Inom flera LO-förbund råder krisstämning på grund av medlemsraset. Frågan har lyfts upp som en huvudfråga i LO:s styrelse och en strategi håller på att tas fram för att vända medlemsraset genom bättre information och mer tillgänglighet på arbetsplatserna.
– Vi måste bli bättre på att rekrytera och utbilda ombud på arbetsplatserna. Man måste veta vad facket står för, för att kunna argumentera och motivera andra. Vad kollektivavtalen gör till exempel. Vi kan inte längre ta för givet att folk går med i facket när de börjar jobba. Förr fick man argumentera på arbetsplatsen för att man inte var med i facket, nu är det ofta tvärtom, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin till Arbetaren.
Även på den lokala nivån talar ombuden om ett förändringsarbete. Tillgängligheten på arbetsplatserna är något de flesta framhåller.
– Det personliga mötet är A och O, säger Inger Wahlman, lokalkontorschef för Kommunal i Dalarna. Det ser vi tydligt. De som engagerar sig i dag är också mer engagerade än för fem år sedan. Medlemsraset har inneburit en omruskning i hela fackföreningsrörelsen.
Eftersom den största orsaken till medlemsraset beror på att många tycker att det är för dyrt att vara med både i fack och a-kassa framhåller ombuden vikten av att informera om vad fackavgiften innehåller.
– I vissa områden i Göteborg kostar en hemförsäkring, som motsvarar den som medlemmar får genom facket, lika mycket som fackavgiften, säger Jan Törnström på Kommunal Väst. Det är bra att informera om, när folk funderar på att gå ur.
På Hotell- och Restaurangfackets Göteborgsavdelning har man prioriterat om helt. Alla resurser läggs nu på medlemsvärvning. Tiden för arbetsplatsbesök, arbetsplatsmöten och arbetsmiljöveckor har utökats kraftigt. Och bara efter tre veckors arbete på arbetsplatserna ser man att inskrivningarna av nya medlemmar ökar.
HRF satsar också mycket på medlemsutbildning för att medlemmarna ska bli mer aktiva, förklarar Satu Söderström, vice ordförande i avdelningen.
– På min arbetsplats, Gothia Towers, är det tio personer som har gått utbildningen och alla har sagt efteråt att de vill engagera sig fackligt.
Avdelningen satsar också på att rekrytera invandrare vilka utgör en stor andel av dem som jobbar inom hotell- och restaurangnäringen.
– Det är väldigt viktigt att vi tar oss tid att prata med dem, säger Satu Söderström. Vi håller på att bygga upp vår tolkbank med hjälp av nätverket Fackligt aktiva invandrare för att kunna informera dem som inte kan så bra svenska. Många invandrare går gärna med i facket, men är inte så aktiva med att ta reda på vad det innebär.
Information och tillgänglighet är det vanligaste motdraget i LO-förbundens kamp för att vinna tillbaka medlemmarna. Men SAC Syndikalisternas generalsekreterare Birgitta Nordmark efterlyser i stället mer facklig kamp för att få fler medlemmar.
– SAC tappade många medlemmar genom avgiftshöjningen för a-kassan, men nu har vi fått tillbaka nästan lika många. Facklig kamp ger medlemmar – så enkelt är det. Genom framgångarna mot McDonalds och Lilla Karachi har folk fått upp ögonen för oss. Om de stora betongfacken såg till sina medlemmar i stället för till sig själva skulle de också få tillbaka folk. De låser fast sig vid vikten av kollektivavtal. Skriver man på ett kollektivavtal har man också låst sig vid fredsplikten och då förlorar vi det enda vapen vi har – att ta strid.
En annan skillnad mellan SAC och LO-förbunden är att det oftast inte ingår några försäkringar i avgiften till SAC som man kan locka nya medlemmar med.
– Vi är inget försäkringsbolag. Vi sysslar uteslutande med facklig verksamhet. Eftersom vi är så små har vi inte heller resurser att försäkra våra medlemmar och det kan ibland vara ett hinder för dem som vill byta till oss från ett annat fack.
För Vårdförbundet verkar Birgitta Nordmarks medicin mot medlemsraset fungera utmärkt. Sedan förbundet gick ut i strejk har de fått i snitt 200 fler medlemmar per dag.
