På liv och död i Katalonien

Annemarie Dagermans skildringar från de så kallade ”majhändelserna” för 75 år sedan är i dag unika och innefattar ett perspektiv som ofta förbisetts eller förtigits i den svenska historieskrivningen.

Vi träffar Annemarie Dagerman i hennes hem i Sundbyberg. Hon var ett av de många krigsbarn som på 1930-talet tvingades växa upp alltför tidigt. Hennes uppväxt kom att präglas av tidens politiska rörelser, av landsflykt, krig, revolution och kontrarevolution.

Annemarie Dagerman var tio år då hon först kom till Barcelona.

– Jag var lång och mager som en gärdsgårdsstör så under hela inbördeskriget trodde alla att jag var mycket äldre än jag egentligen var. Jag har alltid stått mig bra med folk och har haft lätt att få kontakt. Jag vill inte skryta, men jag har alltid varit omtyckt, säger hon och skrattar. Kanske är det därför jag har fått vara med om så mycket.

Annemarie Dagerman föddes i Leipzig i Tyskland med efternamnet Götze. I hennes familj var farmodern Anna Götze den samlande gestalten. Anna Götze hade gjort en lång politisk resa från socialdemokraterna via Spartakistförbundet till kommunistpartiet för att slutligen hamna i det anarkosyndikalistiska FAUD, Freie Arbeiter Union Deutschlands.

Anna Götze hade tre barn. Den äldste sonen Ferdinand och dottern Irma var anarkister medan den yngre brodern Waldemar var kommunist. I anarkisternas ungdomsförbund hade Ferdinand träffat flickvännen Elly. På hösten 1924 föddes deras dotter Anne­marie. De bodde alla tillsammans hemma hos farmodern. I familjen blev de politiska diskussionerna många och ofta hetsiga. Men inför det nazistiska hotet höll alla ihop.

Efter nazisternas maktövertagande blev Ferdinand en av de ledande aktivisterna i FAUD:s underjordiska organisation. Han jagades av nazisterna och blev tvungen att lämna Tyskland.

Eftersom min farbror var kommunist hjälpte vi dem. Jag hade gömt deras papper i min väska och lämnat över dem på ett ställe. Det här var precis innan jag åkte till Spanien.

Tillvaron blev allt svårare. I början av 1934 flydde Annemarie Götzes mamma Elly till Barcelona. Hon lämnade sin då nioåriga dotter hos farmodern. I Leipzig hjälpte de två farbrodern Waldemar och dennes kommunistiska kamrater att smuggla dokument och propagandamaterial. Annemarie Götze brukade gömma kommunisternas flygblad i sin skolväska.

– Eftersom min farbror var kommunist hjälpte vi dem. Jag hade gömt deras papper i min väska och lämnat över dem på ett ställe. Det här var precis innan jag åkte till Spanien.

Hösten 1934 hade Annemarie Götzes mamma Elly installerat sig i Barcelona och skickade efter sin dotter. Annemarie, nu tio år, reste till Barcelona tillsammans med Karl Brauner, en ung anarkist som var fästman till faster Irma.

Då Annemarie Götze och Karl Brauner kom till den franska gränsstaden Port Bou var gränsen stängd. Ett stort arbetaruppror hade brutit ut i Asturien. Den spanska republiken kokade av social oro. De fick sova i tält innan de till sist släpptes över gränsen.

I Barcelona hade Annemarie Götzes mamma Elly hyrt en liten villa på Carrer de la Costa i stadsdelen San Gervasio norr om stadens centrum. Genom kontakter ordnade Elly så att Annemarie Götze fick börja i den tyska skolan. I staden fanns även många tyska nazister och en av klasskamraterna visade sig vara dotter till den nazityska generalkonsuln. Annemarie Götze fick tala tyst om sina föräldrars politiska hemvist.

Vår grannfrus man satt i fängelse och jag brukade få följa med henne och hälsa på honom.

Många tyska politiska flyktingar som flytt undan nazismen hade nu kommit till Barcelona. I Tyskland hade kommunisterna varit i stor majoritet bland de politiska vänsteraktivisterna medan anarkisterna varit jämförelsevis få. I Barcelona var den politiska kartan annorlunda, anarkisterna och syndikalisterna var i majoritet. De var organiserade i CNT, Confederación Nacional del Trabajo, som var en bred facklig massrörelse med djupa folkliga rötter samt i anarkistfederationen FAI, Federación Anarquista Ibérica. I Barcelona var anarkisterna så dominerande att kommunismen aldrig fått något fäste i arbetarrörelsen.

Detta ledde till spänningar bland tyskarna. Trots att kommunisterna var i majoritet bland de tyska flyktingarna var deras politiska roll i Barcelona obetydlig. För de tyska anarkisterna var det precis tvärtom, de fick ett stort inflytande tack vare sina nära förbindelser med CNT.

De tyska anarkisterna i landsflykt hade bildat exilorganisationen DAS, Deutsche Anarcho-Syndikalisten im Ausland, som då hade ett femtiotal medlemmar. Elly Götze var organisationens ordförande. Funktionen som ordförande för DAS gav prestige och viktiga kontakter men det var också en svår roll. Staden vimlade av nazistspioner samtidigt som de tyska kommunisterna gjorde vad de kunde för att konspirera mot anarkisterna.

I Tyskland hade situationen blivit omöjlig för dem som kämpade underjordiskt mot nazismen. I början av 1935 kom därför även Annemarie Götzes far Ferdinand och hans syster Irma till Barcelona.

Där låg de sociala motsättningarna i öppen dager. CNT utlyste stora strejker som ofta utmynnade i rena upprorsförsök. Många arbetare satt fängslade.

– Vår grannfrus man satt i fängelse och jag brukade få följa med henne och hälsa på honom. Men han var inte syndikalist… han var inte kommunist heller, han tillhörde något annat parti som jag inte längre minns vad det hette. Men han satt tillsammans med Dur­ruti så honom har jag träffat i fängelset.

Den natten då revolutionen började kastade folk från CNT och FAI in de första bomberna i kyrkan vid Plaza Lesseps.

Annemarie Götze hjälpte till att överlämna matpaket till fångarna. Fångvaktarna var inte lika nitiska om man hade barn med sig.

Söndagen den 19 juli 1936 utbröt det spanska inbördeskriget. Militären gick ut på gatorna för att genomföra en statskupp. Folket började bygga barrikader och hårda strider utkämpades i Barcelona. Annemarie Götze som skulle fylla tolv år det året minns det väl:

– Vi hade haft några vänner på besök hemma hos oss. Strax efter att de lämnat vårt hus kom de tillbaka. De berättade att det inte gick att ta sig ned till Barcelona, ”De bygger barrikader i San Gervasio”. Och då måste ju alla i huset ned och titta när det byggdes barrikader. Men då fick inte jag följa med. Jag fick stanna hemma och vakta huset.

Efter att militären och fascisterna beseg­rats rådde det segeryra på Barcelonas gator. Under de första dagarna förstördes många kyrkor. En av de kyrkor som brändes var den som låg närmast Annemarie Götze hem.

– Den natten då revolutionen började kastade folk från CNT och FAI in de första bomberna i kyrkan vid Plaza Lesseps. Det var en stor kyrka. Från kyrkorna bar de sedan ut kistorna med nunnorna och alla helgon som de ställde upp på gatan. De hämtade även ut sådana här… garote heter det väl? … tortyrinstrument som de hade i klostren. Anarkisterna ställde ut dem på gatorna för att visa vilka grymheter kyrkan ägnat sig åt.

Efter att kuppförsöket slagits ned stod de få militärer och poliser som förblivit lojala med republiken utan befäl. Stadens politiska ledning var maktlös och det gamla samhället var i upplösning. Den enda fungerande struktur som fanns var CNT som nu tog över alla samhällsbärande funktioner. Den anarkistiska revolutionen hade segrat i Barcelona.

Men anarkisterna ställdes inför ett svårt dilemmaMen anarkisterna ställdes inför ett svårt dilemma. De var i stor majoritet i Barcelona, i Katalonien och på många andra platser. Men inte i hela Spanien. Om CNT skulle ta över makten formellt skulle det inte ses med blida ögon i de länder man hoppades skulle komma till republikens hjälp. Redan samma dag som striderna upphört inledde CNT förhandlingar med politikerna i Generalitat – Kataloniens lokalregering.

Resultatet av det politiska spel som pågick bakom kulisserna blev ett slags kompromiss där CNT avstod från att införa en ”anarkistisk diktatur”. I stället inrättades Kommittén för de antifascistiska miliserna som ett nytt styrande organ för Katalonien. Här samarbetade fackföreningar och alla republikanska partier. Den katalanska lokal­regeringen lämnades också kvar med symboliska funktioner, bland annat för att lugna centralregeringen i Madrid.

CNT:s fackliga kommittéer skötte i praktiken industrier, fabriker, transporter, skolor, sjukvård och så vidare. Under den första tiden var det heller ingen som kunde föreställa sig att CNT:s hegemoni skulle hotas under överskådlig tid.

Inbördeskriget var nu i full gång och militären och fascisterna hade tagit makten i många städer, bland annat Zaragoza som var den spanska anarkismens starkaste fäste efter Barcelona.

Den 24 juli gick den första miliskolonnen mot Zaragoza. Det var Durrutikolonnen, med den kände anarkisten Buenaventura Durruti som befälhavare, eller huvuddelegerade som anarkisterna kallade det. Kolonnen bestod av Barcelonas mest hängivna anarkister, de första som anmält sig frivilliga. Irma Götzes fästman Karl Brauner, som kommit tillsammans med Annemarie Götze till Barcelona, var en av dem. Efter Durrutikolonnen följde snart en rad andra.

Jag fick gå och äta i kyrkorna, det vill säga i de kyrkor som fanns kvar och inte hade bränts upp eller bombats sönder. Där öppnade anarkisterna matsalar för folket.

I Barcelona flyttade anarkisterna in stora delar av sin verksamhet i arbetsgivarföreningens jättelika hus som hade övergivits av sina ägare. Huset på Vía Layetana mitt i stadens centrum blev nu känt som CNT-FAI-huset. Här hade CNT:s regionalkommitté sitt huvudkontor. Här fanns även FAI och de olika utländska anarkistgrupper som hörde till den anarkosyndikalistiska internationalen IAA.

I CNT-FAI-huset skötte den tyska DAS-gruppen de tyskspråkiga radioutsändningarna och tidningarna. Här såg Elly Götze till så att de tyska frivilliga som anlände till Barcelona försågs med dokument och vapen om de skulle till fronten. Här fanns även svenskar från SAC som arbetade med svenskspråkig propaganda.

Annemarie Götze lärde känna dem alla när hon hälsade på sina föräldrar i huset.

– Huset var indelat i olika sektioner. IAA hade en hel våning med olika språk. Där gjorde de radioutsändningar och annat. Där var ju både Rudolf Berner och Axel Österberg från Sverige, berättar Annemarie Dagerman.

Annemarie Götzes föräldrar Ferdinand och Elly levde nu sin dröm. De ägnade all sin tid åt den anarkistiska revolutionen. Dottern lämnades ofta ensam.

– Mina föräldrar försvann ju in i det här och då fick jag sköta mig själv. Jag fick gå och äta i kyrkorna, det vill säga i de kyrkor som fanns kvar och inte hade bränts upp eller bombats sönder. Där öppnade anarkisterna matsalar för folket. Och då slösades det med bröd, i stället för att diska tallrikarna så rensade man dem bara med brödet. Men det varade tyvärr bara en väldigt kort tid. Det brukar ju heta att: ”För att vinna en revolution måste du kunna ge folket bröd dagen efter. Om du inte kan det kan du aldrig vinna”, säger Annemarie Dagerman.

Under tiden hade kolonnerna som skickats ut från Barcelona på kort tid lyckats befria hela Katalonien och halva Aragonien från fascismen. Men utanför Zaragoza körde de fast. De saknade vapen, ammunition och nödvändig utrustning för att kunna inta staden. I övriga delar av Spanien gick kriget ännu sämre för republikanerna. I söder hade fascisterna intagit flera stora städer och närmade sig sakta men säkert huvudstaden Madrid.

Barcelona bombades både av det tyska och italienska flyget och från båtarna från havet. Så vi kunde ha bombardemang både upp- och nedifrån samtidigt.

Hitler och Mussolini skickade trupper och vapen. De tyska och italienska flygvapnen började bomba de republikanska städerna.

– Barcelona bombades både av det tyska och italienska flyget och från båtarna från havet. Så vi kunde ha bombardemang både upp- och nedifrån samtidigt. Men jag gick aldrig ned i luftskyddsrummen som låg i tunnelbanan. Jag smög efter husväggarna, förutom när jag råkade befinna mig i tunnelbanan under bombanfallen. Då släppte de inte ut en, berättar Annemarie Dagerman.

Annemarie Dagermans mor Elly Götze på altanen i familjens hus vid Carrer de la Costa, Barcelona. Året är 1934.
Annemarie Dagermans mor Elly Götze på altanen i familjens hus vid Carrer de la Costa, Barcelona. Året är 1934. Foto: Arkivbild

På hösten 1936 ingicks den så kallade noninterventionspakten av bland andra Frankrike, England, Holland, Belgien och Sverige – en överenskommelse om att inga vapen fick skickas till någon av sidorna i Spanien. Tyskland och Italien tillhörde de undertecknande länderna trots att det var allmänt känt att de skickade stora mängder vapen och trupper.

Det enda land som hjälpte den spanska republiken var Sovjetunionen. Men de sovjetiska kommunisterna sålde sina vapen dyrt till den spanska republiken. Ryssarna lyckades även förmå den spanska regeringen att skicka sin guldreserv till Sovjet, både som en förskottsbetalning och som en pant. Men priset för vapnen blev också politiskt då ett stort antal ryska militära rådgivare, politiska kommissarier och propagandister skickades från Sovjet till Spanien.

I takt med att de ryska vapnen började anlända ökade kommunisternas inflytande drastiskt och de skaffade sig snabbt ett stort inflytande över den spanska republikens regering och dess militära ledning.

Det var mamma och jag, och vi stod tillsammans med Emma Goldman.

I november 1936 stod fascisterna utanför Madrid. Om huvudstaden skulle falla skulle kriget vara förlorat. I Barcelona beslöt sig CNT för att skicka 1 500 man från Durrutikolonnen för att delta i försvaret av Madrid. Striderna i Madrid blev de hårdaste som utkämpats under kriget. Madrids försvarare lyckades till sist rädda staden, men den folkkäre Buenaventura Durruti stupade under mystiska omständigheter. Många var övertygade om att det var kommunisterna som mördat honom.

Durrutis kropp transporterades från Madrid till Barcelona och lades på lit de parade i foajén till CNT-FAI-huset på Vía Layetana. Begravningen den 22 november 1936 är en av de stora milstolparna i Barcelonas historia. Över en halv miljon människor var ute på gatorna för att hylla Durruti.

Annemarie Götze befann sig på första parkett. På ett fotografi av CNT-huset pekar hon ut balkongen där de stod.

– Det var mamma och jag, och vi stod tillsammans med Emma Goldman.

När begravningståget började frågade man om de ville följa med i en av bilarna som skulle köra med i tåget. Annemarie och Elly ville gärna åka med men…

– Emma Goldman ville inte åka med för hon var redan väldigt gammal. Hon levde ju i England men hon råkade vara i Barcelona när Durruti begravdes.

Annemarie och Elly trängde sig ned på gatan och tog sig fram till den väntande bilen. Trängseln var fruktansvärd och alla var uppjagade. Plötsligt förvandlades det hela till en ren skräckupplevelse för Annemarie Götze.

– När jag skulle kliva in i bilen drämde någon igen dörren så att mitt finger krossades, säger Annemarie och visar upp sitt finger som, över 75 år senare, fortfarande är krokigt efter olyckan.

– Det blödde och det blödde… Det var ju hemskt att ha fått fingret krossat i bildörren. Och på en begravning dessutom. Då kan man ju få gråta men man får inte gå till läkaren. Det var bara att lida igenom, säger hon.

Ingen visste det då, men Buenaventura Durrutis begravning blev den sista riktigt stora anarkistiska manifestationen under inbördeskriget. Kommunisterna hade nu cen­tral­regeringen och ledningen för den republikanska armén i sitt grepp. I Barcelona hade CNT tvingats göra en rad eftergifter för att bibehålla den antifascistiska enigheten.

Efter påtryckningar från Madrid hade Kommittén för de antifascistiska miliserna lagts ned och CNT hade i stället gått med i lokalregeringen Generalitat. Men även där hade CNT börjat förlora sitt inflytande. På hösten 1936 framtvingades det slutgiltiga avsteget från principerna: anarkisterna gick med i centralregeringen där CNT fick fyra ministerposter.

Våren 1937 kände sig kommunisterna tillräckligt självsäkra för att attackera det revolutionära samhällsbygget i Barcelona. Den 3 maj anföll de Barcelonas centrala telefonväxel vid Plaza Cataluña som kontrollerades av personal från CNT. De lyckades erövra gatuplanet men de stoppades av kulspruteeld från anarkisterna på de övre våningarna.

Det var de tyska kommunisterna. De sökte igenom hela huset. De hittade ingenting.

I staden spred sig ryktet om kommunisternas anfall som en löpeld. Arbetarna i Barcelona gjorde vad de alltid gjort när de blivit attackerade. De försvarade sig. Barrikader restes i hela staden.

Många anarkister hade väntat länge på att få göra upp med kommunisterna och läget var kritiskt. Men CNT:s ledning stod fast vid sin samarbetslinje. Utan de sovjetiska vapensändningarna skulle kriget vara förlorat. CNT skickade flera kända namn till Barcelona för att försöka förmå stadens arbetare att lägga ned vapnen. CNT:s ledning tog sitt ansvar för republiken, men till priset av att anarkisterna fick ge upp många av sina samhällsbärande funktioner.

Efter att striderna upphört startade en våg av terror. Kommunisterna gjorde upp räkningen med sina fiender. Men de vågade sig inte på något frontalangrepp mot CNT. I stället attackerade de det lilla Moskvakritiska kommunistpartiet Partido Obrero de Unificación Marxista vars medlemmar förföljdes, arresterades och mördades. Kommunisterna inriktade sig även på de utländska anarkister som fanns i Barcelona. De hade ofta kommit till Spanien med falska pass och dokument och var därför tacksamma mål.

De tyska kommunisterna hade alltsedan krigets början upprättat listor över de tyska anarkisterna i staden och med hjälp av listorna påbörjades utrensningarna.

Annemarie Götzes far Ferdinand Götze visste att han var eftersökt och höll sig därför borta från hemmet.

En dag knackade det på dörren hos familjen Götze. I huset fanns Annemarie och Elly Götze och även Ellys syster Irma som råkade vara på besök.

– Det var de tyska kommunisterna. De sökte igenom hela huset. De hittade ingenting. Men jag hade fått en signalpistol. Om det var någonting så skulle jag skjuta med den för att varsko mina föräldrar… Den tog de med sig. Den var det enda de hittade. Och så tog de en massa privata papper som var värdefulla för oss men inte för dem, berättar hon.

– När de gick så tog de min mamma. Hon var ju känd som politisk. De visste att hon var emot kommunismen. Olyckligtvis så hade min faster precis kommit hem till oss. Då tog de henne också.

En polis stannade kvar i huset ifall fadern skulle komma hem. Men efter ett par dagar lämnade polisen huset. Annemarie Götze var nu ensam. Pappan hade gått under jorden och mamman satt i fångenskap.

– Vi hade några ankor och höns. I Spanien gick de förr i tiden omkring och sålde sådana där små kycklingar, och min pappa hade köpt fyra eller fem kycklingar och några ankor. De gick och pickade på vår bakgård och de hade nu blivit stora. Jag måste ju skaffa mat och så jag sålde dem till grönsakshandlaren som var en god vän till oss.

Annemarie Götze var orolig för sin mamma och hon började fundera på vad hon skulle ta sig till. Hon mindes hur hon tidigare följt en av grannfruarna till fängelset.

– Så då visste jag genom henne att man lämnade mat till sina fångar.

Annemarie Dagerman ordnade ett matpaket och tog sedan mod till sig och åkte till ”kommunisternas hemliga fängelse”.

– Där utanför hade de satt unga, inkallade killar som vakter, men kommunisterna kunde inte prata med dem själva. Det kunde ju jag eftersom jag talade både katalanska och spanska. Och jag envisades med att jag skulle in och träffa min mamma för att ge henne mat. Och de släppte in mig!

Mamma Elly och fastern Irma hade förts till den ökända så kallade ”checa” som kommunisterna inrättat på Calle Puerta del Ángel i Barcelonas centrum. Den låg i närheten av Plaza Cataluña, samma plats som telefonväxeln där majhändelserna hade startat. Här spärrade kommunisterna in oliktänkande och tortyr var en vanlig förhörsmetod. Inte alla kom därifrån levande.

– De sade att min mamma satt i förhör. Och så kom det fram en som sade att han var spanjor. ”Det kan du ju försöka inbilla någon annan”, sade jag.

Så kom min mamma fri, men min faster blev kvar i fängelset. Hon var egentligen inte politisk men hennes man tillhörde killarna kring Durruti.

Annemarie Götze kände genast igen den tyske kommunist som var en av befälhavarna på checan. Han visade sig vara en de kommunister som Annemarie och hennes farmor flera år tidigare hjälpt att smuggla flygblad i Tyskland.

– Han kände först inte igen mig, det hade alla fall gått i några år. Han stirrade. Och tack vare det, släppte han min mamma fri, berättar hon.

– Alltså, det var verkligen bara slump. Så kom min mamma fri, men min faster blev kvar i fängelset. Hon var egentligen inte politisk men hennes man tillhörde killarna kring Durruti.

Annemarie Götze fick senare höra att den tyske kommunistens tilltag kostat honom livet.

– Honom skickade de till Madrid och sköt. Han blev skjuten av sina egna.

Efter majhändelserna blev det riskabelt att kontakta de anarkistiska kamraterna.

– Då var det jag som fick hålla vår familjs förbindelser med CNT och IAA. CNT-­huset var övervakat så man kunde inte gå in genom huvudingången utan man fick smita in genom en annan dörr längre ned på gatan. Jag var hemmastadd i huset så jag visste hur jag skulle gå. Och jag hade ju varit med länge genom att jag hade varit med i Tyskland under illegaliteten redan innan jag kom till Spanien. Så jag visste ju hur psalmerna går, som man brukar säga.

I Barcelona fortsatte bombningarna. Anne­marie Götze berättar att många blev utbombade då deras hus förstördes och att flyktingar strömmade in till Barcelona från andra delar av Spanien. Familjen Götze lät ofta folk sova i deras hem.

– Man fick inte vara så noga på den tiden. Man fick dela säng med barn ibland och
ibland fick man avstå sängen och sova på golvet.

– En tid hade vi en fascists fru med sina barn i villan där vi bodde. Hon hade blivit utbombad nere i Barcelona. Man fick ju hjälpa varandra så gott man kunde. Det var en fråga om medmänsklighet. Vi måste väl bevisa att vi inte var så elaka människor som fascisterna ville ha det till, säger Annemarie Dagerman.

Ett hus i Annemarie Götze kvarter utsattes för en direktträff.

– Det blev helt bortbombat. 40 personer hade gått åt. Allihopa. Det var bara stort hål kvar. Det luktade lik i hela Barcelona, säger hon.

Staden hade blivit för farlig för Annemarie Götze. Hennes mamma bestämde sig för att skicka henne till Paris där hon skulle få bo hos några ryska anarkister som var vänner till familjen.

Annemarie Götze tog tåget till den franska gränsen. Men vid gränsen blev det problem. Som ensamt barn fick Annemarie inte lämna landet, utan återvända till Barcelona.

– På vägen tillbaks träffade jag tre bulgariska anarkister som skulle till Spanien och kämpa så jag tog dem med till Barcelona. När vi närmade oss bytte de om och satte på sig sådana där svarta skjortor med hög knäppning som de ryska anarkisterna brukade ha. Problemet var att fascisterna också brukade ha svarta skjortor. Jag försökte varna dem, men de lyssnade inte på det örat. Jag vet att de kom med i Durrutitrupperna. Men jag vet inte hur det gick för dem sedan, säger Annemarie Dagerman.

Mamma Elly blev minst sagt förvånad då Annemarie Götze plötsligt dök upp i Barcelona igen. Men hon fick inte stanna kvar.

Den österrikiska författarinnan Etta Federn hade bott på samma gata som familjen Götze. Hon var engagerad i den anarkistiska kvinnoorganisationen Mujeres Libres och hade arbetat som lärare på en av deras skolor. Annemarie Götze hade ofta varit där och hälsat på. På grund av bombningarna hade Etta Federn flyttat till det lilla samhället Blanes norr om Barcelona. Det bestämdes nu att Annemarie skulle få bo hos henne.

Kuststaden Blanes hade innan kriget varit ett slags kurort för överklassen. CNT hade ordnat så att utbombade flyktingar från Barcelona kunde bosätta sig i de många rikemanshus och villor som nu stod tomma och övergivna. I Blanes ansvarade Etta Federn för fyra skolor som inrättats av Mujeres Libres. Här undervisades barn och vuxna i enlighet med den frihetliga pedagogik som utvecklats av den katalanske anarkisten Francisco Ferrer.   Annemarie Götze blev en av eleverna, men hon blev också Etta Federns hög­ra hand och fick ofta hjälpa till i undervisnin­gen.

– Vi undervisade småbarnen på förmiddagarna, de lite äldre barnen på eftermiddagarna och de som skulle bli lärare på kvällarna. Man måste ju utbilda lärarna i Ferrers anda också!

Under inbördeskrigets slutskede återvände Annemarie Götze och Etta Federn till Barcelona. Etta Federn lämnade Spanien och reste till Paris.

I Barcelona hade Annemarie Götzes mam­ma börjat arbeta för det schweiziska Röda korset, en tjänst som i viss mån skyddade henne från kommunisternas förföljelser. Under tiden hade Ferdinand Götze lyckats ta sig ut ur Spanien. Vid gränsen hade han utgivit sig för att vara holländsk student och blivit insläppt i Frankrike. Från Paris hade han rest vidare till Norge.

Annemarie Götze och hennes mamma Elly lämnade Spanien 1938. De åkte från Barcelona med en av schweiziska Röda korsets bilar. Under resan fick de ofta hoppa ur bilen och gå efter vägarna.

– Vi fick gå som flyktingar för tyskarna och italienarna bombade även Röda korsets bilar.

Vid gränsen blev det återigen problem:

– De ville först inte släppa ut mig för att de trodde att min mamma smugglade ut ett spanskt barn. För då pratade jag nästan bara katalanska och spanska, säger hon.

De tog sig till Paris. Därifrån reste de vidare till Norge där fadern Ferdinand väntade på dem. Familjen var återförenad. Men då tyskarna invaderade Norge våren 1940 blev de tvungna att fly till Sverige. Under flykten kom Annemarie ifrån sina föräldrar.

– I Barcelona hade jag skottat snö på vårt tak och förfrusit mina fötter. Jag hade blivit opererad i Norge och jag hade fortfarande svårt att gå. Jag fick därför åka med en svensk man som skulle köra hem sin norska fru och deras dotter till Sverige. Mina föräldrar fick åka med en finsk buss som körde efter oss. Men bussen blev beskjuten av tyskarna och stannade då ett barn sårats i armen. Så då blev jag och mina föräldrar skilda åt, berättar hon.

I Barcelona hade jag skottat snö på vårt tak och förfrusit mina fötter.

Annemarie Götze lämnades ensam på den svenska sidan av gränsen. Hon kom till Karlstad där familjen hade bestämt att de skulle träffas om de kom ifrån varandra. Men föräldrarna var förvunna.

