Munir Akram, FN-ambassadör för Pakistan och talesperson för förhandlingsgruppen G77+Kina, som samlar över 130 u-länder, ville inte uppge vilket land som framfört hotet, eller vilka länder de riktade sig till. Det var ändå ett tecken på att det går hett till i förhandlingarna i slutskedet.
Akram målade upp en annorlunda bild än den gängse av motsättningarna på FN:s klimatkonferens. Mest rapporteras om oenigheten mellan USA och EU om huruvida IPPC:s siffersatta rekommendationer ska in i slutöverenskommelsen från Balimötet: Halvering av de globala utsläppen till 2050, 25-40 procents minskning av i-ländernas utsläpp till 2020.
I den frågan står EU och G77+Kina på samma sida, även om det senaste budet tycks vara att siffrorna överges för att få med USA.
– Vissa länder har ett något agnostiskt förhållningssätt till vetenskapen, sade Munir Akram, med klar hänvisning till USA och eventuellt några fler länder.
Men för u-länderna är frågor om resursöverföringar, i form av pengar och teknologi, för att kunna minska utsläppen och anpassa sig till klimatförändringarna, lika viktiga.
– Vi har fått kämpa väldigt hårt för att få in frågor om teknik och finansiering, sade Akram.
Dessutom har i-länderna pressat hårt för att förmå u-länder att anta någon form av bindande åtaganden, och det var i denna förhandling som hot om handelssanktioner ska ha riktats mot u-länder. Sannolikt kräver USA åtaganden om utsläppsminskningar för länder som Kina, medan EU är inne på ”mjuka” åtaganden, som energieffektiviseringar för u-länder. G77+Kina anser inte att de är skyldiga att göra sådana åtaganden eftersom FN:s klimatkonvention, grunden för förhandlingarna, tydligt säger att den industrialiserade världen ska ”ta ledningen i kampen mot klimatförändringar”.
– I-länderna har haft 200 år på sig att följa ett koldioxidrik utvecklingsspår, medan vi står inför begränsningar. Visst behöver vi vidta vissa åtgärder, så att vi inte gör samma misstag som industriländerna och smutsar ner vår planet. Men vi behöver fortsatt tillväxt, det är fråga om rättvisa, om medmänsklighet. Vi kan bara gå med på frivilliga, nationella krav, sade Munir Akram.
U-ländernas medgörlighet på denna punkt ökar sannolikt inte av att i-länderna har så svårt att precisera vilka åtaganden de kommer att göra i de fortsatta förhandlingarna.
G77+Kina är inte heller särskilt intresserad av EU:s krav på att lansera en ny förhandlingsprocess, som ska leda fram till en nytt, omfattande avtal 2009.
– Vad vi behöver är en fullständig implementering av klimatkonventionen. Det behövs redan nu, det behövs till 2012, och även därefter. En fullständig implementering kräver inte ett nytt avtal, det kräver bara att förpliktelserna fullgörs, sade Munir Akram.
Han oroar sig över att ett nytt avtal ska leda bort uppmärksamheten från konventionen, som säger att fattiga länder har rätt till utveckling och att teknologier ska överföras, till en grad som G77+Kina inte anser är uppfylld ännu.
