Inrikes

Facksamarbetet som kom av sig

23 oktober 1999 var Medborgarplatsen fullpackad med folk. LO-förbundens fanor hängde sida vid sida med rödsvarta SAC-banderoller. Mordet på Björn Söderberg hade tillfälligt rivit de fackliga gränserna. LO lovade krafttag mot nazismen. Tio år senare har en del blivit gjort – men minnet börjar blekna.

Inte långt efter mordet förklarade LO att organisationen nu skulle göra en kraftsamling mot nazism. Avtalssekreteraren Hans Karlsson sade till TT att fackförbunden ”varit alltför valhänta allt för länge”. Ett av de mål som nämndes när kraftsamlingen kom var att utarbeta en handlingsplan tillsammans med andra fackliga organisationer, arbetsgivare och myndigheter. En sådan handlingsplan togs fram, men den är svår att få tag på. Det närmaste man kommer är en historiskt inriktad broschyr med titeln ”Alla människor lika mycket värda”. Broschyren innehåller flera texter om nazism – företrädesvis före och under andra världskriget – men inget som liknar riktlinjer.

Det LO-förbund som tycks ha den mest tydliga linjen i dag är IF Metall.

– För oss började det egentligen inte med mordet på Björn Söderberg utan med att fyra stora dagstidningar hängde ut aktiva nazister. Det var den 30 november samma år. Då förstod vi att vi hade dem i våra led och jag vet att det blev några uteslutningar, säger Anders Ferbe, andre vice ordförande i IF Metalls förbundsledning.

– I stadgarna hade vi sedan länge regler om vad som är förenligt med medlemskap i organisationen, men då började vi aktivt diskutera nazism och främlingsfientlighet i förbundet.

I IF Metalls fall ledde det våldsamma året 1999 fram till tydliga riktlinjer. Ingen som är nazist får inneha någon förtroendeposition i förbundet. När det gäller enskilda medlemmar avgörs frågan från fall till fall. Varje medlem som är beredd att underteckna en antirasistisk ”lojalitetsförklaring” får vara kvar oavsett hemvist.

– Men det visar sig ju ofta att de som är nazister får svårt att skriva under, säger Anders Ferbe.

Handelsanställdas förbund har inga tydliga bestämmelser för hur man ska göra med nazister i de egna leden, även om det var just Handels som uteslöt Robert Vesterlund när Björn Söderberg avslöjade honom som nazist, vilket blev upprinnelsen till mordet. Däremot har Handels länge jobbat med attityder i olika antidiskriminerings- och integrationsprojekt.

– Mordet var fruktansvärt och det påverkade alla, men tiden har gått, säger Lennart Nilsson, som är engagerad i det tvärfackliga projektet Jobbare mot rasism för Handels räkning.

Projektet som han nu håller på med är särskilt inriktat på Skåneregionen och är ett sätt för facket att försöka stävja de främlingsfientliga rörelserna där.

– Vi ser att de bruna rörelserna använder vår retorik för att dra till sig arbetare, och det här är vår markering – vi måste visa att klasskamp inte handlar om att spela på folks olikheter, säger Lennart Nilsson.

Han säger att det framför allt är Sverigedemokraterna, SD, som är måltavla för Jobbare mot rasism eftersom SD drar till sig ett större antal människor än rent nazistiska organisationer. Men han har ännu aldrig behövt konfronteras med frågan om vad man gör ifall det finns nazister i klubben eller avdelningen.

Också inom Kommunal har de satsningar som gjorts framför allt rört diskrimineringsfrågor och att betona allas lika värde. Bland annat satsade förbundet under 2004 på utbildningar om diskriminering för förtroendevalda. Man har inte särskilt diskuterat nazism och nazister som hot eller tagit fram riktlinjer när det gäller nazister i de egna leden. Någon gång har förbundet fått frågan om det är förenligt med medlemskap att vara medlem i Sverigedemokraterna, men hittills har man inte uteslutit någon på grund av främlingsfientlighet eller nazism.

– Det finns inget generellt beslutat om vilka organisationer som det är oförenligt att vara medlem i som fackligt engagerad, säger Berit Josefsson, ombudsman på Kommunal.

Men mordet på Björn Söderberg och de andra våldsamma brotten som högerextremister gjorde sig skyldiga till 1999 har ändå satt spår på Kommunals verksamhet, tror hon.

– Det har varit en förskjutning de senaste tio åren i hur man ser på frågor om diskriminering. Det har alltid varit viktigt, men det verkar ha klättrat på dagordningen. Det visar sig i att fler vill ta på sig förtroendeuppdrag i frågan och att statusen på sådana frågor har blivit högre.

Syndikalisten Jan Abrahamsson, medlem i Stockholms LS av SAC, säger att han ändå inte tycker att LO-förbunden tog tag i frågan som de sade att de ville göra efter mordet.

– Självklart finns det medlemmar på lokal facklig nivå som tar det här på allvar och som gör ett fantastiskt jobb, men från förbundens sida så ligger fokus mest på löneförhandlingar och försäkringar. När de märker att medlemmarna vill att facket ska uppmärksamma sådana här frågor så kanske de genomför någon kampanj, men det förändrar ingenting på golvet att LO skickar ut en broschyr eller ordnar en utbildning.

Jan Abrahamsson tycker inte heller att LO-förbunden centralt visat SAC någon större öppenhet efter mordet. Att de slöt upp bredvid syndikalisterna den där dagen i oktober var en engångsföreteelse, och även om en del av de utbildningssatsningar och kampanjer som hölls inom organisationerna hänvisade till mordet, så ser han det snarare som ett sätt för LO-förbunden att hitta en utgångspunkt i något som för tillfället stod på tapeten.

Liv Marend som sitter i SAC:s Arbetsutskott, AU, tycker inte att det är konstruktivt att klaga på hur de reformistiska fackförbunden valt att arbeta med frågan, men säger att det är tydligt att internationalismen inte alltid är en grundbult i LO-förbundens centrala arbete.

– Det räcker med att se hur de agerar gentemot arbetare som saknar uppehållstillstånd. För oss är det självklart att de tillhör arbetarklassen, men det är det inte alltid för dem. Det är i sig ett uttryck för strukturell rasism, säger Liv Marend.

Kanske är det inte så förvånande att LO har ett annat perspektiv på saken. Även om organisationens plattform om hur facken bör se på nazism och nazister bara har cirkulerat internt i förbundet, så har de tagit fram en annan mer offentlig plattform – en som handlar om diskriminering och integration. Där klargör LO att man vill verka för en ökad integration i samhället och arbetslivet. I det, menar man, ingår att facken bör engagera sig mot trakasserier på etnisk grund. LO:s enhetschef Marie Linder förklarar att LO dessutom hållit flera utbildningssatsningar, som riktat sig både till förbunden och till allmänheten.

– Vi har haft flera projekt, säger Marie Linder. Ett heter Mitt liv i Sverige och innebär att förtroendevalda från andra länder har fått berätta om sin bakgrund. Ett annat projekt som vi har varit med och grundat var Artister mot nazister och sedan har vi ju drivit Jobbare mot rasism” de senaste åren.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar