För ett nytt antifascistiskt motstånd

Ledare
Omkring 2 000 personer deltog i en antinazistisk manifestation på Möllevångstorget i Malmö på söndagseftermiddagen, dagen efter överfallet på bland andra Showan Shattak.
Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

En ung man ligger svårt skadad på Universitetssjukhuset i Lund. Tillståndet för 25-årige Showan Shattak är när detta skrivs fortfarande allvarligt men stabilt. En nazist krossade skallen på honom i vad som av allt att döma var en planerad attack. Flera andra knivhöggs i överfallet som skedde strax efter en feministisk demonstration som offren deltagit i.

Det nazistiska gatuvåldet blir allt grövre. Vi är inte tillbaka till 1990-talets nivåer, men dagens rörelse är å andra sidan mer välorganiserad. De värsta brotten mer välplanerade. Gärningsmännen mindre ofta psykiskt sjuka.

Våldsdåd som på 1990-talet utfördes av fulla skinnhuvuden eller ensamma amfetaminpåtända gärningsmän med en historia av såväl steroidmissbruk som psykisk sjukdom görs i dag av hyfsat nyktra, ideologiskt övertygade personer inom ramen för organiserad partiverksamhet.

Svenska motståndsrörelsens attack på en demonstration i Kärrtorp i december, liksom misshandeln på öppen gata av en man i Uppsala under ett torgmöte i augusti var överlagda, planerade aktioner. Det var även det så kallade medborgargardets härjningar i Tumba söder om Stockholm i somras.

SvP-anhängarnas tilltag i lördags, att sätta upp klistermärken utanför ett vänsterkafé ett kvarter från en feministisk demonstration, har alla drag av medveten provokation. Särskilt som man uppenbarligen var knivbeväpnade.

En av de drivande SvP-medlemmarna inom det nämnda så kallade medborgargardet – ett samarbete mellan opolitiska fotbollshuliganer och nazister – fick nyligen stor mediauppmärksamhet när han drog ihop frivilliga för att resa till Ukraina och hjälpa till med patrulleringen i Kiev tillsammans med de fascistiska frikårerna som sköter ordningen i 2,8-miljonersstaden i den vanliga polisens frånvaro. Även den SvP-medlem som pekas ut som gärningsman av ett av offren för lördagens knivskärning har varit med i Ukraina. Han hade på onsdagen ännu trots oberoende vittnesmål inte vare sig gripits eller anhållits i sin utevaro.

Bara dagen innan attacken i Malmö hävdade Säpos analytiker att man inte såg någon förhöjd risk för brottslighet när de Ukrainafrivilliga kom hem.

Så fel det kan bli.

Uppslutningen till stöd för Showan Shattak och de andra offren för attacken har varit överväldigande. Agerandet från polis och från de medier som okritiskt återgett polisens och nazisternas version av händelseförloppet är å andra sidan mycket oroväckande.

Precis som efter attacken i Kärrtorp går det att konstatera att fascisterna, trots sitt ringa stöd, är ett ökande hot på gatorna i Sverige. Kontakterna med det nazistinfluerade styret i Kiev minskar knappast det hotet. Inte heller polisens märkliga agerande efter Malmöattacken, där utpekade gärningsmän inte grips och där en knivhuggen kvinna mot sin vilja avförts som målsägande samtidigt som polisen hävdar att hon själv bett om det.

I riksdagen sitter dessutom välkammade, men retoriskt aggressiva fascister, och skänker legitimitet åt SvP:s och SMR:s gatuaktioner.

Precis som efter Kärrtorp går det att konstatera att ett nytt antifascistiskt motstånd måste byggas. Vi måste bort från gängkrigets inneboende destruktiva logik, mot en bred och inkluderande men samtidigt försvarsberedd rörelse.

Så kan kanske
Showan Shattak, om allt nu går väl, vakna upp till en ljusare morgondag.