När jag fick Oivvio Polites lilla pocket White like me, utvalda texter om rasism 1992–2007 (Danger bay press), var jag kritisk och misstänksam så det räckte och blev över. En snabb bläddring ger intrycket av en ung man som skriver hårdkokt om sin snygga pappa och andra män – ett perspektiv så genomsyrat av ung […]
När jag fick Oivvio Polites lilla pocket White like me, utvalda texter om rasism 1992–2007 (Danger bay press), var jag kritisk och misstänksam så det räckte och blev över. En snabb bläddring ger intrycket av en ung man som skriver hårdkokt om sin snygga pappa och andra män – ett perspektiv så genomsyrat av ung och manlig självgodhet så det räcker och blir över. Se där, vilka fördomar jag har. Men det är helt ok, säger Oivvio Polite, när jag förlorar mig totalt i hans språk som vindlar sig genom mänskliga tankar och beteenden. Det hela är så oemotståndligt intressant och välskrivet. Och så personligt utan att bli privat. Detta är verkligen en bok för hängmattan, en bok som tar greppet över generationer av utveckling av det postmodernistiska Nord. Vad är det som skapar en fördom? Polite dissekerar i detalj den självgoda (i första hand vänster-)människan, klär av oss utan att det känns task
igt. En liten hjälp på vägen i det stora svåra rasistträsket som Polite övertygande påstår att vi alla klafsar runt i.
