Högern blir alltmer desperat i sina angrepp mot Mana. Det visar sig svårare än de trott att dra ned Mana med anklagelser om antisemitism, kvinnofientlighet, rasism och antidemokratiska tendenser. Syftet är förstås att beröva tidningen produktionsstöd, och samtidigt misskreditera oss. För det målet tycks alla medel tillåtna. Så kampanjen mot oss har varit både hatisk och intellektuellt ohederlig. Angreppet mot Mana syftar till att tysta en första oppositionell kulturtidskrift. Vem står näst i tur?
I Dilsa Demirbag-Stens debattartikel och anklagelseakt i Expressen 22 januari framkommer inte så värst mycket nytt. Det mesta är skåpmat ur den kampanj som pågått i veckan. Det är ett hopkok av en illvillig läsning av en tidskrift som hon hatar, ovederhäftiga påhopp, och rent citatfusk som hon lånat från Henrik Bachners påhopp i Axess 18 januari.
Henrik Bachners angrepp var osakligt. Bachner utnämner med jämna mellanrum sina motståndare till antisemiter, exempelvis har Bachner tidigare stämplat Ulrika Kärnborg, Stefan Hjertén, Donald Boström och Sven-Eric Liedman. Ofta förvränger han citat för att tillskriva dem antisemitism och Bachner läser Mana som fan läser Bibeln, så vi utgör inget undantag.
Ett exempel är i det parti av hans text som angriper en kommentar jag skrivit om ett israeliskt bombangrepp mot Syrien, där han bröt han loss en bisats som ändrade innebörden av min ironiska slutknorr. Med det förfalskade citatet verkade det som om jag försvarade Irans antisemitiska president och tog parti för allehanda antisemitiska konspirationsteorier. I själva verket angrep jag Irans president och tydliggjorde att jag inte har något till övers för konspirationsteorier. Om man tar sig vilka friheter som helst när man söker förlöjliga sin motståndare kan man hitta vad som helst i motståndarens texter. Med rätt citatteknik kan djävulen bli from.
Dilsa Demirbag-Sten lånade Henrik Bachners förfalskade citat och menade att det kom från min kommentar. På liknande sätt går hon på i hela debattartikeln. Hon verkar inte ha kontrollerat några uppgifter, hon verkar inte ha läst särskilt många nummer av Mana. Det är sant att Mana ibland sätter spektakulära rubriker. Om läsaren är nyfiken på vad artikelförfattaren menar kan han/hon läsa artikeln. Vi har alltid goda skäl att använda de ord vi använder, för vi skriver ur ett konfliktperspektiv. Masoud Kamali använder Malcolm X:s ord husneger för att beskriva ett rasistiskt maktförhållande som annars inte är tydligt. Kukklubbens fobi beskriver ett sexistiskt maktförhållande som många kvinnor upplever.
Mana beskriver samhället utifrån tre vinklar samtidigt; kön, klass och etnicitet. Vi ger röst åt de marginaliserade som annars inte har någon röst, åt statslösa palestinier, åt gömda flyktingar, åt HBT-flyktingar som inte anses vara i behov av skydd trots att de hotas av svår förföljelse och dödsdomar. Vi ger röst åt dem som drabbas av den negativa särbehandlingen av invandrare, åt dem som drabbas av religiös intolerans i Sverige och i utlandet. Vi är antirasister och feminister. Vi är obekväma. Och det bör vi fortsätta att vara. I ett demokratiskt samhälle måste obekväma röster få höras och vara en del av debatten.
Den tisdag då detta skrivs är beslutet bordlagt av Kulturrådets styrelse som själv har satt sig att studera tidskriften. Rådet tar slutligt beslut om Manas fortsatta produktionsstöd på fredag. Vi hoppas på våra vänners fortsatta stöd.
