– Min morfar smugglade judar under andra världskriget och hyllades som hjälte, säger Christien van den Anker, som forskar om människohandel på University of the West of England i Bristol, under ett seminarium i Stockholm som nyligen anordnades av Arenagruppen.
Hon ställer det mot att människosmugglare i dag straffas som kriminella, vilket hon hävdar målar upp en felaktig bild av ett så komplext problem som trafficking.
Enligt van den Anker behöver vi förstå att den globala ekonomin är ett ojämlikt system som tvingar människor att röra sig och flytta på olika sätt och göra val som inte är fria. Vi har också den lokala situationen där ojämlikhet inte endast bestäms av ekonomin utan också genom andra sociala så kallade identitetskategorier. Om man håller dessa nivåer i huvudet samtidigt när man försöker förstå trafficking, blir det enklare att se de strukturella faktorerna bakom varför människor gör ofria val, som att smuggla människor eller att fortsätta arbeta under en förtryckande hallick.
När FN under 2003–2004 för första gången definierade problemet gjordes en skillnad mellan de båda begreppen människosmuggling och människohandel. Den viktigaste skillnaden är att människohandel benämns som exploatering.
– Det här innebär ett stort problem för folk som drabbas av svårigheter när de smugglas in, svårigheter som liknar offren för människohandel. Men de räknas inte dit enligt lagen och de skyddas inte av den eftersom de inte betraktas som offer för människohandel, säger Shahram Khosravi, professor i socialantropologi vid Stockholms universitet.
Khosravi menar att ”exploaterande migration” skulle vara en bättre benämning på detta fenomen.
– Utan den definitionen blir åtskiljandet av människosmuggling från människohandel eller trafficking ett sätt att kriminalisera migration och FN tar indirekt politisk ställning genom sina begrepp, säger han.
Christien van den Anker menar dessutom att framställningen av trafficking i media är ett problem i och med att den kan bidra till att förstärka den exploaterande migrationen. Detta för att journalister ofta väljer att skriva om sensationella fall, vilket leder uppmärksamheten bort från de former av trafficking som inte är lika delikata.
– Vi måste titta bredare på alla former av trafficking, inte bara de som passar sensationsbetonad media och regeringars önskan om att hålla antalet migranter nere. När man därutöver framställer de drabbade som offer fråntar man människor sin handlingsförmåga. De har, liksom många andra, gjort strategiska val – om än ofria sådana.
Det finns enligt van den Anker många fallgropar för de som kämpar mot exploatering av migranter:
– De som säger sig vilja kämpa mot problemet kan samtidigt vara en del av det eftersom även vi forskare och aktivister tenderar att upprätthålla ojämlikheter när vi inte lyssnar på alla på samma sätt.
Som exempel på sådana misstag nämner hon bojkottandet av företag vars produkter tillverkats av barn.
Konsekvenserna kan ofta bli ödesdigra för barnen och deras familjer. Inte sällan blir i stället prostitution den inkomstkälla som står till buds.
Enligt van den Anker är breda självreflekterande koalitioner av olika typer av organisationer, grupper och sammanslutningar som arbetar för papperslösa migranter och mot den exploaterande migrationen en väg framåt.
