Till Sven Otto Littorin:
Du skrev i ditt brev till oss att du följer Samhalls omstrukturering noga, och därför skriver vi detta brev. Vi vill lyfta fram några saker från verkligheten runt om i landet så du blir medveten om vad som händer oss och våra kamrater. Vi gör det i förhoppningen att du tycker att Samhall har en viktig uppgift att fylla och att du vill minska det ni kallar utanförskapet även då det gäller oss funktionshindrade inom Samhall.
Från Region Malmö fick Samhalluppropet ett rop på hjälp. De bemannade ett annat företag, jobbet var att plocka upp betongplattor som vägde runt 8 kg stycket och stapla dessa på en pall. Det var kallt och man hade inte alltid tillgång till ett ställe att fika på eller en toalett. Jobbet skulle enligt planerna ha tagit en till två dagar, i stället tog det fjorton dagar för åtta man.
De som kontaktade oss uttryckte en
rädsla för att drabbas av negativa följder från ledningen om de protesterade. Eftersom vi vet att denna rädsla är väldigt vanlig och att det har förekommit kränkningar tog vi detta på största allvar.
Vi kontaktade en ombudsman på IF Metall i Malmö, och han var inte obekant med Samhalls sätt att styra verksamheten och vilka problem det ställer till. IF Metall har nu tagit tag i detta, de har redan kommit överens med Samhall om att inte bemanna detta företag i fortsättningen. Samtalen kommer att fortsätta. Vi tror inte att du heller hade velat jobba under de förutsättningar som våra kolleger beordrades att göra.
I Limmared i Tranemo kommun ska Samhall lägga ner en filial där nio funktionshindrade arbetar. Denna filial kom till efter nedläggningen av träindustrin Samhall tidigare drev i Tranemo, anledningen var att dessa personer inte klarade av pendling på grund av sina funktionshinder. Men nu gör det tydligen de, enligt Samhall i alla fall. Kommunalrådet i Tranemo har uttryckt sin fasa över detta och har bett Samhall att ompröva sitt beslut. Risken är uppenbar att dessa människor blir utslagna till sjukersättning eller i värsta fall försörjningsstöd från kommunen. Med tanke på hur det ser ut i Emmaboda efter nedläggningen där så menar vi att kommunalrådet i Tranemo har helt rätt i sina farhågor. Vi hoppas att även du som ansvarig minister ser allvaret i detta. Det går ju helt emot tanken att minska utanförskapet.
Så här skriver en person från Luleå till Samhalluppropet. ”Döva behöver få tolkhjälp när de behöver det i arbetet, inte när det passar företaget Samhall. Vi vill ha tillgång till alla media”. Du förstår nog att det är allvarligt att jobba utan att få klara instruktioner, det kan ju leda till att arbetet blir fel utfört och blir frustrerande för den som ska utföra det.
Säkerhetsmässigt är det en katastrof och bryter mot arbetsmiljölagen. Och att undanhålla information som de hörande får från en grupp som är döva kallar vi för diskriminering.
I region Växjö, där bland annat Emmaboda ingår, säger Samhall upp anställda på grund av arbetsbrist, helt emot gällande regler. I ett fall som anmäldes till handikappombudsmannen för diskriminering, visar utredningen att diskriminering inte går att driva rättsligt och att vederbörande har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Hur är det ministern, är det numera så att Samhall ska säga upp folk med funktionshinder på grund av arbetsbrist?
Vi har svarat på ditt brev tidigare i förhoppningen att du vill träffa oss, och vi hoppas att någon på departementet, om inte du själv, ger oss möjligheten att få förklara vad som händer inom Samhall sett från funktionshindrade anställdas perspektiv. Det vore bra om ni kom till oss i Emmaboda för där ser man tydligt resultatet av Samhalls omstrukturering och hur det drabbar dem som faktiskt företaget finns till för – de funktionshindrade, som inget hellre vill än att ha ett arbete, men inte längre får de rätta förutsättningarna till det.
Att detta är galet behöver man ju ingen mastersexamen för att begripa.
