Signerat

Ishockey och depressioner

Nyligen kom det fram att den tyske ishockeyspelaren Constantin Braun missar hela nästa säsong med laget Eisbären Berlin. Han har nämligen drabbats av en depression. Skörhet förknippas inte direkt med ishockey, och reaktionerna har mycket riktigt varit förvånade. Braun är ju en kämpe! Hans slagskott, hans skägg, hans tatueringar: alla klassiskt manliga attribut lyfts fram, […]

Nyligen kom det fram att den tyske ishockeyspelaren Constantin Braun missar hela nästa säsong med laget Eisbären Berlin. Han har nämligen drabbats av en depression. Skörhet förknippas inte direkt med ishockey, och reaktionerna har mycket riktigt varit förvånade. Braun är ju en kämpe! Hans slagskott, hans skägg, hans tatueringar: alla klassiskt manliga attribut lyfts fram, som för att försäkra att han faktiskt inte är bög. 

En liknande historia är den om fotbollsspelaren Martin Bengtsson. 17 år gammal flyttade han år 2003 från Örebro för att bli ungdomsproffs i Inter. Det blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Pressen att ta vara på chansen och att inte få ägna sig åt annat än fotboll ledde honom till slut till ett självmordsförsök. På internet är man än i dag överens om hans sexuella läggning. Martin Bengtsson bryr sig förmodligen inte: han bor i Berlin, håller på med musik, och är säkert gladare nu än när han satt inlåst i ett främmande land med 20 snubbar och en Xbox.

Nu är professionella idrottare kanske inte arbetsmarknadens mest utsatta grupp. Likväl måste det ibland vara förfärligt att arbeta med att vara osårbar. Om hela ens funktion är att vinna, att vara kropp, är svaghet ett rent yrkesfel. En vanlig människa är det sista man får vara. Tillkommer så könsroller, och situationen i sig är nog för att bli deprimerad. 

Jag läser om Constantin Brauns tatueringar och funderar på hur beskrivningen av honom egentligen fungerar. Upprätthåller den bara bilden av hur chockerande det är att någon som han kan må dåligt? Kan det inte tvärtom vara så, att den omedvetet bidrar till att luckra upp samma bild? Att vår föreställning om hockeyspelare såväl som om deprimerade fördjupas en liten aning när Braun råkar vara den han är, med skägg och kuk och allt. Jag vet inte. Jag vågar inte läsa kommentarsfälten. 

Det här är förresten sista numret som jag är redaktör för. Fredrik Edin är tillbaka från semestern och kultursidorna återgår strax till sin vanliga form. Hoppas att mitt vikariat inte har märkts alltför mycket.  

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984