Så här efter julhelgerna, när halva Sverige drabbats av en ångestliknande paltkoma, passar de stora gymkedjorna på att sko sig. Träning, individualism och den fria konkurrensen ligger som bekant i tiden. Gemenskap, solidaritet och föreningsliv är tyvärr inte lika hett.
Nya gym poppar upp som svampar ur marken, i nästan varje gathörn inne i city ligger ett gym med blanka fina och rena träningsmas-kiner. Här ska vi bli trimmade, snygga och passa in i tiden. Enligt gymmens branschorganisation finns det ingen risk för överetablering. Skuldtyngda svenskar med dåligt självförtroende finns det ingen brist på. Det är allmänt känt att gymmen går runt på alla som tecknar medlemskap på minst ett år och kanske utnyttjar sitt kort i tre månader. Det finns mängder med folk som varken fryser eller försöker säga upp sitt medlemskap för att de har så dåligt samvete när de inte går och tränar.
De senaste årens folkhälsostatistik visar på allt större klyftor mellan det fattiga och rika Sverige. Med personlig tränare, barnpassning, vip-lounger och med gym som har öppet dygnets alla timmar blir träning betydligt mer tillgänglig för dem som har pengar.
2009 fattade riksdagen ett beslut som innebar att stat, kommuner och landsting förbjuds att driva kommersiell verksamhet som konkurrerar med privata företag. Detta beslut omfattar då även kommunalt drivna gym, alltså anläggningar som byggdes för att göra träning tillgänglig för så många som möjligt.
Samtidigt ökar de administrativa kraven på oss som är aktiva inom den ideella idrottsrörelsen. Nu har dessutom EU klubbat igenom att ideella organisationer ska omfattas av moms och därmed momsredovisning.
De flesta av oss aktiva inom idrottsvärlden grips nästan av panik när vi tänker på denna utveckling. För många är det svårt nog att fylla alla platser i styrelsen med engagerade människor och kassör är redan nu svårt att hitta.
När momsredovisningen börjar gälla kan jag garantera att många mindre föreningar kommer att försvinna. De stora föreningarna har råd att kanske anställa någon eller lämna över redovisningen till en revisor. Resten av oss måste förlita oss på att någon frivilligt och utan betalning är villig att göra jobbet.
Denna utveckling är naturligtvis ingen slump, om det finns fler människor att tjäna pengar på, då ska dessa pressas in i de stora gymkedjornas pengapåse. Att en stor grupp sedan hamnar utanför är inte så viktigt, det viktiga är att den fria konkurrensen lever och det oavsett samhällsekonomisk kostnad.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss