Ledare

Det enda klimatet

Det kom en klimatberedning i förra veckan. Alliansens partier gjorde sitt bästa för att framstå som sammanbitna inför stundens allvar. De föreslog beslut, som 70 öre högre bensinpris, kilometerskatt på lastbilar inom några år, en utbyggnad av järnvägskapaciteten med 50 procent till år 2020. Sverige ska, sade de, fram till detta år reducera sina totala […]

Det kom en klimatberedning i förra veckan. Alliansens partier gjorde sitt bästa för att framstå som sammanbitna inför stundens allvar. De föreslog beslut, som 70 öre högre bensinpris, kilometerskatt på lastbilar inom några år, en utbyggnad av järnvägskapaciteten med 50 procent till år 2020. Sverige ska, sade de, fram till detta år reducera sina totala utsläpp med 38 procent – varav ungefär en femtedel av minskningarna ska kunna ske i andra länder.

Sedan uttalade sig Fredrik Reinfeldt. Han kastade helt sonika beredningen i papperskorgen.

”Jag måste ha bättre underlag. /…/ Vad jag kan bedöma så är det orealistiskt med en sådan snabb [järnvägs-] utbyggnad, givet att det rimligen inte kommer något parti som säger att allt det vi nu gör ska gå till järnväg. En del vill ha vägar, en del vill ha mer välfärd, en del vill ha mer forskning. /…/ Dessutom sitter ju de [i beredningen] inte med budgetmakten. Vi måste ju budgetförhandla och då kommer det att låta något annorlunda.”

Reinfeldt vill ha bättre underlag. En fjärdedel av Arktis försvann förra året, nya rapporter om våldsam acceleration av smältningen på bland annat Antarktis har redan hunnit publiceras i den vetenskapliga litteraturen under 2008, i stora delar av Sverige har någon vinter aldrig synts till – som om klimatzonen södra Tyskland plötsligt flyttat till Varaslätten – och Reinfeldt vill ha bättre underlag.

Det är orealistiskt att bygga ut järnvägen. Realism har ingenting med empiriska realiteter i vår reellt existerande biosfär att göra. Realism är, i Reinfeldts värld, den borgerliga statens finansiella prioriteringar och låt sedan Arktis smälta med en fjärdedel till år 2008 eller ännu mer om kurvan extrapoleras, låt korkarna vid Antarktis utloppsglaciärer dras ut för gott och låt årstiderna gå ur led: företagsklimatet är det enda klimatet med status av verklighet.

En del vill ha vägar. Ja, en del vill ha vägar. En av dem är Anders Borg, som sagt sig vilja se en fyr- eller femdubbling av anslagen till motorvägsbyggen i det här landet. Han är finansminister: ingen har mer budgetmakt än han.

Det är inte bara klimatet som står inför en generalkris. Den borgerliga statsapparaten, med sina miljoner trådar till kapitalackumulationens evigt dunkande, evigt oljiga kolvar, visar just nu sin absoluta oförmögenhet att möta mänsklighetens största uppgift någonsin.

Det finns näppeligen ord i vårt språk för att uttrycka hur irrationellt det är som våra regeringar just nu ägnar sig åt, när de vet allt de rimligen kan behöva veta – men så har heller aldrig borgerliga statsapparater styrts av förnuft. De är kapitalockulta.

Därför låter de, för att bara ta ett exempel, hellre sina inrikesflyg expandera än avvecklar dem omedelbart och ersätter dem genom att bygga ut järnvägen med 50 procent, 100 procent, 200 procent om så krävs.

Nu – om någonsin – är tid för direkt aktion. I måndags skrev Klimax-Malmö mikrohistoria genom att mobilisera 200 människor till klimatkrock i form av en halvtimmes gatufest på Amiralsgatan. Klimax har funnits några få månader i Malmö och låt kurvan extrapoleras snabbare än på Arktis, låt skreden rulla, låt återkopplingsmekanismerna i samhället kicka igång för fullt så har vi snart en massrörelse. Inte bara på bas av Klimax – naturligtvis – men på grundval av alla de krafter som hellre ser att planeten överlever i för oss funktionsdugligt skick än att det fossila kapitalet får fortsätta leva ostört.

Enbart en sådan rörelse kan rycka statsapparaten ur kapitalockultismens trollkrets, in i vetenskapens och den sociala rättvisans kraftfält. Bygget av den är en akut uppgift. Vig resten av 2008 åt det.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984