Hundarna i Moskva

Kulturkrönika
Några hundra vilda hundar lever i Moskvas t-banesystem.
Foto: Wikimedia

I Moskva finns det över 35 000 hemlösa hundar. Några hundra av dem lever i det gigantiska tunnelbanesystemet under staden. Man kan se dem vila i vänthallarna, jaga varandra längs perrongerna och stå till höger i rulltrappan som alla andra. På senare år har ett litet antal av dem också lärt sig pendla. Tidig morgon tar de tunnelbanan in till stan för att skaffa mat som de på kvällen släpar hem till sina sovplatser i de omgivande förorterna. Det händer att de somnar och vaknar på fel hållplats, men utöver det verkar systemet fungera smidigt. 

Enligt zoologen Andrey Pojarkov, som har studerat Moskvas hundar i 30 år, är beteendet inte särskilt märkvärdigt. Liksom de övriga invånarna har de helt enkelt varit tvungna att anpassa sig efter stadsmiljön och utveckla nya beteenden, som att vänta vid trafikljus. Och i och med att det tidigare skrala moskovitiska utelivet har exploderat efter Sovjet har hundarna allt att tjäna på att lära sig utnyttja det nya utbudet. Även strategierna för att samla mat har förfinats i takt med ökad mängd gatukök och uteserveringar. Vissa hundflockar verkar skicka fram sina minsta och sötaste medlemmar för att blidka ätande moskvabor. Andra smyger upp bakom dem och skäller i hopp om att de ska tappa maten. 


Hundarna är populära
hos de flesta men stöter på sina motgångar. År 2001 blev Malchik, sedan många år bosatt på stationen Mendeleevskaya, knivhuggen till döds av 

en förbipasserande. Händelsen orsakade stor upprördhet hos de många pendlare som kommit att betrakta hunden som en lojal följeslagare. I dag finns bronsstatyn Med_känsla föreställande Malchik på samma plats för att påminna resenärerna om vikten av artöverskridande deltagande. 

Man kan tycka att ovanstående bara är hjärtevärmande anekdoter om gulliga djur, vilket ju stämmer. Men säger det inte också någonting om vad en stad är till för? Att skapas och användas av sina invånare, att förändra och förändras. Om tunnelbanan tar en från en plats till en annan är det självklart att den nyttjas av alla som behöver förflytta sig. Invånarnas nycker skapar nya rum och bestämmer i förlängningen utvecklingen för hela den gemensamma ytan. Och i diskussioner där inga argument för nolltaxa biter, kan man alltid dra söta hundar-kortet.  
 

Veckans tips: Rumänska kulturinstitutet är en av Stockholms mest beundransvärda arrangörer av diverse intressant. Med start 23 maj inleder de en filmserie på temat rumänsk litteratur. Först ut är Radu Gabreas Red Gloves (2001), baserad på Eginald Schlattners självbiografiska roman med samma titel, där en ung man jagas av säkerhetstjänsten Securitate efter den ungerska revolutionen. Visningen börjar 18,30. Det är fri entré och adressen är Skeppsbron 20.