Isländska frivilliga hindrar vräkningar

Med sina egna kroppar försöker isländska aktivistgruppen Hemvärnet stoppa de vräkningar som pågår för fullt i den ekonomiska krisens kölvatten.

Utrikes
Foto: Axel Kronholm

– Vårt mål är inte att vara populära. Vi är inte intresserade av politiska diskussioner. Vårt enda syfte är att försvara människors hem, säger Þorvaldur Óttar Guðlaugsson, talesman för Hemvärnet, eller Heimavarnarliðið som de heter på isländska.

Vi träffas på Café Haiti, ett litet fik i Reykjaviks hamnkvarter. Þorvaldur Þorvaldsson, som var med och grundade Hemvärnet under vintern 2009, är på ingång.

När krisen drabbade Island år 2008 rasade huspriserna samtidigt som lånen blev allt dyrare. Sedan dess har Þorvaldur Óttar Guðlaugsson sett hundratals människor förlora sina hem till bankerna. Till sommaren räknar han med att många kommer att bli tvungna att bo i tält.

 Islands återhämtning, som internationella medier flitigt rapporterar om, handlar framför allt om landets möjligheter att betala sina borgenärer i Storbritannien och Nederländerna. Men för stora delar av Islands folk torde sådana glädjerapporter framstå som ett dåligt skämt.

I skrivande stund genomgår 200 hushåll skuldsanering hos en ombudsman, inrättad av regeringen. Hittills har 2  483 ansökningar till ombudsmannen om skuldsanering godkänts.

Det som erbjuds dem är att få sina lån frusna under en period om sex till tolv månader om de i stället betalar 60 procent av marknadshyran för sin bostad. Men många har inte ens råd med det: till följd av krisen har hyrorna ökat markant. Marginalerna krymper ytterligare av stigande mat- och bensinpriser 

Av de 200 personerna i skuldsanering är cirka 120 stycken antingen arbetslösa eller pensionärer, och har alltså ytterst dåliga utsikter att förbättra sin ekonomiska situation på kort sikt. Det som väntar dem är att banken säljer deras hus.

– Långt ifrån alla som vräks är sådana som skuldsatte sig upp över öronen under åren före kraschen. Jag ägde själv 40 procent av min lägenhet, och många var i samma situation, men i och med krisen gick alla tillgångar vi hade bundit i våra hem upp i rök, säger Þorvaldur ­Óttar Guðlaugsson.

Hemvärnets manifest är enkelt och klart: gruppens syfte är att skydda människor som hotas av vräkning på grund av ”orättvisa fordringar”. Detta skydd består oftast i att stoppa vräkningen, eller åtminstone förhala den. Hemvärnet bildar en mänsklig sköld kring huset. Ibland lyckas de – ibland är banken mer bestämd och tillkallar polis för att skingra gruppen.

– I det läget är det vissa i gruppen som skulle vara beredda att ta till knytnävarna. Men så långt har det ännu inte gått. Vi förstår ju att polisen har ett övertag gentemot oss och att de kommer att göra vad som krävs för att banken ska få lägga beslag på egendomen.

Lika mycket som de försöker stoppa de enskilda vräkningarna är målet därför också att skapa uppmärksamhet i media, för att göra allmänheten uppmärksam på vad som pågår.

Slutligen anländer den andra Þorvaldur. Han är snickare och har bott i Sverige i flera år. Han hälsar på svenska och fyller sedan i där hans vän slutade.

– Tyvärr är medierna väldigt opålitliga här. Ena dagen är vi hjältar, andra dagen är vi skurkar.

Organisationen har ingen formell struktur eller ledning. De som riskerar att bli vräkta kan kontakta Hemvärnet och be om hjälp. Då träffas de alla, diskuterar och utvärderar situationen. Sedan är det upp till var och en om de vill delta i aktionen eller inte.

– När vi sedan går till handling är det husägaren som styr allt. Alla situationer är unika och vi vill inte stressa någon. De får säga vad de vill att vi ska göra och hur mycket motstånd vi ska sätta in. Deras ord är vår lag, säger Þorvaldur Þorvalds­son.

Hemvärnet fungerar även som moraliskt stöd åt dem som förlorat sina hem och medlemmarna försöker hjälpa till även efteråt bäst de kan. Inte sällan händer det att de som blivit vräkta själva går med i Hemvärnet.

Ombudsmannen för skuldsanering som regeringen inrättade 2010 har visat sig vara en otillräcklig insats. Hemvärnet vill se en helhetslösning och säger att de åtgärder som vidtas nu är tillfälliga, individcentrerade och helt enkelt inte räcker.

– Även om staten skulle ingripa för att de 200 i skuldsanering inte ska hamna på gatan så står det 1 000 till och väntar på att få hjälp av ombudsmannen, säger Þorvaldur Þorvaldsson.

Hans kollega anser att ansvaret för situationen till stor del ligger hos bankerna.

– Människor här blev ständigt uppringda av bankfolk som uppmanade dem att ta billiga lån.

Lånen bör rullas tillbaka till januari 2008, före kollapsen, menar de.

– Vi behöver en schyst lösning. Det är förstås svårt att uppnå. Kostnaden för en sådan faller delvis på skattebetalarna och folk som aldrig tog några lån under krisen. Men vi är ett litet samhälle och vi måste kunna ställa upp för varandra för att få en ordentlig och långsiktig lösning på problemet.

De påpekar båda att de inte ser sig som någon sorts hjältar eller martyrer.

– Vårt mål är först och främst att få upp ögonen på islänningarna, och därigenom få dem att stå upp för sig själva och sina grannar.