Jenny-Ann Hammerö, informationschef på norska LO förklarar bakgrunden:
– Vi har alltför länge sett hur arbetstagarna längst ned i leverantörskedjan, ofta migrantarbetare, inte har fått ut sina löner och sina semesterersättningar och tvingats arbeta under dåliga säkerhets- och arbetsvillkor. Denna sociala dumpning har varit särskilt vanlig inom byggnadsindustrin, men även till exempel i varvsindustrin, säger hon till Arbetaren.
Det är alltså ingen tillfällighet att det var just Oslos stridbara Bygningsarbeiderforening som först började driva denna fråga. Genom kontakter med andra byggfack lyckades man få med sig Fellesforbundet på sin linje, som med sina 160000 medlemmar är Norges största fackförbund inom den privata sektorn, och därefter hela norska LO.
Sedan hamnade frågan hos den norska regeringen, som är en koalition mellan Arbeiderpartiet, AP, Sosialistisk Venstre, SV och Centerpartiet, C. Den som först fick hand om frågan var SV:s Karin Andersson, ordförande för Stortingets kommitté för arbete och sociala frågor:
– Särskilt de utländska arbetstagarna kommer att bli tillförsäkrade att de faktiskt kommer att få den lön de har rätt till, när lönekraven kan riktas mot den norska uppdragsgivaren, sade hon i ett uttalande i början av juni.
Den 15 respektive 18 juni togs lagförslaget upp till omröstning i de beslutande politiska församlingarna och norska LO kunde med tillfredställelse notera att Lagen om solidariskt ansvar gick igenom, trots att att Høyre, Venstre och det främlingsfientliga Fremskrittspartiet röstade emot.
Laila Gustavsen, AP, statssekreterare i norska Arbets- och inkluderingsdepartementet, menar att lagen kommer att gynna såväl de seriösa företagen som arbetarna.
– Och inte minst de utländska arbetarna som vi har varit så väldigt beroende av i Norge under de senaste åren. Nu får vi stora möjligheter att bekämpa den sociala dumpningen så att den utländska arbetskraften får samma villkor som den norska, säger hon till Arbetaren
Därmed tillbaka till där det började, hos Oslo Bygningsarbeiderforening, som nu ser det som en facklig uppgift att övervaka att lagen följs och att, i det fall det blir nödvändigt, sörja för att en arbetsgivare som anlitar underleverantörer tar sitt fulla ansvar.
Kjell Skjärvö, ombudsman på Oslo Bygningsarbeiderforening räknar dock med att det kommer att uppstå konflikter.
– Då kan det gå på två sätt: Antingen betalar de och följer lagen, eller också drar vi dem inför domstol, säger han till Arbetaren.
Han är övertygad om att den nya lagen kommer att underlätta det fackliga arbetet enormt.
– Vår erfarenhet är att det har varit svårt för att inte säga omöjligt att driva lönekrav för dem som är anställda av utländska företag eller postorderfirmor. Antingen vill de inte betala, eller också är de omöjliga att hitta, eller vill inte kännas vid sina anställda. Nu behöver vi inte bry oss om dem längre, utan kan gå direkt på huvudleverantören som i regel är både mer tillgänglig och solid, säger Kjell Skjärvö.
Den nya bestämmelsen om ”solidariskt ansvar” ses av företrädare för den norska arbetarrörelsen som ett viktigt komplement till Allmäntjänstgöringslagen som reglerar vissa viktiga branscher och områden inom byggindustrin, oljebranschen och inom skepps- och varvsindustrin. Denna lag gör kollektivavtalens minimilöner allmängiltiga och omfattar alla arbetare oavsett om de är organiserade eller inte.
