då Annemarie Götze och Karl Brauner kom till den franska gränsstaden Port Bou var gränsen stängd. Ett stort arbetaruppror hade brutit ut i Asturien. Den spanska republiken kokade av social oro. De fick sova i tält innan de till sist släpptes över gränsen.

I Barcelona hade Annemarie Götzes mamma Elly hyrt en liten villa på Carrer de la Costa i stadsdelen San Gervasio norr om stadens centrum. Genom kontakter ordnade Elly så att Annemarie Götze fick börja i den tyska skolan. I staden fanns även många tyska nazister och en av klasskamraterna visade sig vara dotter till den nazityska generalkonsuln. Annemarie Götze fick tala tyst om sina föräldrars politiska hemvist.

Vår grannfrus man satt i fängelse och jag brukade få följa med henne och hälsa på honom.

Många tyska politiska flyktingar som flytt undan nazismen hade nu kommit till Barcelona. I Tyskland hade kommunisterna varit i stor majoritet bland de politiska vänsteraktivisterna medan anarkisterna varit jämförelsevis få. I Barcelona var den politiska kartan annorlunda, anarkisterna och syndikalisterna var i majoritet. De var organiserade i CNT, Confederación Nacional del Trabajo, som var en bred facklig massrörelse med djupa folkliga rötter samt i anarkistfederationen FAI, Federación Anarquista Ibérica. I Barcelona var anarkisterna så dominerande att kommunismen aldrig fått något fäste i arbetarrörelsen.

Detta ledde till spänningar bland tyskarna. Trots att kommunisterna var i majoritet bland de tyska flyktingarna var deras politiska roll i Barcelona obetydlig. För de tyska anarkisterna var det precis tvärtom, de fick ett stort inflytande tack vare sina nära förbindelser med CNT.

De tyska anarkisterna i landsflykt hade bildat exilorganisationen DAS, Deutsche Anarcho-Syndikalisten im Ausland, som då hade ett femtiotal medlemmar. Elly Götze var organisationens ordförande. Funktionen som ordförande för DAS gav prestige och viktiga kontakter men det var också en svår roll. Staden vimlade av nazistspioner samtidigt som de tyska kommunisterna gjorde vad de kunde för att konspirera mot anarkisterna.

I Tyskland hade situationen blivit omöjlig för dem som kämpade underjordiskt mot nazismen. I början av 1935 kom därför även Annemarie Götzes far Ferdinand och hans syster Irma till Barcelona.

Där låg de sociala motsättningarna i öppen dager. CNT utlyste stora strejker som ofta utmynnade i rena upprorsförsök. Många arbetare satt fängslade.

– Vår grannfrus man satt i fängelse och jag brukade få följa med henne och hälsa på honom. Men han var inte syndikalist… han var inte kommunist heller, han tillhörde något annat parti som jag inte längre minns vad det hette. Men han satt tillsammans med Dur­ruti så honom har jag träffat i fängelset.

Den natten då revolutionen började kastade folk från CNT och FAI in de första bomberna i kyrkan vid Plaza Lesseps.

Annemarie Götze hjälpte till att överlämna matpaket till fångarna. Fångvaktarna var inte lika nitiska om man hade barn med sig.

Söndagen den 19 juli 1936 utbröt det spanska inbördeskriget. Militären gick ut på gatorna för att genomföra en statskupp. Folket började bygga barrikader och hårda strider utkämpades i Barcelona. Annemarie Götze som skulle fylla tolv år det året minns det väl:

– Vi hade haft några vänner på besök hemma hos oss. Strax efter att de lämnat vårt hus kom de tillbaka. De berättade att det inte gick att ta sig ned till Barcelona, ”De bygger barrikader i San Gervasio”. Och då måste ju alla i huset ned och titta när det byggdes barrikader. Men då fick inte jag följa med. Jag fick stanna hemma och vakta huset.

