Den 1 april upphörde möjligheten till spårbyte för personer som söker uppehållstillstånd i Sverige. Ett halvår senare märks effekterna tydligt, skriver migrationsjuristen Zahraa Aljuboori.
I april 2025 avskaffades spårbyte i svensk migrationslag. Det innebär att personer som fått avslag på sin asylansökan och sedan beviljats arbetstillstånd via spårbyte riskerar att inte kunna få sina tillstånd förlängda om utvisningsbeslutet inte preskriberats före 31 mars 2025. Fem månader efter lagändringen märks effekterna tydligt, de påverkar inte bara enskilda individer utan hela det svenska samhället.
Syftet med lagen har varit att motverka oseriösa arbetsgivare, strama åt asylreglerna och effektivisera återvändararbetet. Men verkligheten ser annorlunda ut. Lagstiftningen drabbar främst de etablerade grupperna av migranter. Inte bara nyanlända, utan även personer som under flera år har byggt upp en tillvaro här, fått jobb, försörjt sig själva och sina familjer.
Två exempel ur verkligheten
Ett exempel är en irakisk läkarstudent. Han har fått avslag på sin asylansökan, men samtidigt klarat av sina studier, fått arbete och beviljats arbetstillstånd via spårbyte. Nu har han fått utvisningsbeslut på grund av den nya lagen. Det handlar inte bara om en individ, Sverige förlorar en blivande läkare, en framtida resurs för vård och omsorg som vi verkligen behöver.
Ett annat exempel är en familj från Palestina som har fått uppehållstillstånd som anhöriga till en person med arbetstillstånd via spårbyte. Eftersom huvudpersonen nu riskerar att förlora sitt arbetstillstånd hotas hela familjens rätt att stanna i Sverige. Familjen ser ett återvändande som omöjligt, och reslutat kommer bli att de i stället lever papperslöst i Sverige, utan några grundläggande rättigheter och i en okänd framtid.
Enligt migrationsminister Johan Forssell är ett av de centrala målen med reformen att göra återvändandeprocessen mer effektiv, men i praktiken ser vi en helt annan verklighet där fler väljer att inte samarbeta med verkställandet av utvisningen.
Det här är inte bara mänskligt sorgligt. Det är också en varningssignal om att lagstiftningens syften inte uppnås i praktiken.
Lagen får utanförskapet att växa
För de flesta berörda är ett återvändande omöjligt, vilket gör att många hellre väljer att leva gömda, papperslösa och utan grundläggande rättigheter. Vilket vidare kommer leda till mer svartarbete och allt mer fusk på arbetsmarknaden.
Lagen var tänkt att skapa ordning och trygghet, men i själva verket har den i stället ökat otryggheten för de berörda och samhället i stort. När människor inte får någon möjlighet att etablera sig och saknar en trygg plats att vända sig till, växer utanförskapet och osäkerheten.
Det är enkelt att skriva lagar på papper, men betydligt svårare att få dem att fungera i verkligheten.
Det är dags att skapa en migrationspolitik som ser människan bakom reglerna och ger verkliga chanser till ett tryggt liv i Sverige. I stället för att låta människor stå inför ett val mellan att utvisas eller att leva gömda utan rättigheter, måste vi skapa lösningar som inkluderar och hjälper dem. Annars förvärrar vi bara ett redan allvarligt samhällsproblem, ett problem som i längden hotar tryggheten för oss alla.
Zahraa Aljuboori, migrationsjurist
