Bengt Göransson är före detta socialdemokratisk utbildningsminister som sedan det borgerliga blocket vann valet 1991 har jobbat ideellt med programverksamheten på ABF-huset. Här delar han med sig av några av de knep han lärt sig under sina 18 år i ABF:s tjänst:
1. Planera väl
– Många tror att det räcker med att sätta ihop intressanta personer och så sköter sig resten av sig självt, men det gör det inte. Därför är det viktigt att planera formerna för mötet väl. Dessutom ska man alltid planera möten som man själv skulle vilja gå på.
2. Undvik paneldebatter
– För egen del avskyr jag paneldebatter. De innebär ofta att alla synpunkter ska in i samma program och det blir sällan särskilt bra. Då är det bättre att man spränger panelen och satsar på kortare inlägg direkt till publiken.
3. Ge aldrig ordet till den som räcker upp handen först
– De som är snabbast med att räcka upp handen har ofta kommit för att göra ett statement. De har förberett sig hemma och inte lyssnat så noga på föreläsningen. Det är bättre att först ge ordet till någon som har lyssnat och byggt sin fråga utifrån det. Det ger mer spänst i samtalet.
4. Förbered slutet
– Man ska veta var man ska sluta. Jag brukar alltid avsluta med en konklusion. Det är ett tecken till åhörarna att mötesledarna har planerat hela mötet till dess slut.
5. Sluta innan det är slut
– Det finns en ambition i någon sorts demokratisk yra att alla ska få ställa sina frågor, men om man låter alla ställa frågor så tröttnar folk till slut och börjar troppa av. Det är mycket bättre att avbryta brutalt efter en och en halv, två timmar. Då hänger vissa frågor kvar i luften och folk stannar och pratar med varandra
i stället.