Efter att militären och fascisterna beseg­rats rådde det segeryra på Barcelonas gator. Under de första dagarna förstördes många kyrkor. En av de kyrkor som brändes var den som låg närmast Annemarie Götze hem.

– Den natten då revolutionen började kastade folk från CNT och FAI in de första bomberna i kyrkan vid Plaza Lesseps. Det var en stor kyrka. Från kyrkorna bar de sedan ut kistorna med nunnorna och alla helgon som de ställde upp på gatan. De hämtade även ut sådana här… garote heter det väl? … tortyrinstrument som de hade i klostren. Anarkisterna ställde ut dem på gatorna för att visa vilka grymheter kyrkan ägnat sig åt.

Efter att kuppförsöket slagits ned stod de få militärer och poliser som förblivit lojala med republiken utan befäl. Stadens politiska ledning var maktlös och det gamla samhället var i upplösning. Den enda fungerande struktur som fanns var CNT som nu tog över alla samhällsbärande funktioner. Den anarkistiska revolutionen hade segrat i Barcelona.

Men anarkisterna ställdes inför ett svårt dilemmaMen anarkisterna ställdes inför ett svårt dilemma. De var i stor majoritet i Barcelona, i Katalonien och på många andra platser. Men inte i hela Spanien. Om CNT skulle ta över makten formellt skulle det inte ses med blida ögon i de länder man hoppades skulle komma till republikens hjälp. Redan samma dag som striderna upphört inledde CNT förhandlingar med politikerna i Generalitat – Kataloniens lokalregering.

Resultatet av det politiska spel som pågick bakom kulisserna blev ett slags kompromiss där CNT avstod från att införa en ”anarkistisk diktatur”. I stället inrättades Kommittén för de antifascistiska miliserna som ett nytt styrande organ för Katalonien. Här samarbetade fackföreningar och alla republikanska partier. Den katalanska lokal­regeringen lämnades också kvar med symboliska funktioner, bland annat för att lugna centralregeringen i Madrid.

CNT:s fackliga kommittéer skötte i praktiken industrier, fabriker, transporter, skolor, sjukvård och så vidare. Under den första tiden var det heller ingen som kunde föreställa sig att CNT:s hegemoni skulle hotas under överskådlig tid.

Inbördeskriget var nu i full gång och militären och fascisterna hade tagit makten i många städer, bland annat Zaragoza som var den spanska anarkismens starkaste fäste efter Barcelona.

Den 24 juli gick den första miliskolonnen mot Zaragoza. Det var Durrutikolonnen, med den kände anarkisten Buenaventura Durruti som befälhavare, eller huvuddelegerade som anarkisterna kallade det. Kolonnen bestod av Barcelonas mest hängivna anarkister, de första som anmält sig frivilliga. Irma Götzes fästman Karl Brauner, som kommit tillsammans med Annemarie Götze till Barcelona, var en av dem. Efter Durrutikolonnen följde snart en rad andra.

Jag fick gå och äta i kyrkorna, det vill säga i de kyrkor som fanns kvar och inte hade bränts upp eller bombats sönder. Där öppnade anarkisterna matsalar för folket.

I Barcelona flyttade anarkisterna in stora delar av sin verksamhet i arbetsgivarföreningens jättelika hus som hade övergivits av sina ägare. Huset på Vía Layetana mitt i stadens centrum blev nu känt som CNT-FAI-huset. Här hade CNT:s regionalkommitté sitt huvudkontor. Här fanns även FAI och de olika utländska anarkistgrupper som hörde till den anarkosyndikalistiska internationalen IAA.

I CNT-FAI-huset skötte den tyska DAS-gruppen de tyskspråkiga radioutsändningarna och tidningarna. Här såg Elly Götze till så att de tyska frivilliga som anlände till Barcelona försågs med dokument och vapen om de skulle till fronten. Här fanns även svenskar från SAC som arbetade med svenskspråkig propaganda.

Annemarie Götze lärde känna dem alla när hon hälsade på sina föräldrar i huset.

