53,4 procent av irländarna röstade nej och 46,6 procent röstade ja. De stora partierna, arbetsgivarna, facket centralt och även den mäktiga katolska kyrkan hade mobiliserat för att få irländarna att rösta ja. Men den folkliga misstron mot EU i allmänhet och Lissabonfördraget i synnerhet ledde ändå fram till att nej-rösterna blev fler.
Vänsterpartiet Sinn Féin propagerade, som enda parti, mot Lissabonfördraget och partiets representant i EU-parlamentet Mary Lou McDonald fungerade som något av en general för nej-sidan. Hon uttalar sin tillfredställelse över folkomröstningsresultatet samtidigt som hon betonar att Irland är och förblir ett EU-land. Mary Lou McDonald betonar att det nu, sedan folket har sagt sitt, är upp till Irlands premiärminister Brian Cowen att börja omförhandla Lissabonfördraget.
– Sinn Féin kommer att vara konstruktiva, lovar hon. Det är ett ansvar för oss alla att se till att Irland får ett bättre bud och det är också fullt möjligt att uppnå.
Sinn Féin ställer upp ett antal frågor som de anser bör diskuteras. Bland dem att Irland åter garanteras en fast kommissionär, att landets neutralitet garanteras, att det skrivs in att vitala samhällsfunktioner inte får konkurrensutsättas och, vilket är särskilt intressant med tanke på den svenska debatten, att EU inför en stadga som garanterar sociala framsteg och bättre skyddar arbetarnas rättigheter.
Nyligen beslutade LO-kongressen att Sverige bör vänta med att ratificera Lissabonfördraget tills dess att regeringens utredning om hur den svenska modellen kan anpassas till EG-rättens Laval-dom är färdig.
Det var Byggnadsarbetareförbundet som fick med sig kongressen på denna linje. Byggettans ordförande Johan Lindholm säger att han är omtumlad över resultatet i den irländska folkomröstningen.
– 1994 när vi röstade om EU fick vi ju garantier för att den svenska modellen med kollektivavtal inte skulle sättas ur spel. Efter Laval-domen visade sig dessa löften vara av intet värde. Och tydligen finns det inte bara en oro i Sverige, utan i hela Europa.
Han menar att det nu är dags att ta tillfället i akt och dra i handbromsen.
– Det kan inte bli tal om någon svensk ratificering innan utredningen har lagts på bordet. Man kan inte rösta om något som man inte vet någonting om.
Han vill inte nu ta ställning till om Lissabonfördraget bör skrivas under eller om Sverige ska begära undantag.
– Allt beror ju på vad utredningen kommer fram till. Om den visar att den svenska modellen fortfarande gäller, då är allt i sin ordning. Om inte, ja då får vi se hur vi agerar då.
Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesperson och partistyrelseledamot för vänsterpartiet anser att utslaget i den irländska folkomröstningen var väldigt positivt. Hon är övertygad om att det resultatet avspeglar den allmänna meningen bland befolkningen i Europa.
– Fortfarande är folk kritiska mot att de nationella parlamenten förlorar i makt inom ett hundratal områden som straff- och rättsfrågor och att man strävar efter en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och ett gemensamt försvar.
Josefin Brink noterar också att löntagarnas rättigheter togs upp under den irländska folkomröstningskampanjen, vilket hon ser som ett glädjande tecken.
– Nu när hela EU-projektet är i gungning finns det ett gyllene tillfälle för vänstern och fackföreningsrörelsen att få in någon slags social stadga som säger att konflikt- och strejkrätten är överordnad den fria rörligheten, alternativt att arbetsrättsliga frågor alltid ska avgöras nationellt.
Jan Andersson, socialdemokratisk ordförande för sysselsättning och sociala frågor i EU-parlamentet beklagar däremot utgången av den irländska folkomröstningen. Det innebär, enligt hans uppfattning, bland annat att utvidgningen av EU i praktiken stannar upp och att det förlegade Nice-fördraget fortfarande gäller. Han avvisar bestämt en omförhandling av Lissabonfördraget.
– Med alla högerregeringar vi har nu i Europa är jag rädd att ett sådant fördrag skulle bli mer marknadsliberalt. Låt i stället de återstående länderna fortsätta att ratifiera fördraget och om det då visar sig att det bara är irländarna som är emot, så får vi ta upp en särskilt diskussion med dem och höra oss för om eventuella undantag.
Undantag för Sveriges del tror han dock inte på. I stället stöder han Europafackets förslag om att ett socialt protokoll ska tillföras fördraget, där det ska garanteras att nationella kollektivavtal ska gälla. Detta för att bland annat förhindra flera Lavaldomar.