Vi resande är inte romer

Krönika
När samhället brister i sina åtaganden, och brister i att klara av att uppfylla de kriterier det skrivit under så kan människor göra skillnad i sitt lokala samhälle, skriver Linda Lundqvist

Den grupp där flest tvångssteriliserades ­under 1900-talet är samma grupp som i dag osynliggjorts med hjälp av den nya minoritetslagstiftningen. I var fjärde resandefamilj tvångssteriliserades någon. Varken romerna eller samerna tvångssteriliserades i samma utsträckning.

För cirka 1  500 år sedan vandrade ett nomadfolk från Indien. För 900 år sedan när de kommit i höjd med Rumänien vandrade en del av gruppen ditåt, några av dem förslavades och de andra fortsatte via Tyskland mot Skandinavien. 1512 är det årtal då resandefolket för första gången finns dokumenterat i Sverige. I mitten av 1800-talet befriades romerna i Rumänien. Många fortsatte sin vandring, och en del dök upp i våra trakter, i kära Svedala.

Det blev inga high fives när romerna kom och mötte sina reskamrater som de skilts från för flera hundra år sedan. Den gruppen som tryckts ner i slaveri, och den gruppen som fortsatt försörja sig på sin vandring hade anpassats i ganska olika riktningar. Resandefolket hade dessutom under sin tid i landet börjat skaffa relationer till ursprungsbefolkningen, vilket inte romerna haft samma möjlighet att göra. Jag misstänker att det var denna ”rasblandning” som stack lite extra i ögonen på dem som 1934 drev igenom steriliseringslagstiftningen, och 1942 inleddes en registrering av ”tattare” (resandefolket). Det var många som förlorade möjligheten att skaffa familj under de mörka åren fram till 1976, då lagen avskaffades, och resandefolket var de enda som steriliserades explicit för att vi tillhörde en specifik folkgrupp.

År 2000 blir resandefolket erkända som en etnisk minoritet som ”tillhör” gruppen romer. Efter 500 år i landet, där staten gjort sitt bästa för att utrota oss, så har vi nu alltså blivit en undergrupp till romerna. Vi är många fler till antalet och har bott betydligt längre i landet, ändå blir vi reducerade till ett slags subkulturell anomali. Vår problematik som minoritetsfolk skiljer sig markant från romernas. 

Personligen försökte jag under en tid att förlika mig med att vara rom, eftersom Svea rikes lagar numer hävdar att det är just vad jag är. Men efter att ha fått frågor om varför ”vi zigenare” har stora kjolar, så insåg jag att det var en omöjlighet. Svenska folket är på det klara med vilka romerna är. Det är romerna också. Så erkännandet av resandefolket som nationell minoritet ger jag inte mycket för. Det var ett osnyggt och historielöst försök att osynliggöra oss, så jag passar. 

Jag tycker dock att det är lite märkligt att vi fick vara en egen folkgrupp i svenska statens ögon så länge det handlade om övergrepp och förföljelse. När vi ville bli synliggjorda och bad att få en förbannat välförtjänt ursäkt, då var vi helt plötsligt ”romer”. Om jag slår dig på käften upprepade gånger, så kan jag liksom inte be din granne om ursäkt, även om jag tänker att ni nog har en liknande bakgrund. Det funkar inte så.

Följ Linda Lundqvist på Twitter: https://twitter.com/dinglarflicka