– Huset var indelat i olika sektioner. IAA hade en hel våning med olika språk. Där gjorde de radioutsändningar och annat. Där var ju både Rudolf Berner och Axel Österberg från Sverige, berättar Annemarie Dagerman.

Annemarie Götzes föräldrar Ferdinand och Elly levde nu sin dröm. De ägnade all sin tid åt den anarkistiska revolutionen. Dottern lämnades ofta ensam.

– Mina föräldrar försvann ju in i det här och då fick jag sköta mig själv. Jag fick gå och äta i kyrkorna, det vill säga i de kyrkor som fanns kvar och inte hade bränts upp eller bombats sönder. Där öppnade anarkisterna matsalar för folket. Och då slösades det med bröd, i stället för att diska tallrikarna så rensade man dem bara med brödet. Men det varade tyvärr bara en väldigt kort tid. Det brukar ju heta att: ”För att vinna en revolution måste du kunna ge folket bröd dagen efter. Om du inte kan det kan du aldrig vinna”, säger Annemarie Dagerman.

Under tiden hade kolonnerna som skickats ut från Barcelona på kort tid lyckats befria hela Katalonien och halva Aragonien från fascismen. Men utanför Zaragoza körde de fast. De saknade vapen, ammunition och nödvändig utrustning för att kunna inta staden. I övriga delar av Spanien gick kriget ännu sämre för republikanerna. I söder hade fascisterna intagit flera stora städer och närmade sig sakta men säkert huvudstaden Madrid.

Barcelona bombades både av det tyska och italienska flyget och från båtarna från havet. Så vi kunde ha bombardemang både upp- och nedifrån samtidigt.

Hitler och Mussolini skickade trupper och vapen. De tyska och italienska flygvapnen började bomba de republikanska städerna.

– Barcelona bombades både av det tyska och italienska flyget och från båtarna från havet. Så vi kunde ha bombardemang både upp- och nedifrån samtidigt. Men jag gick aldrig ned i luftskyddsrummen som låg i tunnelbanan. Jag smög efter husväggarna, förutom när jag råkade befinna mig i tunnelbanan under bombanfallen. Då släppte de inte ut en, berättar Annemarie Dagerman.

På hösten 1936 ingicks den så kallade noninterventionspakten av bland andra Frankrike, England, Holland, Belgien och Sverige – en överenskommelse om att inga vapen fick skickas till någon av sidorna i Spanien. Tyskland och Italien tillhörde de undertecknande länderna trots att det var allmänt känt att de skickade stora mängder vapen och trupper.

Det enda land som hjälpte den spanska republiken var Sovjetunionen. Men de sovjetiska kommunisterna sålde sina vapen dyrt till den spanska republiken. Ryssarna lyckades även förmå den spanska regeringen att skicka sin guldreserv till Sovjet, både som en förskottsbetalning och som en pant. Men priset för vapnen blev också politiskt då ett stort antal ryska militära rådgivare, politiska kommissarier och propagandister skickades från Sovjet till Spanien.

I takt med att de ryska vapnen började anlända ökade kommunisternas inflytande drastiskt och de skaffade sig snabbt ett stort inflytande över den spanska republikens regering och dess militära ledning.

Det var mamma och jag, och vi stod tillsammans med Emma Goldman.

I november 1936 stod fascisterna utanför Madrid. Om huvudstaden skulle falla skulle kriget vara förlorat. I Barcelona beslöt sig CNT för att skicka 1 500 man från Durrutikolonnen för att delta i försvaret av Madrid. Striderna i Madrid blev de hårdaste som utkämpats under kriget. Madrids försvarare lyckades till sist rädda staden, men den folkkäre Buenaventura Durruti stupade under mystiska omständigheter. Många var övertygade om att det var kommunisterna som mördat honom.

Durrutis kropp transporterades från Madrid till Barcelona och lades på lit de parade i foajén till CNT-FAI-huset på Vía Layetana. Begravningen den 22 november 1936 är en av de stora milstolparna i Barcelonas historia. Över en halv miljon människor var ute på gatorna för att hylla Durruti.

Annemarie Götze befann sig på första parkett. På ett fotografi av CNT-huset pekar hon ut balkongen där de stod.

– Det var mamma och jag, och vi stod tillsammans med Emma Goldman.

När begravningståget började frågade man om de ville följa med i en av bilarna som skulle köra med i tåget. Annemarie och Elly ville gärna åka med men…

– Emma Goldman ville inte åka med för hon var redan väldigt gammal. Hon levde ju i England men hon råkade vara i Barcelona när Durruti begravdes.

Annemarie och Elly trängde sig ned på gatan och tog sig fram till den väntande bilen. Trängseln var fruktansvärd och alla var uppjagade. Plötsligt förvandlades det hela till en ren skräckupplevelse för Annemarie Götze.

– När jag skulle kliva in i bilen drämde någon igen dörren så att mitt finger krossades, säger Annemarie och visar upp sitt finger som, över 75 år senare, fortfarande är krokigt efter olyckan.

– Det blödde och det blödde… Det var ju hemskt att ha fått fingret krossat i bildörren. Och på en begravning dessutom. Då kan man ju få gråta men man får inte gå till läkaren. Det var bara att lida igenom, säger hon.

Ingen visste det då, men Buenaventura Durrutis begravning blev den sista riktigt stora anarkistiska manifestationen under inbördeskriget. Kommunisterna hade nu cen­tral­regeringen och ledningen för den republikanska armén i sitt grepp. I Barcelona hade CNT tvingats göra en rad eftergifter för att bibehålla den antifascistiska enigheten.

Efter påtryckningar från Madrid hade Kommittén för de antifascistiska miliserna lagts ned och CNT hade i stället gått med i lokalregeringen Generalitat. Men även där hade CNT börjat förlora sitt inflytande. På hösten 1936 framtvingades det slutgiltiga avsteget från principerna: anarkisterna gick med i centralregeringen där CNT fick fyra ministerposter.

Våren 1937 kände sig kommunisterna tillräckligt självsäkra för att attackera det revolutionära samhällsbygget i Barcelona. Den 3 maj anföll de Barcelonas centrala telefonväxel vid Plaza Cataluña som kontrollerades av personal från CNT. De lyckades erövra gatuplanet men de stoppades av kulspruteeld från anarkisterna på de övre våningarna.

Det var de tyska kommunisterna. De sökte igenom hela huset. De hittade ingenting.

I staden spred sig ryktet om kommunisternas anfall som en löpeld. Arbetarna i Barcelona gjorde vad de alltid gjort när de blivit attackerade. De försvarade sig. Barrikader restes i hela staden.

Många anarkister hade väntat länge på att få göra upp med kommunisterna och läget var kritiskt. Men CNT:s ledning stod fast vid sin samarbetslinje. Utan de sovjetiska vapensändningarna skulle kriget vara förlorat. CNT skickade flera kända namn till Barcelona för att försöka förmå stadens arbetare att lägga ned vapnen. CNT:s ledning tog sitt ansvar för republiken, men till priset av att anarkisterna fick ge upp många av sina samhällsbärande funktioner.

Efter att striderna upphört startade en våg av terror. Kommunisterna gjorde upp räkningen med sina fiender. Men de vågade sig inte på något frontalangrepp mot CNT. I stället attackerade de det lilla Moskvakritiska kommunistpartiet Partido Obrero de Unificación Marxista vars medlemmar förföljdes, arresterades och mördades. Kommunisterna inriktade sig även på de utländska anarkister som fanns i Barcelona. De hade ofta kommit till Spanien med falska pass och dokument och var därför tacksamma mål.

De tyska kommunisterna hade alltsedan krigets början upprättat listor över de tyska anarkisterna i staden och med hjälp av listorna påbörjades utrensningarna.

Annemarie Götzes far Ferdinand Götze visste att han var eftersökt och höll sig därför borta från hemmet.

En dag knackade det på dörren hos familjen Götze. I huset fanns Annemarie och Elly Götze och även Ellys syster Irma som råkade vara på besök.

– Det var de tyska kommunisterna. De sökte igenom hela huset. De hittade ingenting. Men jag hade fått en signalpistol. Om det var någonting så skulle jag skjuta med den för att varsko mina föräldrar… Den tog de med sig. Den var det enda de hittade. Och så tog de en massa privata papper som var värdefulla för oss men inte för dem, berättar hon.

– När de gick så tog de min mamma. Hon var ju känd som politisk. De visste att hon var emot kommunismen. Olyckligtvis så hade min faster precis kommit hem till oss. Då tog de henne också.

En polis stannade kvar i huset ifall fadern skulle komma hem. Men efter ett par dagar lämnade polisen huset. Annemarie Götze var nu ensam. Pappan hade gått under jorden och mamman satt i fångenskap.

– Vi hade några ankor och höns. I Spanien gick de förr i tiden omkring och sålde sådana där små kycklingar, och min pappa hade köpt fyra eller fem kycklingar och några ankor. De gick och pickade på vår bakgård och de hade nu blivit stora. Jag måste ju skaffa mat och så jag sålde dem till grönsakshandlaren som var en god vän till oss.

Annemarie Götze var orolig för sin mamma och hon började fundera på vad hon skulle ta sig till. Hon mindes hur hon tidigare följt en av grannfruarna till fängelset.

– Så då visste jag genom henne att man lämnade mat till sina fångar.

Annemarie Dagerman ordnade ett matpaket och tog sedan mod till sig och åkte till ”kommunisternas hemliga fängelse”.

– Där utanför hade de satt unga, inkallade killar som vakter, men kommunisterna kunde inte prata med dem själva. Det kunde ju jag eftersom jag talade både katalanska och spanska. Och jag envisades med att jag skulle in och träffa min mamma för att ge henne mat. Och de släppte in mig!

Mamma Elly och fastern Irma hade förts till den ökända så kallade ”checa” som kommunisterna inrättat på Calle Puerta del Ángel i Barcelonas centrum. Den låg i närheten av Plaza Cataluña, samma plats som telefonväxeln där majhändelserna hade startat. Här spärrade kommunisterna in oliktänkande och tortyr var en vanlig förhörsmetod. Inte alla kom därifrån levande.

– De sade att min mamma satt i förhör. Och så kom det fram en som sade att han var spanjor. ”Det kan du ju försöka inbilla någon annan”, sade jag.

Så kom min mamma fri, men min faster blev kvar i fängelset. Hon var egentligen inte politisk men hennes man tillhörde killarna kring Durruti.

Annemarie Götze kände genast igen den tyske kommunist som var en av befälhavarna på checan. Han visade sig vara en de kommunister som Annemarie och hennes farmor flera år tidigare hjälpt att smuggla flygblad i Tyskland.

– Han kände först inte igen mig, det hade alla fall gått i några år. Han stirrade. Och tack vare det, släppte han min mamma fri, berättar hon.

– Alltså, det var verkligen bara slump. Så kom min mamma fri, men min faster blev kvar i fängelset. Hon var egentligen inte politisk men hennes man tillhörde killarna kring Durruti.

Annemarie Götze fick senare höra att den tyske kommunistens tilltag kostat honom livet.

– Honom skickade de till Madrid och sköt. Han blev skjuten av sina egna.

Efter majhändelserna blev det riskabelt att kontakta de anarkistiska kamraterna.

– Då var det jag som fick hålla vår familjs förbindelser med CNT och IAA. CNT-­huset var övervakat så man kunde inte gå in genom huvudingången utan man fick smita in genom en annan dörr längre ned på gatan. Jag var hemmastadd i huset så jag visste hur jag skulle gå. Och jag hade ju varit med länge genom att jag hade varit med i Tyskland under illegaliteten redan innan jag kom till Spanien. Så jag visste ju hur psalmerna går, som man brukar säga.