– Jag visste inte var de var den första tiden. Och de visste inte heller var jag var. Och jag hade inga papper så jag kunde inte bevisa vem jag var.

Annemarie Götze hamnade till sist i Stockholm där hon sökte upp de svenska syndikalisterna i SAC.

– Där kände Rudolf Berner och Axel Öster­berg igen mig eftersom vi hade träffats i Barcelona. SAC ordnade så att jag fick bo hos en familj som tog hand om mig.

De första månaderna i Sverige fick Annemarie Götze bo hemma hos Einar Stråhle och hans familj i på Lustigkullavägen i Gröndal strax utanför Stockholm. Einar Stråhle var en aktiv syndikalist som också var djupt engagerad i kampen mot nazismen.

Under tiden hade Annemarie Götzes föräldrar dykt upp i Sverige. De hade internerats i statliga flykting­läger. SAC gjorde stora ansträngningar för att få dem fria. Efter att Einar Stråhle gått i borgen som ”garantist” för dem hos Socialstyrelsen släpptes de.

Till sist kunde Elly och Ferdinand Götze ta sig till Stockholm där dottern fanns. Till en början bodde de hos Einar Stråhle men snart fick de hyra ett rum och kokvrå på Brännkyrkagatan på Södermalm i Stockholm.

Från Tyskland kom nyheter om deras släktingar. Fastern Irma hade lämnat Spanien och återvänt till Tyskland. Där hade hon och farmodern gripits av nazisterna och satts i koncentrationslägret i Ravensbrück. Irmas man Karl Brauner hade fängslats av kommunisterna i Spanien men han hade lyckats rymma och tagit sig till Frankrike. Alla hade överlevt kriget.

I Sverige blev familjen Götze snabbt aktiva i SAC. På Syndikalistiska ungdomsförbundets möten träffade Annemarie Götze den unge svenske syndikalisten Stig Dagerman. Stig Dagerman flyttade in hos familjen Götze på Brännkyrkagatan.

Det unga paret fick bo i familjens kokvrå. Efter att de gift sig skaffade de en egen lägenhet i Sundbyberg. Här föddes deras båda söner Rainer och René.

Sundbyberg 1943. Från vänster: Ester Jansson, Ferdinand Götze, Annemarie Dagerman, Egon Dagerman, Stig Dagerman, Helmer Jansson och Elly Götze.
Sundbyberg 1943. Från vänster: Ester Jansson, Ferdinand Götze, Annemarie Dagerman, Egon Dagerman, Stig Dagerman, Helmer Jansson och Elly Götze. Foto: Arkivbild

Men Annemarie Dagermans senare historia som hustru till den berömde författaren är redan väl känd och omskriven.

– Nu kan ni skriva att kärringen har pratat som en kvarn. Eller som en porlande bäck kanske, det låter ju lite finare, säger Annemarie Dagerman och skrattar.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Erik Helgeson i Arbetsdomstolen
Facket menar att GRT brutit mot sammanlagt sex olika paragrafer i uppsägningen av Erik Helgeson. Foto: Vendela Engström

Hamnfacket stämmer arbets­köparen efter uppsägning av Helgeson

Striden om den sparkade vice ordföranden i Hamnarbetarförbundet, Erik Helgeson, går vidare. Nu stämmer facket arbetsköparen GRT i Arbetsdomstolen med skadeståndskrav på nästan 1,8 miljoner kronor.

– Ett av de mest uppenbara försöken att tysta en facklig som jag har sett på länge, säger Hamnarbetarförbundets juridiska ombud Frederick Batzler i ett uttalande.

Det var i februari tidigare i år som Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson sparkades från jobbet vid Roro-terminalen i Göteborgs hamn. Det med hänvisning till att han skulle vara en ”säkerhetsrisk” i samband med blockaden av israeliskt krigsmaterial. Något varken polisen eller Justitiekanslern, JK, höll med om.

Under torsdagsmorgonen lämnade Hamnarbetarförbundet in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen, AD, där de yrkar på att uppsägningen ska ogiltigförklaras. Facket kräver även skadestånd på drygt 1,7 miljoner kronor.

Frederick Batzler är Hamnarbetarförbundets juridiska ombud
Frederick Batzler. Foto: Vendela Engström

– Detta är ett av de mest uppenbara försöken att tysta en facklig röst och försvaga den fackliga organisationen som jag har sett på länge. Erik Helgeson har blivit måltavla på grund av sitt fackliga engagemang för fackets medlemmar och sin centrala roll i hamnarbetarförbundet. GRT:s agerande är ett försök att skrämma och underminera det fackliga arbetet, säger Frederick Batzler i samband med att stämningen skickades in.

Hamnarbetarförbundet skriver i sin stämningsansökan att arbetsköparen brutit mot sammanlagt sex paragrafer i förtroendemannalagen, medbestämmandelagen och lagen om anställningsskydd.

För det kräver de nu skadestånd på sammanlagt 1,77 miljoner kronor. Dels till facket men också 880 000 kronor till Erik Helgeson. Något tidningen Arbetsvärlden var först att rapportera om.

När AD väntas ta upp stämningen är ännu oklart.

Publicerad
2 weeks sedan
Nyheter från TJ är en ny satirvinjett i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery/ TT, Jessica Gow / TT , Pontus Lundahl / TT. Montage: Arbetaren

Regeringen vill införa kränknings­kanon för tjänstemän

Nyheter från TJ Tidöregeringen tänker inte stanna vid att bara göra det kriminellt att förolämpa tjänstemän. Nu planeras en nationell kanon som ska göra det lättare för befattningshavare i offentlig tjänst att känna igen systemhotande förolämpningar från allmänhetens sida. TJ har fått ta del av ett första utkast.

Som Arbetaren och andra medier rapporterat om blir det från den 2 juli i år åter kriminellt att skymfa tjänstemän i Sverige. Fram till 1976 rådde en gammal lag mot denna specifika form av förolämpning – men det året slopade mjukismajoriteten i DDR-Sveriges riksdag Brottsbalkens förbud gällande ”missfirmelse mot tjänsteman”.

1987 avskaffades även det särskilda förbudet mot ”missfirmelse mot krigsman”. Tjänstemän och krigsmän har därefter bara kunnat luta sig mot de allmänna straffrättsliga bestämmelserna om förolämpning, vilket gjort att de kunnat behandlas nästan som vilka människor som helst.

Med den nya lagen om ”förolämpning mot tjänsteman” är det slut med det – samhällsfientliga verbala illgärningsmän kommer från mitten av sommaren åter att få smaka lagens långa arm.

Nationell kanon

Under de gångna decennierna av förolämpningsanarki verkar dock många systemhotande smädelser ha fallit i glömska. Tjänstemännen löper helt enkelt risk att inte känna igen en förolämpning när de hör en. Därför föreslår Tidöpartierna nu att det införs en nationell kanon rörande tjänstemannakränkningar.

– Verbala angrepp på befattningshavare är en splittrande kraft i ett samhälle. Mycket av de kunskaper om bitande förolämpningar som var självklara för tidigare generationer är i dag inte lika givna. Det finns ett starkt behov av gemensamma referensramar i vårt demokratiska samhälle, säger Misse Gurlasson, statssekreterare hos ecklesiastikminister Berlina Svärdsliljekust, när TJ kontaktar regeringskansliet för en kommentar om kanonplanerna.

En kommitté med uppdraget att ta fram ett förslag till kränkningskanon har redan inrättats under ledning av Lars Brädgårdh, professor i det förgångna i Amerika. TJ har fått ta del av Brädgårdhs första utkast. Det innehåller en systematisering av de genom historien vanligast förekommande typerna av tjänstemannaförolämpningar, som Brädgårdhs team sammanställt i olika tematiska kategorier.

 – Vi ser att kränkningarna följer ett i grunden likartat mönster, nästan oberoende av tid och rum, säger Lars Brädgårdh. Han ger några exempel ur det påbörjade kanonförslaget.

– På 1880-talet kunde man från de lägst stående delinkventerna ofta höra skymfer som ”Konstapeln är, med förlov sagt, ett redigt oborstat jordpäron”, en på den tiden mycket nedsättande smädelse.

Polis, polis, potatisgris

Under 1900-talet förenklades samma utrop till den nästan förföriskt enkla frasen ”Polis, polis, potatisgris”. I dag står ordningspoliser frågande inför nutida motsvarigheter som ”Ayna, jag svär på Gud, du är en osnittad pommes, jao”. Men det är i grunden helt samma förolämpning, bara det att vi förlorat förmågan att känna igen den.

Lars Brädgårdh fortsätter:

– Man kan säga att vi ger vårt bidrag till att värna tjänstemännens livsluft från verbala föroreningar. Det blir en sorts luftvärnskanon.

Regeringens proposition om en kanon för tjänstemannakränkningar förväntas presenteras under kyndelsmässodagen nästa år.

Några utdrag ur förslaget till nationell kränkningskanon:

Kategori 15: Negativa anspelningar på socialtjänsthandläggares civilstånd och amorösa preferenser

”Det är allom bekant att kommandoran haver knutit hymens band med sina dagars upphov.”

(Yttrat av Bös-Henny i Backen. Upptecknat på fattighuset i Seglora socken, 1875.)

”Motherfucker.”

(Yttrat av Kenneth L. Upptecknat på socialkontoret i Huddinge centrum, 1973.)

 ”Jag vet du är mofo, du behöver inte flexa det.”

