Vad är offentligt, och vad är privat?Ja, idag är det oftast så att liberala politiker och debattörer har hand om staten och styr alltså samma offentlighet de hatar. Och allt som de inte vill låtsas om, oavsett om det handlar om att kvinnor gör allt hushållsarbete eller arbetsköpares makt över sina anställda, förpassas till det […]
Vad är offentligt, och vad är privat?
Ja, idag är det oftast så att liberala politiker och debattörer har hand om staten och styr alltså samma offentlighet de hatar.
Och allt som de inte vill låtsas om, oavsett om det handlar om att kvinnor gör allt hushållsarbete eller arbetsköpares makt över sina anställda, förpassas till det privata.
Väldigt effektivt: människor är fria att välja, men bara mellan förutbestämda alternativ. Med andra ord – medan det klassiskt offentliga har blivit en kommersialiserad gråzon så är hemmets fyra väggar, dess kylskåp och garderober, lika styrda och ofria som valfri arbetsplats eller institution.
Även liberaler har ibland tvetydiga ståndpunkter i politiska frågor som berör privat och offentligt. Nyligen gick folkpartiets Jan Björklund ut med förslag på införande av hijab och burka-förbud. Frihetsvurmarna Dilsa Demirbag Sten och Per Bruhn argumenterar på DN Debatt för ett fortsatt förbud mot halalslakt och ännu mindre tolerans generellt mot judiska och muslimska seder och påbud.
Förbudet mot religiös slakt, som Sverige faktiskt är ensamt om i världen idag, infördes 1936 efter påtryckningar från Nazityskland. Att ta bort förbudet vore enligt Demirbag-Sten och Bruhn att “låta religiös tro diktera rättigheter och skyldigheter”, och medföra att “omvärlden anpassar sig till de religiösas övertygelser”. Vem som tvingas anpassa sig för att man tar bort ett förbud, snarare än instiftar ett nytt, är oklart. Skulle någon tvingas äta halalkött?
De fortsätter med att konstatera apropå judar och muslimers helgdagar: ”Det är inte förbjudet att arbeta på de nuvarande, kristna helgdagarna och ingen förbjuds heller att högtidlighålla andra dagar.” Man får alltså fira eller inte fira de helgdagar som redan finns, men inte att fira andra helgdagar. Åh tack, ni allsmäktiga liberala Gudar.
Och vill man inte heller ta av sig slöjan får man väl hitta andra sätt att försörja sig på i ett land utan jobb.
Ja, helst ska man inte gå ut ur sitt hem alls, steget från deras argument för förbud till en generell, smygrasistisk nolltolerans i fler sfärer än arbetsplatser och skolor är nämligen inte långt.
Att prata om friheten att välja vad man äter, har på sig etcetera är en bisarr paradox på flera sätt samtidigt. Dels då man genom ett förbud just visat att friheten att välja exempelvis hijab eller halalkött inte finns.
Dels genom att man bekymrar sig över hur vissa religioner sägs inskränka friheten, medan man bortser från alla de inskränkningar som redan görs i det neutrala, fria samhälle vi enligt myten lever i.
Särskilt denna: att vi i liberalernas samhälle måste sälja vår arbetskraft för att överleva. Den liberala friheten är i mångt och mycket en frihet för de med starkast köpkraft, både på arbetsmarknaden och utanför.
Hur kan ett förbud mot slöjan frigöra kvinnor som redan har hela sin klädsel, vad de får göra med sin kropp och sin tid definierad och reglerad av män, på arbetsplatsen och i hemmet? Att frihetshyckla är enkelt, om man som Björklund, Demirbag Sten och Bruhn bortser från att vi redan lever i ett samhälle som på liberala grunder inskränker människors tid och liv.
Men för alla oss som inte är så intresserade av att fortsätta sälja oss själva och anpassa våra kroppar efter varken män, politiker eller arbetsköpares behag så har vi inget i den liberala friheten att hämta.