I Barcelona fortsatte bombningarna. Anne­marie Götze berättar att många blev utbombade då deras hus förstördes och att flyktingar strömmade in till Barcelona från andra delar av Spanien. Familjen Götze lät ofta folk sova i deras hem.

– Man fick inte vara så noga på den tiden. Man fick dela säng med barn ibland och
ibland fick man avstå sängen och sova på golvet.

– En tid hade vi en fascists fru med sina barn i villan där vi bodde. Hon hade blivit utbombad nere i Barcelona. Man fick ju hjälpa varandra så gott man kunde. Det var en fråga om medmänsklighet. Vi måste väl bevisa att vi inte var så elaka människor som fascisterna ville ha det till, säger Annemarie Dagerman.

Ett hus i Annemarie Götze kvarter utsattes för en direktträff.

– Det blev helt bortbombat. 40 personer hade gått åt. Allihopa. Det var bara stort hål kvar. Det luktade lik i hela Barcelona, säger hon.

Staden hade blivit för farlig för Annemarie Götze. Hennes mamma bestämde sig för att skicka henne till Paris där hon skulle få bo hos några ryska anarkister som var vänner till familjen.

Annemarie Götze tog tåget till den franska gränsen. Men vid gränsen blev det problem. Som ensamt barn fick Annemarie inte lämna landet, utan återvända till Barcelona.

– På vägen tillbaks träffade jag tre bulgariska anarkister som skulle till Spanien och kämpa så jag tog dem med till Barcelona. När vi närmade oss bytte de om och satte på sig sådana där svarta skjortor med hög knäppning som de ryska anarkisterna brukade ha. Problemet var att fascisterna också brukade ha svarta skjortor. Jag försökte varna dem, men de lyssnade inte på det örat. Jag vet att de kom med i Durrutitrupperna. Men jag vet inte hur det gick för dem sedan, säger Annemarie Dagerman.

Mamma Elly blev minst sagt förvånad då Annemarie Götze plötsligt dök upp i Barcelona igen. Men hon fick inte stanna kvar.

Den österrikiska författarinnan Etta Federn hade bott på samma gata som familjen Götze. Hon var engagerad i den anarkistiska kvinnoorganisationen Mujeres Libres och hade arbetat som lärare på en av deras skolor. Annemarie Götze hade ofta varit där och hälsat på. På grund av bombningarna hade Etta Federn flyttat till det lilla samhället Blanes norr om Barcelona. Det bestämdes nu att Annemarie skulle få bo hos henne.

Kuststaden Blanes hade innan kriget varit ett slags kurort för överklassen. CNT hade ordnat så att utbombade flyktingar från Barcelona kunde bosätta sig i de många rikemanshus och villor som nu stod tomma och övergivna. I Blanes ansvarade Etta Federn för fyra skolor som inrättats av Mujeres Libres. Här undervisades barn och vuxna i enlighet med den frihetliga pedagogik som utvecklats av den katalanske anarkisten Francisco Ferrer.   Annemarie Götze blev en av eleverna, men hon blev också Etta Federns hög­ra hand och fick ofta hjälpa till i undervisnin­gen.

– Vi undervisade småbarnen på förmiddagarna, de lite äldre barnen på eftermiddagarna och de som skulle bli lärare på kvällarna. Man måste ju utbilda lärarna i Ferrers anda också!

Under inbördeskrigets slutskede återvände Annemarie Götze och Etta Federn till Barcelona. Etta Federn lämnade Spanien och reste till Paris.

I Barcelona hade Annemarie Götzes mam­ma börjat arbeta för det schweiziska Röda korset, en tjänst som i viss mån skyddade henne från kommunisternas förföljelser. Under tiden hade Ferdinand Götze lyckats ta sig ut ur Spanien. Vid gränsen hade han utgivit sig för att vara holländsk student och blivit insläppt i Frankrike. Från Paris hade han rest vidare till Norge.

Annemarie Götze och hennes mamma Elly lämnade Spanien 1938. De åkte från Barcelona med en av schweiziska Röda korsets bilar. Under resan fick de ofta hoppa ur bilen och gå efter vägarna.

– Vi fick gå som flyktingar för tyskarna och italienarna bombade även Röda korsets bilar.

Vid gränsen blev det återigen problem:

– De ville först inte släppa ut mig för att de trodde att min mamma smugglade ut ett spanskt barn. För då pratade jag nästan bara katalanska och spanska, säger hon.

De tog sig till Paris. Därifrån reste de vidare till Norge där fadern Ferdinand väntade på dem. Familjen var återförenad. Men då tyskarna invaderade Norge våren 1940 blev de tvungna att fly till Sverige. Under flykten kom Annemarie ifrån sina föräldrar.

– I Barcelona hade jag skottat snö på vårt tak och förfrusit mina fötter. Jag hade blivit opererad i Norge och jag hade fortfarande svårt att gå. Jag fick därför åka med en svensk man som skulle köra hem sin norska fru och deras dotter till Sverige. Mina föräldrar fick åka med en finsk buss som körde efter oss. Men bussen blev beskjuten av tyskarna och stannade då ett barn sårats i armen. Så då blev jag och mina föräldrar skilda åt, berättar hon.

I Barcelona hade jag skottat snö på vårt tak och förfrusit mina fötter.

Annemarie Götze lämnades ensam på den svenska sidan av gränsen. Hon kom till Karlstad där familjen hade bestämt att de skulle träffas om de kom ifrån varandra. Men föräldrarna var förvunna.

– Jag visste inte var de var den första tiden. Och de visste inte heller var jag var. Och jag hade inga papper så jag kunde inte bevisa vem jag var.

Annemarie Götze hamnade till sist i Stockholm där hon sökte upp de svenska syndikalisterna i SAC.

– Där kände Rudolf Berner och Axel Öster­berg igen mig eftersom vi hade träffats i Barcelona. SAC ordnade så att jag fick bo hos en familj som tog hand om mig.

De första månaderna i Sverige fick Annemarie Götze bo hemma hos Einar Stråhle och hans familj i på Lustigkullavägen i Gröndal strax utanför Stockholm. Einar Stråhle var en aktiv syndikalist som också var djupt engagerad i kampen mot nazismen.

Under tiden hade Annemarie Götzes föräldrar dykt upp i Sverige. De hade internerats i statliga flykting­läger. SAC gjorde stora ansträngningar för att få dem fria. Efter att Einar Stråhle gått i borgen som ”garantist” för dem hos Socialstyrelsen släpptes de.

Till sist kunde Elly och Ferdinand Götze ta sig till Stockholm där dottern fanns. Till en början bodde de hos Einar Stråhle men snart fick de hyra ett rum och kokvrå på Brännkyrkagatan på Södermalm i Stockholm.

Från Tyskland kom nyheter om deras släktingar. Fastern Irma hade lämnat Spanien och återvänt till Tyskland. Där hade hon och farmodern gripits av nazisterna och satts i koncentrationslägret i Ravensbrück. Irmas man Karl Brauner hade fängslats av kommunisterna i Spanien men han hade lyckats rymma och tagit sig till Frankrike. Alla hade överlevt kriget.

I Sverige blev familjen Götze snabbt aktiva i SAC. På Syndikalistiska ungdomsförbundets möten träffade Annemarie Götze den unge svenske syndikalisten Stig Dagerman. Stig Dagerman flyttade in hos familjen Götze på Brännkyrkagatan.

Det unga paret fick bo i familjens kokvrå. Efter att de gift sig skaffade de en egen lägenhet i Sundbyberg. Här föddes deras båda söner Rainer och René.

Men Annemarie Dagermans senare historia som hustru till den berömde författaren är redan väl känd och omskriven.

– Nu kan ni skriva att kärringen har pratat som en kvarn. Eller som en porlande bäck kanske, det låter ju lite finare, säger Annemarie Dagerman och skrattar.