”Nu diskuteras politik på torget”

Egna medier, diskussionskafé, ockupation och festival. I Husby i norra Stockholm växer motståndet. Inte unikt, menar Rami Al-khamisi:
– Det finns ungdomar i många förorter med samma vilja att organisera sig.

Reportage
Sveriges vapenexport är ämnet för kvällen på diskussionskafét Harakat.
Foto: Patrik Gronostaj

Kritiska frågor om svensk vapenexport flyger genom luften då Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, bjudits in av organisationen Megafonen till diskussionskafét Harakat. Megafonen startade för fyra år sedan av tre vänner som började göra en nättidning för att motverka mediebilden av deras område. Snart var man 15 aktiva medlemmar och verksamheten utökades till en papperstidning, festivaler och biokvällar. Under 2010 startade de Harakat dit föreläsare som Mattias Gardell och Jerzy Sarnecki bjudits in.

– Det första kafét hade temat medias bild av förorten. Sedan dess har Harakat utvecklats till att bli det mest uppskattade och ­effektiva av vårt arbete för medvetenhet och engagemang i Husby, säger Rami Al-khamisi, från Megafonen.

Megafonen har med tiden satsat på en smalare verksamhet, men ambitionerna har växt till ett långsiktigt arbete för förändring av de djupa politiska och ekonomiska orättvisor de upplever i samhället.

– Vårt engagemang i Järvalyftet har bidragit till att vi blivit mer politiska, då vi deltagit på alla dialogmöten, och sett hur fel det gått med besluten då människors åsikter inte blivit respekterade.

Partierna i Stockholms stad enades 2007 om Järvalyftet, en utvecklingsplan för Järvaområdet, med ett uttalat mål om att de boende skulle delta i utvecklingen. På våren 2011 skrev lokaltidningen att ett beslut tagits att vårdcentralen i Husby skulle läggas ned.

– Tillsammans med andra organisationer i området tog vi initiativ till att ordna en demonstration mot nedläggningen, då vi inte blivit informerade av varken politiker eller tjänstemän, och tyckte att beslutet gick helt emot ambitionerna med Järvalyftet.

Nedläggningen genomfördes och motiverades med att lokalerna behövde rustas upp. En kort tid efteråt etablerade sig ett privat vårdföretag i samma lokaler. Senare ­under hösten kom information om att Husby Träff skulle stängas ner. Lokalen användes mycket av de boende då man ordnade skolavslutningar, studentfester och Harakat. Då samlades föreningarna och boende igen för att agera mot beslutet.

– Flera av oss från Megafonen deltog som privatpersoner i beslutet att ockupera lokalen då debatterna med politikerna tydligen inte räckt till och det var viktigt att markera våra åsikter.

Under två veckor ockuperades lokalen och en dialog startade, som fortfarande pågår, om lokalens framtid.

– Under ockupationen skapades det en plats där det blev naturligt att diskutera då många människor träffades för första gången, käkade tillsammans och så fort det kom nya personer undrade de vad vi gjorde och så startades nya diskussioner.

Till första maj organiserar Megafonen en bussresa till Biskopsgården i Göteborg för att besöka Pantrarna (se artikel på sidan 13).  Rami Al-khamisi tror att varken Husby eller Biskopsgården är unikt.

– Det finns ungdomar i många förorter med samma vilja att organisera sig och det finns en stor frustration. Det frö som Megafonen har sått ger resultat då jag nu kan höra folk diskutera politik på torget. Det viktigaste för mig är att vi fortsätter jobba politiskt och fortsätter göra sociala projekt för att få fler ungdomar att engagera sig.