Kulturkrönika

Ofräscha utopier

I slutet av november fick vi veta att några ledande klimatforskare fått sina mejl hackade. Det dröjde ett par dagar. Sedan började historien att kallas för Climategate och världen blev galen. Det var inte bara de vanliga klimatförnekarna som gick i spinn. Det var inte bara på Newsmill stolligheterna som vanligt avlöste varandra. Ringarna på […]

I slutet av november fick vi veta att några ledande klimatforskare fått sina mejl hackade. Det dröjde ett par dagar. Sedan började historien att kallas för Climategate och världen blev galen. Det var inte bara de vanliga klimatförnekarna som gick i spinn. Det var inte bara på Newsmill stolligheterna som vanligt avlöste varandra. Ringarna på vattnet spred sig snabbt. Inom stora delar av den svenska borgerligheten bubblar det en illa undertryckt motvilja mot klimatlarmen. Nu var det som om dammluckorna hissades upp, och frust­rationen fick fritt utlopp.

Svenska Dagbladets och Kvälls­postens ledarsidor, ett antal borgerliga landsortstidningar samt nyliberala Neo och kulturkonservativa Axess var påtagligt kvicka med att fråga sig om man egentligen kunde lita på vad de där skumma klimatforskarna sade. Man kunde stryka med fingret över tidningssidorna och känna lättnaden kleta av sig. Äntligen var klimatbluffen avslöjad! Det stod det i och för sig tidigt klart att de hackade mejlen inte avslöjade något annat än att klimatforskare också är människor. De är människor som irriterar sig på pseudovetenskap på dålig forskning. Däremot har det inte påträffats ett enda exempel på fusk eller manipulationer eller riggade data.

Detta var tydligt för de som granskade mejlen med öppna ögon – till exempel de ledande vetenskapliga tidskrifterna Nature och Scientific American, vilka snabbt avfärdade Climate­gate som en storm i ett vattenglas. Men det krävdes egentligen ingen större vetenskaplig bildning. Bilden blev tidigt klar för alla de som ägnade en stund åt att först läsa de mest omdiskuterade mejlen, och sedan forskarnas förklaringar. En månad senare har det faktiskt blivit tystare även på de mest fanatiska förnekarsajterna. Lika uppenbar som glädjen var i början, lika tydlig är besvikelsen nu. Några av dem kanske innerst inne inser att det här var ett dåligt tåg att hoppa på. Man vet inte. Och det är väl inte så mycket att bry sig om, ifall man inte är lagd åt det antropologiska hållet.

Det är intressantare med tidningar som Svenska Dagbladet och Neo och Axess. Säga vad man vill om borgerligheten, men den har inte brukat vara direkt vetenskapsfientlig. Ändå traskade de glatt omkring i just sådana populistiska träskmarker i slutet av november och början av december. Är det detta vi har att se fram emot? En Sarah Palin-höger på svenska? Ja, ibland undrar jag om det inte är just det som väntar bortom hörnet. Den nyliberala högern har blivit rätt så skadskjuten på sista tiden. Den avreglerade kreditmarknaden ledde till finansiell härdsmälta. Föregångslandet USA vacklar omkring på lerfötter. Allt fler människor sjunker ner i djup fattigdom, medan de rika lever liv som för tankarna till Romarrikets sista dagar. 1980-talets utopier känns kort sagt inte så fräscha längre. Och så kommer till råga på allt vetenskapsmännen med en massa obehagliga rön om begränsade naturresurser och om hur västvärldens konsumtion påverkar klimat och ekosystem. I det läget är det inte så lätt att be­hålla sansen och måttan om man är en nyliberal intellektuell. Det får man faktiskt förstå.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984