(Yttrat av Minou A. Upptecknat på Råd & stöd i Östhammar, 2024.)

Kategori 19: Vandelssmädelser riktade mot tjänstemän inom skatteuppbördsväsendet

”Fogden är själv alla skabbhalsars och pickelhäringars överman, änna.”

(Yttrat av Jonas B. Upptecknat på mantalskontoret i Göteborg, 1898.)

”Du är så jävla röten.”

(Yttrat av Britta M. Upptecknat på skattekontoret i Lidköping, 1971.)

 ”Femton lax? Det kunde du ha sagt innan du ghostade mig i tolv veckor, smuts.”

(Yttrat av Wilma Z. Upptecknat i Skatteupplysningens centrala samtalslogg, 2025.)

Kategori 24: Rektalt orienterad förolämpning av skolpersonal

”Magistern kan taga sin ynkeliga griffel och stoppa upp den där ryggen byter namn.”

(Yttrat av Karl E. Upptecknat på Linköpings högre allmänna läroverk, 1869.)

”Ta dig i häcken, Ljungberg.”

(Yttrat av Eva-Lena V. Upptecknat på Lundaskolan i Jordbro, 1971.)

 ”Och om jag inte vill få in det i skallen då? Du kanske kan få in det i din bussy?”

(Yttrat av Liam A. Upptecknat på Spånga gymnasium, 2023.)

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Amalthea Frantz är Arbetarens chefredaktör. Foto: Vendela Engström

Amalthea Frantz:
Svenskt Närings­livs mål med hamnstriden

Allt som begränsar anställdas möjligheter att påverka sina jobb leder till sämre villkor för alla, oavsett fackförening. Detta borde vara en självklarhet. Men LO och Socialdemokraterna har, tillsammans med Svenskt Näringsliv, öppnat för just det. Nu är de stora facken tysta. Medan näringslivet går ut hårt i hamnkonflikten.

Konflikten i svenska hamnar fortsätter. Om arbetsköparna får som de vill öppnar det för stora negativa konsekvenser för alla fackföreningar, alla anställda.

Det är avtalsrörelse år 2025. För sex år sedan, 2019, försämrades arbetares rätt att ta strid i Sverige. Då genomfördes en lagändring som ofta kallats ”antistrejklagen”

Den har gjort det snudd på omöjligt att strejka för annat än för att få kollektivavtal. Och med kollektivavtal följer fredsplikt, vilket betyder: förbjudet att ta till strejk, eller några andra stridsåtgärder. 

Men redan på hamnstrejkens första dag försökte Transportföretagen förmå Arbetsdomstolen, AD, att omtolka lagen ännu snävare: om det redan finns kollektivavtal med ett fack, så ska andra fack bara få ta strid för ett avtal som är identiskt med det första. 

Risk för riktiga skitavtal

Det skulle öppna för riktiga skitavtal i framtiden. Företag skulle enklare kunna ägna sig åt avtalsshopping. Alltså välja bort ett facks kollektivavtal och teckna ett förstahandsavtal med ett annat – som ger de anställda till exempel lägre löner och mindre inflytande. 

Vi skulle säkert också se försök att teckna avtal med det som kallas gula fackföreningar

Det skulle då inte spela någon roll ifall facket som sedan vill ha ett andrahandsavtal är LO, eller en mindre fackförening. Eller hur många som är medlemmar i vilket fack. 

Näringslivet kämpar för att ta ännu mer makt

Tack och lov bedömde AD att Hamnarbetarförbundets pågående strejk är laglig. Men domstolen var inte enig. Av de sju ledamöterna var två, arbetsköparrepresentanterna, emot.

Och striden fortsätter – uppenbarligen står mycket på spel. Svenskt Näringsliv varnar för ”kaos på arbetsmarknaden”. Sveriges Hamnars chefsjurist Andreas Modig tvekar inte att offentligt kalla Hamnarbetarförbundet för ”autonomt vänsterförbund” för att svartmåla dem. 

Hamnarbetarförbundet beskriver hur Sveriges Hamnar och Transportföretagen går ut med ”medvetet vilseledande faktafel” om strejkens kostnader. 

Allt är ett led i en politisk kampanj för ännu större inskränkningar i den fackliga konflikträtten.

Vi varnade – sossarna genomförde 

Det är just detta som den skamliga antistrejklagen har öppnat för. Det var just det nätverket Strike back – Försvara strejkrätten, och tidningar som Arbetaren, varnade för. Det helt uppenbara: allt som begränsar fackföreningars möjlighet att påverka, leder till sämre villkor för alla anställda. Makten förskjuts ännu mer, från arbetare till arbetsköpare.

De flesta LO-förbund reagerade också spontant och självklart negativt. År 2018 sade 12 av 14 LO-förbund nej till förslaget att inskränka strejkrätten.

Men ledningarna ändrade sig senare, trots stundtals hårt motstånd från sina egna medlemmar.

Därför vill vissa fack ha antistrejklagar

Bakgrunden var, förstås, att Svenskt Näringsliv sedan länge ville begränsa anställdas rätt att kämpa för bättre villkor. Men de fick som de ville via en överenskommelse med facken LO, Saco och TCO. Som den socialdemokratiskt ledda regeringen sedan så snabbt de kunde gjorde lag av år 2019. 

Varför är det här så viktigt för de stora facken och partierna? Det handlar om makt, prestige – och rädsla för radikala fackföreningar.

De stora facken vill inte ha någon konkurrens om medlemmar. Ledningarna vill mest samverka med näringslivet och göra karriär. De hoppas få fördelar om de är tillmötesgående.

Frågan om just Göteborgs hamn kom att handla om prestige. Men det finns förstås också en verklig oro. 

De stora facken tappar medlemmar. Och de vill för allt i världen inte att missnöjda anställda ska gå med i radikala fackföreningar som Hamnarbetarförbundet, syndikalistiska LS eller andra fristående fack. 

De vill hellre ge bort sin sista makt till motparten, näringslivet. Det går inte att tolka de senaste årens utveckling på något annat sätt. 

Lagen kommer slå mot alla fack

Men utvecklingen slår ju tillbaka på alla fackföreningar. Medlemmarna blir inte nöjdare. De förtroendevalda blir mer och mer utsatta. (Just det är en viktig fråga i den pågående konflikten.)

Och blir det som näringslivet vill så blir även LO, Saco, TCO och alla andra fack med tiden undanträngda på arbetsplatserna.

De stora facken kan knappast på riktigt tro att deras medlemmar gynnas av att arbetarrörelsen i stort tappar mark. Men vad de faktiskt vill är svårt att få svar på. I den aktuella hamnkonflikten ligger de lågt. Inga utspel i medierna. 

Det andra facket i hamnarna, LO-förbundet Transport som redan tecknat ett avtal, är tyst. Den senaste veckan har Arbetaren via mejl, telefon och sms sökt både ledning och lokalavdelningar för att fråga: Hur ser ni på Hamnarbetarförbundets krav? Vad tycker ni om arbetsköparnas kampanj? Hur är det att jobba där många kollegor strejkar? 

Till slut fick vi svar: De avböjer att kommentera i dagsläget.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Palestinsk fånge släppt från israeliskt fängelse.
En släppt palestinsk fånge i tårar när han anländer till Khan Younis i februari 2025, efter att ha suttit i ett israeliskt fängelse. Foto: Jabdel Kareem Hana/TT

Stoppa Israels våldsamma förtryck av fängslade palestinier

Den 17 april var palestinska fångars dag. Dagen, som uppmärksammar de tusentals rättslösa palestinier som hålls inlåsta i israeliska fängelser och förvar gick obemärkt förbi svenska medier och makthavare. Josefine Rasmusson och Bianca Mirani från nätverket Psykologer för Palestina kräver att Israels systematiska frihetsberövande och tortyr av palestinier stoppas.

I mer än sextio års tid har Israel byggt upp ett parallellt rättssystem för de ockuperade områdena, som bygger på förtryck av den palestinska befolkningen samt bestraffning och omöjliggörande av motstånd mot ockupationen.

Systemet, som har kritiserats för att vara djupt rättsstridigt, består av fängelser, administrativa förvar och militärdomstolar. I förvar hålls frihetsberövade utan dom på obestämd tid och av dem som når rättegång blir 90 procent fällda. För en palestinier är hotet om att frihetsberövas alltid närvarande, och det kan ske på lösa grunder, som att ha deltagit i sammankomster som misstänks ha ett politiskt syfte. Sedan år 1967 har minst en miljon palestinier frihetsberövats.

Efter den 7 oktober 2023 har Israel påtagligt ökat antalet gripanden och i slutet av december 2024 hölls 9 619 palestinier fängslade i administrativa förvar eller fängelser. Människorättsorganisationer rapporterar samtidigt om en eskalering av våld mot de som frihetsberövats. I en av BT’Selems rapporter vittnar 55 tidigare fångar ingående om den tortyr som de och andra har utsatts för: systematiskt och grovt utstuderat fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp, förnedring, svält, uttorkning och sömndeprivation. Samtidigt nekas de också grundläggande medicinsk vård.

Många palestinska barn i israeliska fängelser

Inte ens barn fredas från det systematiska frihetsberövandet. Enligt den palestinska människorättsorganisationen Addamer hålls i nuläget 350 barn, varav flera under 15 år, frihetsberövade. Flera källor rapporterar att barnen utsätts för svält, misshandlas svårt, nekas medicinsk vård och förvägras besök från sina familjer. 22 mars i år dog 17-årige Walid Ahmad av svält och uttorkning i fängelset Meggido. Obduktionen av Walid visade på långvarig svält, skabb och allvarliga inre skador från misshandel, för vilka han nekades medicinsk vård.

En stadig ström av vittnesmål visar det våldsamma och systematiska förtryck som palestinier utsätts för dagligen. Vi ser halvnakna, bakbundna män sittande på knä på marken med de israeliska militärernas automatvapen tätt bakom sig. Vi ser gripna människor transporteras bort, sammanfösta på lastbilsflak. Vi ser hur fångar misshandlas och våldtas av fängelsevakterna. Vi ser hur de fångar som till slut släpps bara är skinn och ben och vi ser spåren av de traumatiserande övergreppen.

Att tiga är att normalisera

Ingen kan förneka att Israel om och om igen bryter mot mänskliga rättigheter, såväl utanför som innanför fängelsecellerna. Ändå fortsätter de att utföra dessa övergrepp utan att det får några som helst konsekvenser. Ingen kan heller hävda att vi inte vet vad den palestinska befolkningen utsätts för. Men när antalet når 10 000 riskerar vi att drabbas av psykologisk avtrubbning – då lidandet blir så omfattande att siffrorna suddar ut konturerna hos de enskilda, verkliga människorna.

Vi får inte fortsätta förbli tigande åskådare till det våld som fortgår, eftersom att tiga är att normalisera. Att se på medan systematiska övergrepp pågår är oförenligt med vårt ansvar som medmänniskor. Vi har en skyldighet för det samhälle vi gemensamt bygger och för hela den palestinska befolkningens överlevnad och frihet. Det är genom våra handlingar som vår medmänsklighet får möjlighet att ta verklig form.

Josefine Rasmusson, Psykologer för Palestina
Bianca Mirani, Psykologer för Palestina

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Hamnarbetarförbundet sympatistrejk uppsala universitet Uppsala LS syndikalisgterna Ninian Gabriel Kuhn
Ninian Sassarinis-McGowan, student vid Uppsala universitet och ledamot i SAC:s centralkommitté och Gabriel Kuhn, generalsekreterare SAC Syndikalisterna är kritiska till hur Uppsala universitets ledning har hanterat Syndikalisternas solidaritetsstrejk med Hamnarbetarförbundet. Foto: Vendela Engström, privat

”Uppsala universitet stängde ute sympatistrejk”

Förra veckan sympatistrejkade den syndikalistiska driftsektionen vid Uppsala universitet i solidaritet med Hamnarbetarförbundet och deras kamp för ett nytt kollektivavtal. Under dagarna som sektionens medlemmar lade ner sitt arbete besökte de olika delar av universitetets utspridda campusområden. Vid den administrativa byggnaden, som normalt är öppen för allmänheten, möts de av väktare och låsta dörrar. Ninian Sassarinis-McGowan och Gabriel Kuhn undrar vad det betyder för både medlemmarnas arbetsrelaterade rättigheter och den akademiska friheten när universitetet stänger ner kritisk diskussion.

Relationen mellan de som äger produktionsmedel och de som producerar är i Sverige ganska kraftigt reglerad av lagar och kollektivtavtal framtagna av organisationer som i teorin ska representera parterna, det vill säga arbetsköparna och arbetarna. Denna relation är vad den svenska arbetsmarknadsmodellen grundar sig i och är något många i Sverige är stolta över och ser som en byggsten i det som uppfattas som en demokrati. Modellen går alltså ut på att parterna ska komma överens genom dialog och förhandling. När överenskommelse träffats så formaliseras det i avtal och dessa avtal blir sedan en slags norm för den sektor som avtalet gäller. Den här typen av avtal täcker stora delar av arbetsmarknaden.

Till andra sådana byggstenar brukar grundlagar som yttrandefriheten och tryckfrihetsförordningen räknas, liksom (åtminstone delar av) regeringsformen som bland annat fastställer och skyddar folkets rätt att demonstrera. 

De flesta förstår inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter som något inherent anti-demokratiskt, eftersom tystande av åsikter, framförallt de som ifrågasätter maktförhållanden, är ett sätt att slå ner kritisk debatt och motstånd mot den rådande ordningen. 

Den svenska modellen gör ett bra jobb på att moderera motstånd så att det kan anses som lagom. Du och dina arbetskamrater får säga ifrån lagom mycket och på ett sätt som är behagligt och hanterbart för arbetsköparen. Samma sak gäller exempelvis demonstrationer; du får demonstrera lagom mycket och på ett sätt och på en plats där de som behöver höra protesterna kan välja att inte göra det genom att helt enkelt inte vara där.

Arbetsköpare respekterar lagen när det passar dem

När det däremot tas till faktiska åtgärder, såsom Hamnarbetarförbundets blockad mot vapenexport till Israel, så har det gått för långt. Det markerade arbetsköparen GRT snabbt genom att säga upp vice ordförande Erik Helgeson. Sättet de gjorde detta på är föremål för rättstvist och kan komma att kosta dem stora summor pengar (tack vare den svenska modellen) men det gör inget eftersom de är den kapitalstarka parten och kan fortsätta vara arbetsköpare som bara respekterar lagen när det passar dem (också tack vare den svenska modellen). Det kostar lite, men det är värt att tysta ner och kväva motståndet. 

Nu är Hamn i konfliktläge med arbetsköparsidan för att landa ett avtal som stärker förtroendevaldas rättigheter, så att det blir svårare för arbetsköparna att tysta ner fackligt motstånd. Både med tanke på arbetsköparens agerande, och de politiska vindarna som blåser över världen så känns det viktigt att fackföreningar får igenom det stärkta skyddet. Stövelklamp ska bemötas hårt och fackliga stridsåtgärder är ett av de skarpaste försvaren vi har. Vi backar Erik Helgeson och Hamnarbetarförbundet helhjärtat.

Solidaritetsstrejk med Hamnarbetarförbundet

En driftsektion av SAC Syndikalisterna, som strejkade i solidaritet med Hamnarbetarförbundets blockad, är driftsektionen på Uppsala Universitet. Förra veckan varslade de om sympatistrejk igen. Den här gången i samband med Hamnarbetarförbundets strid om ett bättre kollektivavtal. Samtidigt fortsätter sektionen sitt stöd för arbetsplatsrelaterade initiativ kring åtgärder mot folkmordet i Palestina.

Men när den strejkande sektionen kommer till universitets administrativa byggnad – den delen där den arbetsköpande ledningen faktiskt sitter – så stängs de ute av Uppsala universitet. De vill dela ut flygblad och informera om sin varslade, tillåtna stridsåtgärd. Och då är det inte lagom motstånd längre. Arbetarna försöker sprida motståndet och de försöker tvinga arbetsköparen att lyssna. 

Polis till platsen

Efter långa diskussioner med väktare kallas polis till platsen. Universitetet ringer alltså in statens våldsmonopolsutövare på sina egna anställda, hellre än att låta dem utöva sina rättigheter. Sektionen beskriver situationen för polisen, som inte kan hänvisa till några lagparagrafer annat än att ”det är samma sak som att [ni] får bestämma vem som får och inte får komma in i [er] lägenhet”. Det är svårt att låta bli att undra vems lägenhet Uppsala universitet är? Och kanske ännu viktigare: vad är Uppsala universitet hem för? Inte yttrandefrihet och kritisk tänkande? 

I Uppsala Universitets ”Mål och strategier”, dess viktigaste styrdokument, beskrivs ’akademisk frihet’ och ’studentinflytande’ som grundläggande principer för universitetets gemensamma värderingar. Där står att universitetet ska ”bidra till en öppen och kunskapsbaserad samhällsdebatt där yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är centrala utgångspunkter” samt att ”den interna kulturen kännetecknas av en öppen, saklig och kritisk diskussion”. 

Hur bidrar det till öppen, saklig och kritisk diskussion att ringa polisen på doktorander i strejk? Vad betyder det för vårt samhälle när strejkande doktorander inte tillåts sprida sitt budskap? Vad händer när lagliga fackliga solidaritetsåtgärder bemöts av lagligt tveksamma uppsägningar?

Angrepp mot akademiska friheten

Jo, då plockas landet lagoms ’demokratiska byggstenar’ bort, sakta men säkert. Vad det kan betyda i längden ser vi i USA där angreppet mot den akademiska friheten har tappat alla tyglar.

År 1912 var Sveriges mest kända syndikalist, Joe Hill (född som Joel Hägglund), aktiv i Industrial Workers of the World, IWW:s, ”free speech fights”. Det finns en stolt tradition av fackligt engagemang i just denna fråga. Det är på tiden att komma ihåg det – och fortsätta kampen.

Grundläggande rättigheter ska inte kunna förhandlas bort, de måste försvaras med alla medel tillgängliga.

Ninian Sassarinis-McGowan, student vid Uppsala universitet och ledamot i SAC:s centralkommitté

Gabriel Kuhn, generalsekreterare SAC Syndikalisterna

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Martin Berg, ordförande i Svenska Hamnarbetarförbundet
Martin Berg är inte nöjd med medlarnas bud i den pågående hamnkonflikten. Foto: Adam Ihse/TT och Simon Eliasson/TT

Strejken fortsätter: Medlarnas bud ”innehålls­mässigt tomt”

Konflikten i Sveriges hamnar fortsätter. På tisdagsmorgonen tackade Hamnarbetarförbundet nej till medlarnas bud som de menar inte innehöll några som helst av fackets krav.

