Förra lördagen inleddes parlamentsvalet i Egypten. I en utdragen process om sammanlagt en och en halv månad, fram till den 2 december, ska landets olika valkretsar välja sina 596 ledamöter till parlamentet.
I drygt två år, ända sedan militären under ledning av den nuvarande presidenten Abdel-Fattah al-Sisi tog de massiva protesterna i landet som förevändning för att störta den folkvalde presidenten Mohammed Mursi, har Egypten stått utan parlament.
Bland det nyvalda parlamentets första uppgifter kommer att vara att ännu en gång klubba igenom det stora antalet lagar som stiftats av president al-Sisi via dekret under den tid som landet stått utan parlament.
Och det är många som avfärdar parlamentsvalet, när det nu väl kommer, som en politisk charad.
– Det här parlamentet kommer att bli presidentens parlament. Det är i själva verket ett parlament för att upprätthålla tingens ordning, för att förmedla en image av demokrati, sade till exempel statsvetarprofessorn Hazem Hosni vid Kairos universitet till tidningen The Guardian på måndagen.
Kritiken bottnar i avsaknaden av verkliga oppositionskrafter bland de personer, kandidatlistor och partier som deltar i valet. En övervägande del av de över 5 000 kandidater som ställer upp stöder president al-Sisi.
Muslimska brödraskapet, den störtade presidenten Mohammed Mursis parti, är förbjudet. Mursi själv är dömd till döden i en rättegång som dömts ut som rättsvidrig av Amnesty International och hundratals andra brödraskapsanhängare har dödats i sammandrabbningar, eller fängslats.
En av nycklarna till president al-Sisis ohotade ställning är att han åtnjuter ett massivt västligt stöd. Egypten var redan under president Mubaraks regim, den som störtades i den folkliga revolutionen 2011, en lojal USA-allierad, och det är till stor del med USA-pengar som militären har kunnat bygga sin styrka i landet.
När militären befäste sin makt efter kuppen sommaren 2013 var de goda västliga relationerna en viktig pusselbit för den nya regimen, och dessa har stärkts av kampen mot jihadistiska krafter i Egypten. Al-Sisi har tecknat omfattande vapenavtal för att kunna intensifiera kampen mot jihadisterna.
Men en annan viktig nyckel är att många människor i Egypten trots allt föredragit en stark man som al-Sisi i landets ledning – en symbol för valet av stabilitet framför politiskt kaos.
Nu talas det om ett vacklande stöd för al-Sisi, men eftersom inga tydliga oppositionspartier ställer upp i parlamentsvalet är det få som ser valutgången som sådan som ett mått på hans popularitet. Snarare är det valdeltagandet man tittar på – ett lågt valdeltagande tolkas som bristande entusiasm för al-Sisi.
I de vallokaler som nyhetsbyrån Reuters besökte på söndagen låg valdeltagandet på 10 procent. En radikal skillnad jämfört med de långa köerna till vallokalerna 2012 – när hoppet om ett nytt, mer demokratiskt Egypten ännu levde.
