I medierna rapporteras då och då om dödssjuka, dementa eller tortyrhotade som ska förpassas ut ur Sverige till varje pris. Folk som läser det förfasas, men låter det stanna där. När denna cyniska människosyn, där vi delar in människor efter födelseort, får råda är vi inne på mycket farliga vägar, skriver Ingeborg Sevastik.
Har inte alla människor samma behov och rättigheter att vara med sin familj, att få se sina barn och barnbarn etcetera? Frågan verkar naiv, men tydligen gör myndigheter och beslutsfattare en annan bedömning eftersom dessa ständiga avslag kommer per omgående.
Här är några färska exempel från första halvåret 2012:
En kvinna från ett afrikanskt land väntar barn med en man med permanent uppehållstillstånd i Sverige, hon får avslag på sin ansökan med motiveringen att mannen inte hunnit fästa sig vid barnet eftersom det ännu inte är fött. När det gäller en så kallad etniskt svensk man förväntas han gå på pappakurser och delta i besök på BB inför födseln, men detta gäller inte ”afrikanska” barn och föräldrar tydligen. Barn som barn och pappa som pappa, självklart eller hur?
En kvinna från ett land i Asien, som misshandlats och hotats av sin make och makens familj i hemlandet, ska ovillkorligen tillbaka till dem som kränkt och våldfört sig på henne. Hon har ingen annanstans att ta vägen än till gatan och vad det innebär är liksom underförstått. Till saken hör att hennes enda släktingar i livet bor i Sverige och att hennes syster, som är svårt psyksjuk och vistas på ett HVB-hem, är starkt beroende av henne. Annars brukar man alltid försöka att hålla ihop det nära nätverket för att kunna få ett tillfriskande ur sjukdom och svårigheter.
En kvinna från ett land i Afrika får inte ta emot sina föräldrar på ett kortare besök, eftersom föräldrarna förväntas söka asyl i Sverige, trots att det klart framgår av deras visumansökan att de ska återvända, att de har resten av sin familj i det hemlandet, att de har sitt fasta hem där. Detta är ett skrämmande misstänkliggörande byggt på förutfattade meningar. Föräldrarna har aldrig sett sina två små barnbarn och barnen borde väl ha rätt till sina morföräldrar. Det förhåller sig tyvärr så att människor från en del länder i världen är suspekta bara genom sin födsel i det specifika landet och antas vilja söka asyl när de kommer på ett släktbesök till Europa.
När denna cyniska människosyn, där vi delar in människor efter födelseort, får råda är vi inne på mycket farliga vägar. Det skrämmer mig och vi som ser det måste protestera och förklara för andra hur det verkligen är. Många tror att man överdriver och kan inte riktigt förstå dessa vidriga beslut. I medierna rapporteras då och då om dödssjuka, dementa eller tortyrhotade som ska förpassas ut ur Sverige till varje pris. Folk som läser det förfasas, men låter det stanna vid det.
Det är oerhört viktigt att ta ett steg vidare då, att inte förbli en beklagande betraktare som låter det ske gång efter gång och bara säga ”vad hemskt”. Det finns organisationer, grupper och politiska partier som driver dessa frågor, där kan man trycka på. Man kan även som enskild person engagera sig i olika människoöden, skolklasser går till exempel ihop för att rädda klasskamrater. Bara vi inte tiger och låter allt rinna förbi i en flod av tragiska människoöden – det är på ett plan en form av acceptans för vad som pågår mitt ibland oss.
Situationen visar på hemska paralleller med 1930-talet och det som växte fram då. Om vi tittar på Europa i dag ser vi likheterna – om än i andra kläder, men bruna är de. Otäcka rörelser och grupper med nazianstrykning dyker upp i land efter land, attraherar ofta människor som svikits av vårt samhälle och som då slår på dem som de anser stå ”under sig” – flyktingar och invandrare. Vi får ett mycket farligt samhälle om vi låter detta fortgå, att unga människor får en bristfällig skolgång, att de saknar arbete och försörjning, att sjuka, arbetslösa och pensionärer med låg pension beskattas hårdare än de som har arbete. Den ökande skiktningen i samhället måste bekämpas om vi ska få ett människovärdigt samhälle för alla. Annars växer hat och rädsla och främlingsfientlighet och rasism tar storkliv in i vårt samhälle.