– Vi kämpar för att försöka få till stånd förbättringar som skulle påverka våra medlemmars vardag. Det här var innehållsmässigt tomt och exakt samma sak som vi undanbad oss för en vecka sedan, säger förbundsordförande Martin Berg i en kommentar.

Det var under måndagskvällen som Hamnarbetarförbundets delegation träffade medlarna i den infekterade konflikten med arbetsköparorganisationen Sveriges Hamnar på plats i Stockholm.

Medlarnas bud innehöll ”ingenting”

Facket fick ett bud om avtal som enligt Martin Berg inte innehöll några som helst förbättringar rörande vare sig förstärkt skydd för förtroendevalda eller villkoren för inhyrd hamnpersonal.

Därför svarade Hamnarbetarförbundet redan några timmar senare, vid tiotiden på tisdagsförmiddagen, nej till medlarnas bud. Därmed fortsätter strejken.

– Vi har försökt vara kreativa och inte avfärda några uppslag för att nå en godtagbar lösning, men ingenting är ingenting, säger Martin Berg.

Arbetaren har under senaste dagarna även sökt Transportarbetarförbundet, som också organiserar svenska hamnarbetare, för en kommentar hur de ser på den pågående konflikten som de själva alltså inte deltar i. Ingen på Transport har ännu svarat.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
En person som håller i en låda fylld med mediciner.
Kostnaden som sjuka ska betala för mediciner kommer öka. Foto: Janerik Henriksson/ TT

Höjt tak i högkostnads­skyddet: ”Ska jag skippa maten helt?”

Den 1 juli höjs egenavgiften för läkemedel från 2 900 till 3 800 kronor. Arbetaren har pratat med Jessika Fernström som har sjukdomen ME och undrar hur pengarna ska räcka till. – De som har makten har inte koll på hur det ser ut för oss, säger hon.

Den 22 maj röstade riksdagen ja till Tidöregeringens förslag om höjd egenavgift inom högkostnadsskyddet. Det innebär att taket i högkostnadsskyddet höjs från 2 900 till 3 800 kronor. Patienterna ska alltså från 1 juli betala upp till 900 kronor mer per år för receptbelagda läkemedel.

Det är en höjning och ett lagförslag som hade föregåtts av hård kritik och många protester från sjuka och äldre. I en nyligen publicerad debattartikel i Dagens medicin (21/5) kallar forskaren Susanne Nielsen och Vårdförbundets förbundsordförande Sineva Ribeiro, höjningen för ett ”experiment med folkhälsan”.

Samma dag som riksdagen röstade igenom regeringens hårt kritiserade lagförslag om höjd egenavgift för läkemedel anordnade också en rad organisationer en demonstration utanför riksdagshuset, vilket Arbetaren rapporterade om. 

Kritikerna har varit många och flera remissinstanser har varnat för att höjda egenavgifter kommer slå hårt mot redan utsatta grupper i samhället. Sveriges kommuner och regioner, SKR, skriver i sitt remissvar att om fler personer får svårt att betala för sina läkemedel finns risk att de avstår från medicinering, vilket i längden kan leda till ett ökat behov av snabba sociala insatser från kommunernas socialtjänst. 

Kostnader staplas på varandra

En av de drabbade är Jessika Fernström. Hon är en av närmare hundra personer som hör av sig till Arbetaren, efter en efterlysning i sociala medier, och vill berätta om hur ökade kostnader för läkemedel slår mot henne som individ.

På grund av sin sjukdom befinner sig Jessika Fernström majoriteten av sin tid i sängen. Foto: Privat

– Gräsligt, vi har inte pengar. Vi har inte råd, säger Jessika Fernström som har sjukdomen ME .

ME är en allvarlig kronisk multisystemsjukdom som påverkar nervsystem, immunförsvar och energiproduktion. Symtomen omfattar bland annat mental och kognitiv energilöshet, smärta och PEM, post-exertional malaise, vilket innebär att ansträngning leder till sämre mående några dagar efteråt. Riksförbundet för me-patienter, RME, skriver att forskning och läkarerfarenheter konstaterat att sjukdomen är en av världens mest funktionsnedsättande sjukdomar. 

– Jag har inte köpt kläder på 5 år. Jag är sängbunden och har påslakan som är så trasiga att de inte går att laga, men jag har inte råd att köpa nya, säger Jessika Fernström och berättar att hennes sjukdom innebär att hon oftast ligger i ett tyst och mörkt rum. Ytterligare ett av symtomen är nämligen överkänslighet för ljus, ljud och doft.

Men det är inte bara ökade utgifter för läkemedel som gör det svårt att vara sjuk i dag. Kostnader som staplas på varandra för de som är sjuka och risken för dem att bli utförsäkrade och förlora sin sjukpenninggrundade inkomst, SGI är andra stressmoment i vardagen. Dessutom tvingas också många som är sjuka att lägga stor del av sin ork på byråkrati och att kämpa för sina rättigheter.

Piller i en rad.
Mediciner är inte den enda utgift som följer med att vara sjuk. Foto: Janerik Henriksson/TT

Jessika Fernström räknar upp en rad utgifter som hon har på grund av att hon är sjuk; vård, sjukresor, hemsjukvård, hemtjänst och larm.

– Allting kostar extra, även om det är subventionerat är det inte i relation till vad vi har att röra oss med. Sjukersättningsnivåerna är uträknade i ett helt annat klimat, då var inte maten så här dyr. Har man hemtjänst ökar den kostnaden varje år, men det är inte som att ersättningen ökar i samma grad. Så det blir bara värre och värre för varje år, säger hon.

”Jag har inte gått på bio på 10 år”

Jessika Fernström unnar sig aldrig något extra, det som skulle kunna kallas nöjen. Så hon undrar vilka kostnader de som bestämmer tänker sig att hon ska dra ner på.

– Jag äter i snitt en gång om dagen. Ska jag skippa maten helt? Tycker ni att jag ska sänka värmen? Jag kan inte värma upp min kropp själv. Jag tror att de som har makten inte har koll på hur det ser ut för oss, säger hon och tillägger:

– Vi har inte samma möjlighet att göra val som de med makt har. Jag har till exempel inte gått på bio på tio år. Sist jag var ute med vänner utanför huset var i februari förra året.

Jessika Fernström för några år sedan. Foto: Privat

Att inte ta sin medicin skulle förvärra hennes tillstånd.

– Det är inte så att jag väljer att ta medicin, det är saker jag måste ha. Om jag inte tar det blir jag ännu sämre. Blir jag det blir jag inlagd och får mat genom peg (ett medicinskt hjälpmedel för sondmatning red. anm.).

2016 blev Jessika Fernström sjukskriven på 75 procent. När hon inte kunde gå tillbaka och arbeta 100 procent igen förlorade hon sin SGI.

– Jag hade 4000 kronor i ersättning i fyra år. Jag förlorade precis allt, säger hon.

Jessika Fernström pekar på att skatten på sjukersättning är den högsta i Sverige, sedan det införts jobbskatteavdrag och även pensionsavdrag. 

– Det tycker jag är orättvist, vi har inte valt att bli sjuka. Varför höja kostnader när vi redan ligger så dåligt till? Ersättningar utifrån våra socialförsäkringar måste följa hur det ser ut i omvärlden. Jag har liksom inga möjligheter att jobba några extra timmar för att få in lite extra pengar, säger hon.

Regeringen lovar följa upp

Socialstyrelsen och Myndigheten för vård och omsorgsanalys, som båda var remissinstanser i frågan om höjd egenavgift, har pekat på behovet av analyser för hur förändringen påverkar olika patientgrupper med låga inkomster.

På en presskonferens i mars i år får sjukvårdsminister, Acko Ankarberg Johansson, (KD) frågan om hon ser en risk för att sjuka inte kommer ta ut sina mediciner och att det kan leda till ökade kostnader för sjukvården.

– De riskerna finns och det är få som tycker att det är bra med höjda egenavgifter, svarar Acko Ankarberg Johansson.

Sedan hänvisar hon bland annat till en rapport från Myndigheten för vård och omsorgsanalys och International Health Policy Survey, som visat att det i nuläger är få äldre som avstår från hälso- och sjukvård på grund av kostnader.

Acko Ankarberg Johansson (KD), sjukvårdsminister, under en pressträff om propositionen som innebär att taket i högkostnadsskyddet för läkemedel höjs.
Sjukvårdsminister, Acko Ankarberg Johansson, under en presskonferens om förändringarna gällande högkostnadsskydd. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Acko Ankarberg Johansson sade också att regeringen kommer följa utvecklingen, det vill säga om man fortsatt tar ut sina läkemedel eller om den utveckling som flera remissinstanser varnar för blir verklighet.

– I dag finns en möjlighet, en lagstadgad skyldighet för apoteken att erbjuda att dela upp betalningen månadsvis. Är det fler som väljer det? Hur fungerar det? Är det ett system som räcker till?, sade sjukvårdsministern på presskonferensen.

På frågan varför sjukvårdsministern väljer att prioritera villkoren för dem som utnyttjar rot och rut istället för att lägga pengarna på detta att hålla högkostnadsskyddet nere svarar Acko Ankarberg Johansson att hon säkerställer att man ökar läkemedelskostnaderna med sex miljarder i budgeten, varav egenavgifter är en halv miljard i år. Året efter är prognosen för läkemedelskostnader 11 miljarder och egenavgifter ökar med två miljarder.

– Det är en avvägning som jag gör för att säkerställa att vi kan betala de läkemedel som patienterna behöver, samtidigt som den yttersta gränsen, frikortet för de med störst behov, kan behållas, säger hon.

Frikortet ligger kvar på 7 117 kronor, vilket innebär en 100 procentig rabatt när man nått upp till läkemedelskostnader på 7 117 kronor.

Kostnadstaket, det vill säga det högsta belopp som den som är i behov av läkemedel får betala själv, höjs alltså med 900 kronor, från 2 900 hundra till 3 800 kronor.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Hamnarbetarförbundet i Arbetsdomstolen
Strejken är fullt laglig. Det fastslår Arbetsdomstolen. Foto: Jessica Gow/TT, Claudio Bresciani/TT och Johan Nilsson/TT

Strejken fortsätter: Hamnarbetarna lättade efter domstolsbeslut


Hamnarbetarförbundets strejk är fullt laglig. Det slår Arbetsdomstolen nu fast efter en prövning av det infekterade fallet. Därmed fortsätter konflikten som planerat.

– Det här är helt klart en seger, säger Frederick Batzler, som är Hamnarbetarförbundets juridiska ombud, till Arbetaren just som han läst Arbetsdomstolens utlåtande.

Det var strax efter lunch på måndagen som Arbetsdomstolen (AD) gav Hamnarbetarförbundet klartecken. Den pågående strejken får fortsätta som planerat. Det här trots intensiva protester från arbetsköparsidan. 

– Nu fortsätter strejken i hamnarna. Det här eftersom AD kommer fram till den högst rimliga slutsatsen att Hamnarbetaförbundet varken försöker tränga undan Transports avtal eller utöva påtryckning i någon rättstvist, säger Frederick Batzler. 

Strejkrätten stod på spel

I fredags möttes parterna hos AD för ett sammanträde där Sveriges hamnar menade att den uppmärksammade strejken omedelbart skulle stoppas med hänvisning till att det redan finns ett kollektivavtal med det andra hamnfacket Transport som tecknades den 20 maj i förra veckan.

Något som hade kunnat få stora konsekvenser för den svenska fackföreningsrörelsen och lett till ytterligare inskränkningar i strejkrätten.

I ett uttalande skriver Arbetsdomstolen att de, precis som Frederick Batzler, inte ser att Hamnarbetarförbundets strejk har syfte att tränga undan det befintliga kollektivavtalet.

”Sveriges Hamnars invändningar mot stridsåtgärderna kunde därför inte godtas” skriver Arbetsdomstolen i domslutet.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Användandet av strejkbrytare riskerar att eskalera konflikten, menar Hamnarbetarförbundet. Foto: Johan Apel Röstlund och Björn Larsson Rosvall/TT

Internationell solidaritet när Göteborgs hamn tar in strejkbrytare


Ilskan växer sedan strejkbrytare tagits in för att lasta ett fartyg i Göteborgs hamn. Det här mitt under brinnande konflikt. Reaktionerna lät dock inte vänta på sig då Hamnarbetarförbundet fick stöd från sitt belgiska systerfack som först vägrade lossa lasten på måndagsmorgonen.

Det var vid den uppmärksammade Roro terminalen i Göteborgs hamn som fartyget Humbria Seaways under fredagen lastades av strejkbrytare. Bolaget i hamnen anlitade kontorspersonal och chefer för göra jobbet som de strejkande hamnarbetarna i normala fall sköter. Något som fick Hamnarbetarförbundet och deras systerfack runt om i Europa att se rött.

Internationell solidaritet

Fartyget, med destination Gent, kunde med hjälp av strejkbrytarna segla ut från hamnen. Men när det under måndagsmorgonen anlände till den belgiska kuststaden hade hamnarbetarna där informerats om läget och vägrade därför först att lossa lasten. Det här efter ett informationsmöte om situationen i de svenska hamnarna. Senare under dagen lastades dock fartyget av.

”Vi står i full solidaritet med de svenska hamnarbetarna och deras fackförbund”, skriver det belgiska hamnarbetarförbundet AVC i ett inlägg på Facebook under rubriken ”Internationell solidaritet”. Uttalandet har mötts av hundratals likes och delningar.

Senare under helgen, i söndags, förekom även nytt strejkbryteri vid GRT-terminalen i Göteborg samt i Halmstads hamn, enligt Hamnarbetarförbundet.

I en intervju med Hallandsposten säger också Anders Arvidsson, en av de strejkande hamnarbetarna i Halmstad, att användandet av strejkbrytare riskerar att ”eskalera konflikten”.

Artikeln har uppdaterats. I en tidigare version stod inget om att Humbria Seaways senare under måndagen lastades av.

Artikeln har uppdaterats

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
I dag möttes Hamnarbetarförbundet och Sveriges hamnar på ett särskilt sammanträde i Arbetsdomstolen. Foto: Vendela Engström

Arbetsköparna kallar hamnfacket för ”autonomt vänster­förbund” i rättssal

Får ett fack strejka för att få till ett eget kollektivavtal, trots att det redan finns ett på arbetsplatsen? Sveriges hamnar menar att man inte får det och har därför stämt Hamnarbetarförbundet. Under fredagseftermiddagen möttes parterna i Arbetsdomstolen för ett särskilt sammanträde. Arbetaren var på plats.  

– Med detta avtal råder heltäckande fredsplikt, vilket även gäller utomstående fackförbund. Det är hela syftet med lagen från 2019. 

Det säger Sveriges hamnars chefsjurist Andreas Modig, som under fredagens särskilda sammanträde i Arbetsdomstolen företrädde arbetsköparorganisationen Sveriges hamnar och uppmanade domstolen att stoppa hamnstrejken fram tills tvisten är löst. 

Avtalet han syftar på är Hamn- och Stuveriavtalet, som Sveriges hamnar tecknade med Transportarbetarförbundet den 20 maj. Ett avtal som han menar gäller för alla hamnarbetare.

Under sammanträdet sade han även att Hamnarbetarförbundet endast får teckna ett likalydande kollektivavtal som Transport, och att Hamnarbetarförbundets krav undantränger förstahandsavtalet.

– Utomstående arbetstagarorganisationer måste följa förstahandsavtalet. Det är förbjudet att vidta stridsåtgärder för att få igenom andra krav, säger han och tillägger att det är första gången som denna fråga tas upp i Arbetsdomstolen. 

Hamnarbetarförbundet: Vi har rätt att strejka

Frederick Batzler, som företräder Hamnarbetetarförbundet, har en helt annan tolkning av lagen från 2019. 

– Det är fullt legitimt att, precis som Hamnarbetarförbundet gör nu, vidta stridsåtgärder för att få till ett eget kollektivavtal. Detta gäller även om det redan finns ett avtal på arbetsplatsen, säger han. 

Frederick Batzler, juridiskt ombud för Hamnarbetetarförbundet. Foto: Vendela Engström

Han tillägger att det inte finns något i lagen som säger att ett andrahandsavtal inte får avvika från det först ingångna. 

– Det är helt fel. Det finns inget i lagen från 2019 som säger att avtalen måste vara likalydande. 

Han tilläger att vad som däremot är förbjudet är att kräva att det egna avtalet, om det är ett andrahandsavtal, ska ha företräde framför förstahandsavtalet. Det är inte heller vad Hamnarbetarförbundet kräver, säger han, och menar därför att det inte skulle tränga undan Transports kollektivavtal. 

– En annan tolkning av lagen skulle innebära en utökning av strejkrättsinskränkningen, säger Batzler och tillägger:

– Lagens syfte var inte att det bara ska finnas ett fackförbund på en arbetsplats, säger han. 

Sveriges hamnar: ”Batzler ‘whitewashar’ Hamnarbetarförbundet”

Andreas Modig håller inte med. Han säger att fack har rätt att kräva annat än det som står i förstahandsavtalet. Däremot, säger han, får de inte inte vidta stridsåtgärder för att få igenom sina krav om arbetsköparen säger nej till dem.

Han framhåller vidare att frågan om bemanningsanställda visst är reglerad och att det handlar om ”fulargumentation” från Hamnarbetarförbundet. 

– Batzler har en förmåga att ”whitewasha” det autonoma vänsterförbundet som Hamnarbetarförbundet är, säger han. 

Batzler säger att han har svårt att ta Andreas Modig på allvar när han uttrycker sig så.

– Det är svårt att förstå vad han vill uppnå med det, säger han.

Sveriges hamnars Andreas Modig anser även att Hamnarbetarförbundets stridsåtgärder ”syftar till att påverka en annan rättslig tvist”. Nämligen den om avskedandet av Erik Helgeson. Det han syftar på är att Hamnarbetarförbundet vill stärka skyddet för fackliga förtroendevalda. 

– Det är en påtryckning i en pågående rättstvist med sikte att påverka arbetsledningsrätten. Det är uppenbart orimligt, säger han i rättssalen. 

Frederick Batzler bestrider detta och framhåller att grunden till kraven kommer från en verklighet som fackliga förtroendevalda möter i sin vardag, där de till exempel inte får vara med vid riskbedömningar.

Sammanträdet avslutas efter en timme. Trettio minuter senare meddelar domstolen att ett interimistiskt beslut kommer att meddelas måndag den 26 maj klockan 13. 

Publicerad Uppdaterad