Klasskillnad på dagordningen

Ledare
Foto: Daniel Lindvall

Ingen har kunnat undgå att det arrangerats en bussresa till Stockholmsförorten Solsidan i helgen. Den massmediala täckningen har varit enorm och vissa tidningar har till och med spekulerat i att en professionell pr-byrå måste ligga bakom något som nått ut så bra. 

Nu är det inte fallet enligt arrangörerna, men troligen hårdstuderas ändå Allt åt allas överklassafari av landets pr-byråer.

I en intervju i pr- och reklambransch­tidningen Resumé säger Allt åt allas Gustav Ingman att genomslaget i media beror på att man fört upp en grundläggande men dold konflikt i ljuset. 

Naturligtvis är inte klasskonflikten dold, inte som den yttrar sig i otryggheten på arbetsmarknaden, segregationen i vården, skolan och på bostadsmarknaden. Där­emot satte Allt åt alla fingret på en mycket öm och förtigen punkt: Överklassens hat mot de lägre klasserna.

”Odla ditt klasshat” var parollen för bussresan. Men ute i Saltsjöbaden och Solsidan har det odlats i alla tider, det uttrycks bara inte så tydligt alla gånger. Men det behövdes inte ens ett hot om en stökig reclaimfest likt den som fick borgarna i Malmöstadsdelen Västra hamnen att trumma ihop medborgargarden för att få Solsidanborna att tjuta i högan sky. Det räckte med en bussresa i all anspråkslöshet.

Kanske är inte den man som blockerade resvägen med sin bil representativ för de boende där i ett av Sveriges rikaste kvarter. Kanske är inte heller företagaren som härom veckan ringde Arbetarens redaktion för att skälla ut ansvarig utgivare eftersom bussresan fanns med i vårt kalendarium typisk för vanliga hederliga Solsidanbor. Men det han uttryckte på telefon och det som formulerats i kommentarerna på Allt åt allas Facebooksida vittnar ändå om att det finns ett latent hat mot arbetarklassen, mot ”fattiglappar”, som kommer fram bara det väbärgade villafolket provoceras det allra minsta.

En annan sak som tydligt framgår är vilken rätt Solsidanborna anser sig ha till sin rikedom. De har arbetat sig till sina tillgångar, det kan alla göra, heter det. Underförstått är den som kritiserar ojämlikheten avundsjuk, lat och misslyckad. Minns skeppsmäklardottern Ebba von Sydows uttalande om att hon måste vara arbetarklass, eftersom hon ”alltid har jobbat”.

Vi får aldrig glömma att det här föraktet lever och frodas hos de rika. De ser ner på oss andra och minsta ifrågasättande av deras rätt till sitt bekväma liv möts med ilska och indignation. 

Överklassafarin till Solsidan har å andra sidan närmast kramats ihjäl i resten av samhället, och den som vill mäta lyckade politiska aktioner i hur mycket avstånd som tas i borgerlig media bör ha blivit
rejält besviken. Men indefinieringen åsido, aktionen har lyckats att på ett självklart vis föra upp debatten om klasskillnader på dagordningen. 

Det är värt nå­got i sig. Att de fått borgarna att visa sina rätta ansikten är värt åtskilligt.