Under Israels bombningar av Gaza 2008 och 2009 förstördes över 20 000 byggnader. Nu pågår återuppbyggnaden för fullt, byggprojekt startas överallt. Samtidigt går materialblockaden mot Gaza in på sitt femte år – byggmaterial måste smugglas genom tunnlar från Egypten. Omkring 200 personer beräknas ha dött i de farliga tunnlarna de senaste fem åren. Men av Gazaborna upplevs de som livsnödvändiga.
Överallt i Gaza byggs det. Byggdamm, betongblock och husskelett täcker stora delar av de 360 kvadratkilometerna. Detta samtidigt som all införsel av byggmaterial till området är förbjuden. Gazas tunnlar har blivit ovärderliga för uppbyggnaden av det krigshärjade området.
En av tunnlarna från den palestinska gränsstaden Rafah går sju meter under jorden, under gränsen till Egypten. De uppsatta glödlamporna gör att det inte blir alltför mörkt och luften går bra att andas även om den känns tung en bit in. Metallstommar stödjer upp väggarna så att de inte ska rasa in. I mitten, längs med tunnelns grund, går två skenor på vilka vagnar med bland annat cementsäckar färdas, från Egypten till Gaza. Efter tio minuters promenad nås den första öppningen på den egyptiska sidan, men tunneln fortsätter längre bort, till fler hål i marken.
Just denna tunnel är ganska stor och förhållandevis säker men, det är inte fallet med alla, tunnlar i gränsområdet. Runt 200 personer beräknas ha dött i tunnlarna de senaste fem åren. Vissa har bombats sönder av israelisk militär, och egyptisk militär anklagas för att ha sprutat in giftgas i andra. Men i dag är den största faran att gräva tunnlarna, något som alltid sker för hand.
– Tunnlarna är ett nödvändigt ont, det är bara en tillfällig lösning för det är extremt farligt att jobba i dem, säger Said Saba, en av Hamas ansvariga för införsel av varor genom tunnlarna.
Blockaden mot Gaza är snart inne på sitt femte år. Även om vissa lättnader, i form av införsel av en del varor från Israel, har skett är det fortfarande olagligt att föra in byggnadsmaterial till Gaza. Under blockaden har näst intill ingen cement, inga stålvajrar eller annat byggnadsmaterial förts in i området lagligt. Anledningen är att Hamas misstänks bygga avfyrningsramper till raketer och andra militärrelaterade anläggningar.
Under Gazakriget runt årsskiftet 2008/ 2009 förstördes uppskattningsvis 22 000 byggnader i området varav minst 12 000 hem. Och befolkningen fortsätter att växa, med ett medeltal på fem barn per kvinna. Många är de som bygger nu, bygger upp det som bombades sönder under kriget och bygger på nya våningar för växande familjer.
På andra våningen i en halvfärdig huskropp i Rafah står Ali Hamd och blandar cement. Innehållet i de turkisktextade säckarna bildar en cirkel, i vilken han häller vatten och försiktigt blandar ihop cementen med vattnet. Han bygger ett fyravåningshus till en släkt med fyra familjer. Han ska inte bo där själv men är god vän med släkten han bygger åt.
– Alla fyra familjer bor tillsammans på en våning. Det är väldigt trångt så de behöver något nytt, säger han.
Tre år har det tagit för familjerna att samla ihop tillräckligt med cement för att kunna bygga huset och allt material kommer via tunnlarna.
Nästan all cement i Gaza kommer genom dem, endast några få småskaliga cementfabriker finns kvar.
– Runt 2 000 ton cement om dagen går genom tunnlarna. Det låter mycket men den går åt på en gång, även om den är både dyrare och av sämre kvalitet än den som tidigare kom via Israel. Efterfrågan är stor, säger Said Saba.
Tunnlarna som importerar människor och varor byggs och drivs av privatpersoner, men kontrolleras av myndigheterna. Hamas reglerar vilka varor som tas in och inte, de kontrollerar införsel av människor och även när tunnlar måste stängas. Said Saba berättar att myndigheterna river tunnlar som importerar förbjudna varor.
– Som vapen, alkohol, narkotika och stulna bildelar till exempel, det är sådant vi inte vill ha här, säger han.
Men han vill inte tala mer om den inofficiella vapensmugglingen.
På den egyptiska sidan av gränsen ringlar kön lång in till övergången vid Rafah. Pojkar tjänar några shekel på att kasta välfyllda resväskor över den höga grinden och människor trängs för att komma förbi vakterna innan gränsen stängs för dagen. Runt 1 400 personer korsar den här gränsen dagligen. Sedan den egyptiske presidenten Hosni Mubaraks fall i februari har regelbundenheten i öppettiderna fungerat bättre och nästan varje vardag står den öppen för alla palestinska kvinnor samt palestinska män över 40 år och under 16 år och för dem med speciella visum. Men varor har aldrig tagits in eller ut vid Rafahs gränsövergång. Egyptenresenärerna fyller sina väskor till bredden för att ta in personliga saker, inget ämnat till handel är lagligt att föra in från Rafah.
En bit därifrån, på bakgårdar, under tältdukar ligger tunneluppgångarna väl dolda, vissa mindre för människosmuggling och vissa stora nog för att ta igenom bilar. Och det som inte tas in via gränsen fyller i stället dagligen tunnlarna intill.
Hisham Adwan är protokollchef vid Rafahs gränsövergång. Övergången har aldrig varit öppen för gods och varor. Skulle blockaden hävas och material tas in i Gaza igen skulle det gå att ordna, men han, liksom många andra Gazabor, tror inte att det är något som kommer att hända inom den närmaste framtiden.
– Gränsövergången skulle visserligen behöva byggas om för att klara ett ökat tryck, men visst vore det fantastiskt om det skulle ske. Fast det finns inte ens i mina drömmar, säger Hisham Adwan. Trots att det militära trycket från Egypten har minskat under det gångna året och mycket fortfarande kan hända inom egyptisk politik.
Industri- och byggsektorn lider mycket av förbudet mot att importera byggnadsmaterial. Endast fem procent av byggsektorn från tiden före blockaden beräknas fortfarande vara i gång. Och av de kvarvarande företagen är i princip alla beroende av material smugglat genom tunnlarna.
– Utan tunnlarna vore Gaza noll, allt skulle stå stilla, folk skulle inte ha någonstans att bo, ännu färre skulle ha arbete, säger Said Saba.
Han menar att tunnlarna är en typiskt palestinsk lösning, att de vittnar om kreativitet sprungen ur isolering. Ändå håller han fast vid att tunnelhandeln är ohållbar.
– Man kan inte tillgodose människors behov genom att bygga gravar, säger han. Samtidigt kör ännu en lastbil fullastad med cementsäckar in i Rafah.