Det senaste grekiska åtstramningspaketet klubbades i helgen, medan hundratusentals människor demonstrerade utanför parlamentet. En av bilderna från demonstrationerna visar en gammal man som hanteras hårdhänt av polisen. Enligt uppgift var det den mannen, Manolis Glezos, som mitt under den tyska ockupationen av Grekland på 1940-talet slet ner hakkorsfanan från Akropolis. Det stoppade inte ockupationen, men var nog så viktigt som symbolhandling.
I dag känner sig många greker utsatta för en ny form av ockupation, där Tyskland har en framträdande roll som ett av EU:s mäktigaste länder. Villkoren som ställs för att stötta den grekiska ekonomin blir allt tuffare. Nu handlar det inte längre bara om högre pensionsålder och att få in all undanfifflad skatt, utan om att införa tvångsrabatt på den grekiska arbetarklassen.
Helgens uppgörelse innebär att minimilönerna sänks med 22 procent. Med tanke på att dagens grekiska minimilön ligger på 751 euro (6 600 kronor) i månaden, så är det ett brutalt slag mot arbetarna i landet.
Inga höjningar av minimilönerna får förekomma på minst tre år, och lönehöjningar över huvud taget är inställda på obestämd tid. Detta drabbar dem som ändå får ha jobbet kvar. 150 000 offentliganställda kommer att sägas upp, och pensionerna ska skäras ner.
Det kommer mer. Trots att nyval utlysts till april – i dag styrs Grekland av en icke demokratiskt tillsatt samlingsregering – förbinder sig de som röstat igenom nedskärningarna att inte riva upp dem oavsett valutgången. EU:s diktat gäller alltså fortsatt.
De politiska makthavarna har alltså gett upp, och arbetsköparna har i lag förbjudits att gå med på alla fackliga krav på löneökningar. Det har varit en lång resa för att nå hit, ingen kan hävda att Greklands ledare skött statsfinanserna på ett vettigt vis på mycket länge – men faktum kvarstår. Det är den här typen av tvångsmedel EU tar till mot enskilda medlemsländer som krisar. Det är de arbetare som tjänar minst som ska pressas att arbeta för ännu lägre löner, samtidigt som den parlamentariska demokratin sätts ur spel. Ett kringskärande av fackens manöverutrymme med strejkförbud och liknande lurar runt hörnet.
Att detta får hundratusentals att ta till gatorna är inte det minsta märkligt, och i och med den senaste politiska utvecklingen har även de första signalerna om en fördjupning av den sociala konflikten synts: Greklands polisfack har gått ut med dels en något populistisk önskan att gripa representanter för EU och Internationella valutafonden om de sätter sin fot i landet, dels och viktigare deklarerat att de vägrar ställa sig i vägen för människor som protesterar mot den förda politiken. Nu innebar detta knappast att kravallpolisen försvann från gatorna under de våldsamma dagar som följde, men med tanke på att fackföreningen representerar bortåt 70 procent av poliskåren i Grekland är det en fingervisning om stämningarna även inom ordningsmakten.
Det är ofta så ett större uppror tar fart, när makthavarna inte längre kan lita på sina stödtrupper. Våren kommer att bli intressant.
